Tvång

Fallbeskrivning 1

Martin är 25 år och född i Göteborg. Båda föräldrarna är i livet. Martin har bra kontakt med båda föräldrarna. Två bröder som han har kontakt med då och då. Martin har haft en normal skolgång, avslutat 3-årig naturvetenskaplig gymnasieutbildning utan några större problem. Därefter upplevt svårigheter att påbörja och slutföra studier och arbeten (ex. kortare kurser och provanställningar). Arbetat på Volvo – lastvagnar i cirka 6 månader mellan 19-20 årsåldern. Har få vänner som han i nuläget sporadiskt träffar. Ett fåtal intressen, däribland att spela bowling och läsa serietidningar. Ekonomiskt har han sjukbidrag sedan 5 år, har tagit studielån som han har betalat av på och ett gammalt lån sedan han fick sin lägenhet 2012. Han har svårt att få ekonomin att gå ihop

Martin upplever att han har svårt med koncentrationen, dragit sig undan vänner, vänder på dygnet. Martin sover -10 timmar per dygn, uppger att han ständigt känner trött och behöver mer ”kvalitetssömn”. Martin har svårt att motivera sig till att komma igång på morgonen, blir rädd och hamnar i tvångstankar/handlingar. Martin uppger att han väntar på att det ska kännas på ett speciellt sätt i kroppen innan han kan göra olika saker. Martin upplever att han har tvångshandlingar och tvångstankar i stort sett när som helst under dygnet. Gör detta för att bland annat motverka att drabbas av en dödlig sjukdom. Tvångshandlingarna består oftast i att tvätta sig och byta kläder, upplever sig själv som smutsig. Han har en stark rädsla att hans bakterier ska skada andra i sin omgivning.

Martin har en dålig social förmåga och uthållighet, ingen ögonkontakt, öppnar inte och håller inte igång samtal. Martin upplever att han fastnat i ett ”ekorrhjul”, ältar och har svårt att ändra/byta infallsvinkel i sitt tänkande och beteende. Är nedstämd, rädd, stresskänslig, initiativlös och mimikfattig.

Fallbeskrivning 2

Anna kommer inte ens ihåg när det började längre. Hon har haft tankar som dyker upp i hennes huvud så länge hon kan minnas. Det är inget hon vill ha men det går bara inte att styra. När som helst kan tankarna poppa upp i hennes huvud. Tänk om det börjar brinna, tänk om min pappa dör. För att få tankarna att försvinna så har Anna några knep, hon brukar tvätta sina händer. Ju varmare vatten och fler gånger, desto bättre. Anna har väldigt nariga händer, allt vatten och tvål har gjort hennes händer alldeles skinflådda.

Anna får alltid gå upp tidigare på morgonen för om hon inte gör allt i sin speciella ordning så kommer något hemskt att inträffa. Hon måste alltid trycka på lampknappen i sovrummet i en viss sekvens tills tankarna släpper. Sedan är det problemet att gå hemifrån, Anna behöver gå tillbaka in i lägenheten och kolla att spisen och kaffebryggaren är avstängda för om de inte är det så kommer det att börja brinna. Det är inte en eller två gånger utan tillräckligt många gånger för att tankarna skall försvinna. Hon måste känna i handtaget på dörren för att kolla så att det verkligen är låst för annars kommer någon att bryta sig in för att ta alla hennes saker. Hon har fått byta dörrhandtag en gång för att hon har ryckt sönder det en gång.

Anna tycker att det är jobbigt fysiskt men framförallt psykiskt att upprepa dessa saker varje dag, om och om igen. Hon vet att det inte egentligen har någon effekt, mer än att få tankarna att försvinna. Hon kommer inte att drabbas av cancer bara för att hon inte trycker på lampknappen i badrummet i en viss sekvens. Men det har blivit lättare att inruta sig efter alla olika beteenden än att gå runt med ångesten och tvångstankarna.

