Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom

Fallexempel 1

Johan är runt femtio år och äldst av tre bröder. Hans två yngre bröder har schizofreni varav en är paranoid schizofren. Mellanbrodern blev sjuk i slutet på åttiotalet när han var tjugo år och blev då han inlåst eftersom han betedde sig konstigt, konstigare än vanligt menar Johan. Av och till blev han akut psykotisk och han åkte in och ut på sjukhus i tio år. Han behandlades med Fluanxol vilket gjorde honom ännu mer konstig enligt Johan. Idag har de ingen kontakt med varandra.

Johans yngsta bror Olle blev sjuk i slutet på nittiotalet när han var trettioett år och har fortfarande inte fått en diagnos. När han blev sjuk började Johan ringa runt för att få hjälp, men slussades bara fram och tillbaka vilket gjorde att han gav upp. Hans lillebror flyttade då in hos en kompis ett tag men när kompisen förstod hur sjuk han var orkade han inte mer och slängde ut honom. Olle började då sova ute på bänkar och i parker. Då ringde Johan till ett sjukhus och fick honom efterlyst vilket ledde till att polisen hittade honom och tog med honom till en vårdavdelning. Efter det fick Johan och hans mamma en kallelse till ett vårdplaneringsmöte, vilket förövrigt är den enda kontakten Johan haft med vården för hans lillebror. Då ville vårdgivarna skriva ut honom direkt, redan efter ett dygn, vilket också skedde.

Johan ringde flera hundra samtal till olika vårdgivare för att få hjälp men inget hände, och lillebrodern flyttade då hem till deras mamma som var åttio år och dement. Att lillebrodern var aggressiv och farlig var det ingen som brydde sig om. Flera gånger jagade och skrek han på barn samt kastade saker efter dem och Johan är idag glad över att ingen blev skadad.

Att hans bröder inte har fått någon hjälp av psykvården tycker Johan är konstigt. Bemötandet från vårdgivare som Johan pratat med har varit kallt och avvisande. Han har känt att ingen har lyssnat eller brytt sig. Trots att Johan har försökt hjälpa sina bröder flera gånger har inget hänt men mitt i allt det här har han haft tur, han har fått hjälp. Johan har fått gå i terapi under flera år för att lära sig att hantera situationen.

Att hans barndom och den miljön han växte upp i har påverkat honom och hans bröder vet han. Han menar att hans familj var dysfunktionell. Hans pappa var ett oäkta barn vilket på den tiden var skamligt. Pappan var också väldigt paranoid och drack i perioder, hans mamma var nedlåtande mot barnen och ville bara visa upp en fin fasad utåt. Han minns också hur hans föräldrar var uppe på nätterna och bråkade med varandra. Trots detta har han klarat sig bra. Han har i perioder haft väldiga aggressions problem vilket yttrat sig i raseriutbrott på grund av det han har varit med om, men inga schizo­frena symtom. Att hans bröder aldrig har fått någon hjälp har tärt på Johan och han har bara sporadisk kontakt med sin yngsta bror idag.

Fallexempel 2

Mira gick i sexan när hennes föräldrar valde att gå skilda vägar. Hennes pappa flyttade långt bort, tillsammans med nya kärleken. I början hade de tät kontakt, men tiden gick och det blev längre och längre mellan gångerna. Hon hörde alla möjliga tänkbara och otänkbara anledningar till varför det inte ”passade” att ses. Mira och hennes mamma hade det bra tillsammans, ganska snart träffade Miras mamma en ny man som var jättebra. Men Mira kände sig ändå bortvald…av sin egen pappa.

När Mira började högstadiet kände hon sig väldigt besviken och hade stor sorg över att hennes pappa lämnat. Många klasskamrater upplevde då att hon blivit ”udda” och dyster. Ofta kom ledsamheten över henne så tydligt, att hon bara var tvungen att gå iväg och fälla några tårar. Hon fick problem med sina klasskompisar och ganska ofta fick hon gliringar, hon blev ett ”tacksamt” mobbningsoffer. Sa aldrig emot, bara gick sin väg.

På gymnasiet spände man vid ett tillfälle upp ståltråd mellan skåpen så hon skulle falla, eldade på hennes skåp, punkade hennes däck på cykeln och när hon slog sig ned på bänken jämte sina klasskamrater reste de sig upp och gick. Hennes problematik var känd hos skolpersonalen och hon pratade med skolsköterska/kurator kontinuerligt under dessa år, men sjukvården kopplades aldrig in och ”mobbarna” togs aldrig om hand. Sorgligt nog.

Hon höll på att förlora sin identitet, hon började tvivla på om hon ens fanns. Mira skrev dagbok varje dag. Hon ersatte ord som jag med henne, precis som om hon skrev om någon annan. I samband med detta började hon få hörselhallucinationer, hon hörde röster fast ingen var där. En slags ”chef” som talade om för henne att hon inte dög någonting till. ”Chefen” slog också henne gång på gång väldigt hårt på olika delar av kroppen, givetvis var det Mira själv, men hennes upplevelse var att någon annan slog, ”chefen” i detta fall.

Mira var 17 år när hon fick sin första psykos. Hon låg fullkomligt stel under sängen på sitt rum och hade upplevelsen av att inte kunna röra sig. Rösterna i hennes huvud hade aldrig hörts så tydligt som nu. Ångesten var total. Miras mamma kände att hennes dotter nu blivit ”ohanterbar”, hon behövde hjälp. De kompisar Mira hade blev näst intill rädda för henne, då de upplevde henne mer och mer märklig och var svår att få kontakt med, hon sa ju ganska konstiga saker. Flera omgångar av slutenvård skulle det bli, in och ut på olika kliniker – hon blev ett ”klippkort”. Men det visste hon inte då, hon fick diagnosen Schizofreni samma år hon skulle fylla 18.

Både Mira och hennes mamma upplevde skillnader inom psykiatrin, beroende på vilken personal de möttes av. Ibland sågs hon som en människa, ibland som en ”det” med diagnos. En tonåring som emellanåt på grund av behandling var ”bestulen” på sitt liv med skola, telefon, musik, tv, kompisar och framtidsdrömmar, var tvungen att fylla den tomhetskänslan med något. Hon testade att smaka på tapeten som satt på väggen, sina strumpor, toalettpapper m.m., detta dämpade känslorna för stunden. Många gånger kändes det som om huvudet höll på att gå i bitar, hon levde ett liv där hon hörde röster och kände sig bevakad av ”chefen”, som sa åt henne att t.ex. bara sova x antal timmar i veckan, sömnlösa nätter var vardag. När hon var psykotisk såg hon giftormar som tvingade henne att vara alldeles stilla, det var hennes verklighet.

Idag är Mira av med de flesta av besvären, med hjälp av medicinering. Hon har ett jobb hon trivs med. I hennes kamp tillbaka var det många faktorer inblandade, allt från läkare, psykologer, stödpersoner och yrkesvägledare till medicinering och terapi. Hennes familj bestående av mamma med sambo har också varit ett otroligt stöd. Tillit och att få ha drömmar har varit hennes största hjälp. Vid ett tillfälle, när hon var ganska tungt medicinerad,  frågade psykologen henne vad hon ville bli, kurator svarade Mira.

-        Såklart att du skall bli kurator! fick hon till svar.  

Den psykologen såg Mira som en människa och pushade henne varje gång de sågs. Att känna att en annan människa trodde på henne gjorde henne starkare. Samma som när hon var i hemmet på en utav sina få permissioner. Vid den tiden kunde Mira inte hantera saker av glas, eftersom hon krossade dem och försökte skära sig, så det var ”glasförbud” för hennes del. Men mamman dukade ändå fram porslinskoppar och så fikade de tillsammans. Det förtroende hon fick betydde så mycket.

Hon kom till insikt med vem ”chefen” var, alltså hon själv. Hon tog upp skolan igen, läste in det hon missat av gymnasiet. Lärde sig den sociala biten om igen, hur man tar kontakt med människor och hur man umgås i all enkelhet.