Eftersom Anna bor hemma så tvingas hela familjen att rätta sig efter många av hennes rutiner. Det blir dyrt också eftersom Anna tvättar händerna ofta och mycket så går det åt mycket tvål. Hon duschar också 2-3 ggr varje dag, det gör att det går åt mycket schampo, balsam och duschtvål också. Varmvattnet är ofta slut så familjen har fått köpa en större varmvattenberedare. Vattenräkningen är även den ganska hög. De behöver ha två tvättmaskiner eftersom Anna byter sina kläder flera gånger om dagen då de känns smutsiga. Hennes familj har också fått rätta sig efter det i viss mån, de får byta till ”innekläder” när de kommer hem.

Alla tryckningar på diverse knappar och ryck i handtag gör att de behöver bytas ut lite då och då.  Förutom att Annas OCD är yrt för familjen så ställer det till det en del i vardagen. De kommer ofta försent eftersom Anna behöver kolla, kolla igen och dubbelkolla om dörren är låst. För Annas familj så är det jätte jobbigt, de lider med henne, de ser hur utmattande det är med alla hennes rutiner.

Förr så brukade de hjälpa till och kolla saker för henne eftersom hon inte litade på sitt eget omdöme. Det gjorde inte saken bättre, jo för stunden blev det bättre men det gjorde att de drogs med in i hennes bubbla. De kom till en punkt när de kände att det inte var hållbart längre. Så de började googla lite och läsa på om OCD och vad man kan göra som anhörig. De upptäckte att man inte skall följa med på ”OCD-tåget” utan istället uppmuntra Anna till att släppa på sina tvång. Det räcker att ta i dörrhandtaget en-två gånger. De kände också att det var alldeles för stort för dem att hantera på egen hand så de sökte till vårdcentralen med Anna. Anna tyckte inte att det var nödvändigt men hon följde med ändå.

Läkaren som Anna träffar ställer en del frågor till henne, bland annat om hur ofta hon tvättar händerna och hur detta påverkar hennes vardag. Läkaren rekommenderar att hon skall prata med psykologen de har där. Anna går dit och får hjälp och förståelse om sin sjukdom. Hon får lite läxor att jobba med hemma, hon skall utmana sina tankar. Om hon inte trycker på lampknappen de där extra gångerna vad händer?

Anna försöker att utmana sina tankar och tvång varje dag. Hon märker att hennes mamma inte dör om Anna hoppar över att stänga och öppna kylen 3 ggr i snabb följd. Vissa dagar och vissa tankar är svårare än andra men både Anna och hennes familj ser en förbättring. Annas familj känner nu ett hopp inför framtiden, Anna fick ett jobb strax efter studenten men det lyckades hon inte behålla då hon kom försent upprepade gånger p g a att hon var tvungen att kolla om hon låst dörren efter sig. Nu känns det som att de går en ljusare tid till mötes, kanske kan Anna hitta ett jobb om ett tag när hon fått ännu mer ordning på sina tvångstankar och tvångshandlingar. Framför allt så tycker Annas familj att det är väldigt skönt att se att Anna mår bättre, hon är inte lika ångestfylld längre. Och eftersom Anna har minskat ner på antalet duschar varje dag så finns det gott om varmvatten till de andra.

Fallbeskrivning 3

Jonna hade just börjat sin drömutbildning på högskolan som skulle ta henne till att få jobba inom PR och reklam, någonting som hon strävat efter sen hon var liten. Det hade tagit henne två år innan hon kommit in på skolan, då hon varit tvungen att tvinga upp sin brustna motivation och höja betygen i flertal ämnen från gymnasiet. Under denna period hade flertal av hennes kompisar redan börjat skriva på sina examensarbeten, jobberbjudandena hade börjat hagla in för vissa och några hade redan börjat fylla sin Facebook med bebisbilder.

Innanför dörren ligger flera kritvita kuvert på golvet blandat med två färgglada kort som Jonna genast förstår att det ytterligare är två bröllopsinbjudningar till två av hennes nära vänner. Innan hängdes varje inbjudan prydligt upp på kylskåpsdörren med en egen magnet, men nu förtiden plockade alltid Jonna upp breven med en suck och la breven i högen på fotöljen i hallen. Med stirrandes blick på den ofantliga mängden med post som ligger i fotöljen känner hon den tvingande känslan kring att hon faktiskt måste läsa båda inbjudningskorten annars kommer hennes pappa som är pilot avlida i en flygkrasch. Det var så allt började och den lyckliga texten på de färgglada korten förvandlas snabbt till Jonnas nya tvångsprojekt, efter varje gång hon läser korten fördubblas tvångskänslan kring att hon måste läsa texten om och om igen, ända tills hon kommit upp till talet som alltid gör henne befriad ångesten, talet 21. 