Vid ett par tillfällen senare fick Mira läggas in, trots att hon medicinerades och att hon upplevde sig som frisk.

Fallexempel 3

Ingrid gör sig iordning för att gå till jobbet som vanligt. Hon börjar lite senare idag och har varit ute och sprungit redan. När hon packat iordning sin väska och lagt ner sin lunch ser hon att Johannas skor står kvar i hallen. Hon blir förvirrad då han redan borde vara i skolan. Johanna är Ingrids 16-åriga dotter. De har alltid haft en fin relation då de bor själva och Johannas pappa aldrig funnits med i bilden.

Under den senaste tiden har Ingrid känt att Johanna inte är sig lik. Hon har liksom slutit sig mer och vill inte gärna dela med sig av saker hon tidigare talade om. Hon har också intalat sig att det nog snart blir bättre, men det verkar inte bli bättre. Hon har alltid varit duktig i skolan och haft kompisar att vara med och hon har aldrig behövt oroa sig över honom. Nu är det som att allt det har vänt.

Mamman har fått mejl från skolan där de kallar till möte på grund av bristande närvaro och stökigheter och nu verkar han inte direkt vilja lösa situationen.
Ingrid går in i lägenheten igen för att knacka på Johannas dörr. Han öppnar inte, så hon öppnar och går in.
 – Men herre gud Johanna du ska ju vara i skolan nu vad gör du hemma? Johanna som knappt har vaknat svarar något otydligt i sömnen… Ingrid upprepar hennes påstående om att han borde vara i skolan nu. Plötsligt blir Johanna arg, jättearg.  

Denna procedur kom att upprepa sig många gånger de närmaste månaderna och Ingrids ork började tryta. Hon hade också fått uppleva en rad vredesutbrott från Johanna då hon påtalat den ohållbara situationen. Hon kände en sorts maktlöshet som hon inte var van vid och den tog mycket energi. Den nya situationen gör att Ingrid till slut söker hjälp på vårdcentralen för utmattning. Detta leder snart till att hon blir sjukskriven på heltid. Hon är tvungen att ägna Johanna mer och mer energi, både genom att oroa sig men även kring att aktivera henne. Hon verkar få allt svårare att aktivera sig både i skolan och på fritiden.

Ingrid känner sig fullkomligt förtvivlad och vet inte vart hon ska vända sig. Räddningen för de båda blir en skolsyster som har egna erfarenheter kring en liknande situation. Det blir mötet med henne som öppnar upp dörrarna till en ny vardag för Johanna och Ingrid. Hon delar med sig av vad hon tror kan vara orsaken till deras kaos och Ingrid lyssnar med öppet hjärta.

Härifrån känns processen lättare, Ingrid slipper nu befinna sig i detta vakuum som innan var hennes verklighet. De får hjälp via en kunnig läkare på vårdcentralen att ställa diagnos och när den väl är ställd är det som att en stor sten lämnat Ingrids bröst. Eftersom man upptäckte sjukdomen i ett mycket tidigt stadie är framtidsutsikterna goda för Johanna. 

Fallexempel 4

Mattias är 33 år och kommer från en mindre stad i Värmland. Han har växt upp i en typisk ”Svenssonfamilj” med två bröder och en mamma och pappa som fortfarande är gifta. Det enda som avviker är att Tobias, Mattias yngre bror, missbrukar dopningsmedel. Mattias har också sedan tonåren festat mycket och både druckit en del och rökt cannabis. Under tonåren har detta dock skett mest på helgerna. När Mattias var 19 år flyttade han till Göteborg för att börja en folkhögskoleutbildning.

Ett år senare så dör Tobias som en följd av sitt missbruk. Mattias tar sin brors bortgång mycket hårt. Han väljer dock att bo kvar i Göteborg, även fast Folkhögskoleutbildningen är avslutad och trots att han inte har hittat någon annan sysselsättning. Mattias har också börjat röka stora mängder cannabis för att dämpa sina sorg- och ångestkänslor, samt experimenterar med LSD och andra hallucinogena droger, eftersom han anser att vardagen är ”tråkig”. Detta fortgår i åtta år, utan att Mattias får jobb eller lyckas bryta sitt missbruk.

Under dessa år drar sig Mattias undan alltmer från sin familj och sina gamla vänner, och umgås mest med andra missbrukare. Han läser mycket på internet om olika konspirationsteorier och ser filmer om samma ämne. Han känner sig mer och mer utanför samhället, och att samhället är något ont, som vill göra honom och alla andra illa. Mattias är paranoid och känner sig förföljd och håller sig mest hemma.

Mattias är van vid att se saker som inte finns på riktigt när han tar LSD, men på senare tid verkar det som att dessa effekter stannar kvar längre än vad drogen sitter i. Mattias kan ibland se som en skugga i ögonvrån, en skugga av någon eller något som inte borde finnas där. Men han kan aldrig riktigt tydligt se vad det är. En annan sak som Mattias märkt av, är att han ibland hör som brus, eller avlägsna röster, fast det är helt tyst runtomkring honom. Efter ett tag är det inte enbart brus eller skuggor, utan tydliga röster som han hör och pratar med. Han kan också se Tobias rakt framför sig. Mattias är nu också övertygad om att Aliens styr världen och kontrollerar alla människors tankar. Han vägrar också att bada eller duscha, för det kan komma hajar och ormar upp ur avloppet och skada honom.

När Mattias i ett desperat försök att ta sitt liv hoppat från en gångbro, tas han in på sluten psykiatrisk vårdavdelning. Han försöker ofta komma undan att ta sin medicin genom att gömma den i munnen och spotta ut den när ingen ser. Mattias vill helst inte äta, utan tror att maten är förgiftad eftersom den smakar konstigt. Ibland har Mattias klara stunder, då han förstår att han har en sjukdom. Men han är också ambivalent inför det och känner att han dels vill bli frisk och att han dels vill ”stanna” i sin psykos. Mattias känner inte heller riktigt att han vill sluta använda cannabis. Han är faktiskt rädd för att leva ett normalt liv, eftersom det var så pass länge sen han hade ett.

Fallexempel 5

Alexandra är 15 år och bor med sina föräldrar i Göteborg. Hon går i skolan, och på sin lediga tid har hon några fritidsaktiviteter. Det har framkommit att hon tidigare haft problem med själva skolgången och tyckt det varit jobbigt att gå till skolan under vissa perioder. Hon har haft svårt med den sociala biten och inte lyckats träffa några kompisar i skolan.

Under de senaste halvåret så har Alexandras föräldrar märkt att hon varit mer och mer frånvarande, hon har isolerat sig mer än vanligt och upplevs vara känslomässigt avtrubbad. Hon har börjat få svårt att hänga med i skolan, och lärare har upplevt att hon blivit labil i humöret. Hon har vid flera tillfällen suttit och skrattat/fnissat helt utan anledning, det har kommit från ingenstans och verkar då vara i sin ”egna värld”. Föräldrarna har försökt att få henne att prata om det, men Alexandra har haft svårt att uttrycka sig kring det.

Det har även varit en orolig/rörig tid för Alexandra, hennes föräldrar har bestämt att de ska skilja sig, och detta tycker Alexandra är jobbigt och hon vet inte hur hon ska förhålla sig till det. Hon uttrycker att hon vill att allt ska vara som vanligt igen.

Hon funderar på hur det kommer bli framöver, vem hon ska bo hos och så vidare. Hon undrar hur framtiden kommer att se ut. Hennes föräldrar ringer vårdcentralen och får en tid för ett besök, där de skickas vidare för en utredning på barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.
Där görs en utredning och efter flera olika undersökningar under några månaders tid, visar det sig att Alexandra lider av hebefren schizofreni.

Den utlösande faktorn kan i Alexandras fall, vara föräldrarnas skilsmässa, men det kom även fram att pappan lider av schizofreni sedan tidigare, och det finns ju en stor risk att drabbas då sjukdomen har en hög ärftlighetgrad. Och då kan det vara så att Alexandra har ärvt vissa av de generna av sin pappa och därmed blir känsligare, och drabbas lättare av sjukdomen när det är många andra påfrestningar runt omkring.