Samma tvångsritual börjar än en gång när Jonna senare under kvällen är ute och joggar kring motionsspåret, känslan infinner sig att hon måste hinna springa tre varv runt motionsspåret och samtidigt hinna hem innan klockan 21 för då kuggar hon inte sin första stora tenta. Jonna springer allt hon har, hon känner att lungorna inte orkar pumpa mer luft och att mjölksyran i benen snart gjort att hon faller ihop men hon hinner precis innanför dörren, in på hallmattan och sen ner på golvet. Hon känner hur kinderna blossar och hur hela kroppen gång på gång lyfter sig från marken av de tunga andetagen, hon vänder huvudet snabbt från golvet mot köksklockan med andan i halsgropen ser hon att klockan är två minuter i nio, och hon klarat sig. Hon känner hur lättnaden infinner sig och hur ångesten genast stängdes ute, hon klarade sig den här gången också.

Efter några veckor kom Jonna hem till sina föräldrar på middag, efter att pappa berömt henne med komplimanger kring hur stolt han är över hur duktig hon är i skolan och hennes mamma överöst henne med kramar. Här känner hon sig trygg och äntligen kan hon få vara den där gamla Jonna som inte är dränkt i plugg, olika livsval och bebisprat som aldrig tar slut. 

Hon kan känna hur den ljuvliga doften från köket spritt sig runt omkring i husets alla vrån och pappa ber Jonna krydda till såsen lite extra, med saltkaret i handen märkte Jonna själv hur tvånget ytterligare än en gång började ta fart, nu var hon tvungen att hälla allt salt i såsen i precis 21 sekunder, hon inser själv hur illa detta kommer se ut och smaka, hur besviken pappa kommer bli när han smakar av såsen och allt kommer vara förstört av en dum tanke. Men trots detta prioriteras snabbt saltet, då hennes tankar strikt berättar för henne att hon kommer drabbas av cancer om hon inte gör så som det är sagt. Med skakiga händer hälls saltet i såsen och hon börjar tyst räkna sekunderna i huvudet, hon sluter ögonen för att undvika att se det hon just gör. Men när hon kommer till att hon tyst räknat till 17 hör hon någon komma med snabbt springande steg och hur saltkaret snabbt dras ur hennes hand.

”- Vad gör du Jonna!?” säger hennes mamma med skär röst.

”- Ge mig saltkaret mamma, jag måste hälla i mer salt!”

Jonna kan se i hennes mammas ögon hur de oroligt tittar på henne upp och ner och hur ångesten börjar ta över hennes kropp. Jonna sliter tillslut tag i saltkaret ur hennes mammas hand och fortsätter hälla i saltet, men hon hinner inte hälla i mycket innan karet än en gång tas ifrån henne.

”-Men vad håller du på med!?” säger hennes mamma igen och stirrar in i Jonnas klarblå ögon.

Att inte mamma bara kunde förstå att hon måste göra detta och hur ångesten av vetskapen kring att hon inte kommer vinna över tankarna som håller på att ta över hela hennes inre. Hon känner själv hur ångesten tar över och hur tårarna börjar fylla hennes ögon och orkar inte längre hålla inne att dessa tankar konstant finns i hennes vardag och börjar berätta allt för sin mamma. Hennes mamma tar allt väldigt bra och beslutar sig för att hitta en psykolog som kan hjälpa Jonna att få hjälp med sitt beteende.

Efter en månad får Jonna komma på sitt första besök hos sin psykolog för att genomföra en undersökning om Jonnas sjukdom samt kring vilken behandling som kan hjälpa henne och snabbt får hon diagnosen tvångssyndrom/tvångshandlingar och får börja gå på.