Alexandra påbörjar medicinering med antipsykotiska mediciner, för att minska symptomen och påbörjar ett arbete för att försöka få tillbaka de egenskaper som fallit bort för henne, och öka hennes välmående igen. Hon går på samtal en gång i månaden, för att få hjälp och stöd längst vägen. Det går långsamt åt rätt håll, och föräldrarna upplever att Alexandra mår lite bättre för varje dag som går.

Fallexempel 6

Anna är en ensamstående mor. Hon är 40 år gammal, och har en son på 18 år, som heter Jakob. På sistone har Jakob börjat bete sig underligt. Jakob är, ur Annars perspektiv, en väldigt smart pojke som inte har haft några problem i skolan, gör bra ifrån sig, och har många vänner. De har alltid haft en bra relation till varandra, även med de svårigheter en familj med ett ensamstående förälder kan ha.

På sistone har hon fått höra att han har börjat bråka i skolan, håller sig undan alla och pratar för sig själv. Lärarna på Jakobs skola har också frågat om det är problem hemma, då hans betyg börjar sjunka lite. 

Anna försöker fråga Jakob om detta men han håller sig undvikande till henne också och låser in sig i rummet. Det brukar han göra innan också men aldrig när det har varit problem innan, då brukade han alltid anförtro hemligheter till henne. Anna är förvirrad, hon vet inte riktigt vad som händer. Jakob verkar orolig, och ser sig om som om han är orolig för att någon kommer.

Under de följande veckorna börjar detta byggas upp mer och mer. Anna kan ibland höra Jakob prata för sig själv, och ibland kommer inte Jakob ut ur rummet på en väldigt lång tid, inte ens för att äta. Är det ett problem så berättar han det inte för någon, och håller sig isolerad allt mer och mer. De få gångerna hon lyckas få kontakt med Jakob är hans tonläge varierande, och han pratar i vad som låter som gåtor, men är omöjligt att veta. Anna börjar oroa sig mer och mer, hon vet inte vad hon kan göra åt saken och känner sig mer och mer maktlös till att kunna hjälpa honom.

En dag hittar hon Jakob blödande från armarna, med en blodig kniv liggande i närheten. Han har skadat sig själv. Förtvivlat ringer hon akuten där man kommer och hämtar Jakob, som numera inte reagerar på någon slags stimuli över huvud taget. Det går att röra på honom med viss motstånd, men han håller samma ställning och reagerar inte alls. Det var ingenting som Anna kände att hon någonsin kunde förvänta sig, även om han hade betett sig konstigt, så brukar tonåringar vara lite annorlunda när de växer upp. Ångesten över att hon inte såg ett problem innan eller gjorde någonting åt saken äter upp henne.

Jakob läggs in på psykavdelningen i sjukhuset där han vårdas under konstant tillsyn. Det sker dock ingen förändring i hans tillstånd. Man rådfrågar med Anna om just vad som anledningen kan vara men hon vet lika lite som dem. Hon berättar om det hon upplevde de senaste veckorna, och hur hon hade upplevt hans beteende, och det hon hade hört om i skolan. Sedan det började har också Jakob blivit mycket magrare, även fast han verkade äta som vanligt hemma, när han gjorde det.

På sjukhuset frågar man om det fanns någon i familjen som hade psykiska störningar. Annas mor hade vissa psykiska problem som man kände till, men som aldrig direkt var såpass svåra att det förhindrade att fungera normalt socialt. Men då Anna aldrig visade någon form av ärftlighet eller uppvisade symtomen var det inget man aktivt hade oroat sig över att det kunde hända. Jakobs far var försvunnen sedan länge så information från den sidan fanns inte att tillgå heller.

Med tanke på Jakobs katatoniska tillstånd och tidigare beteende kunde man iallafall precisera sig att det handlade om psykiska problem. Men problemet kvarstår, det var inte bara att ge medicin och så skulle allting lösa sig. Man bestämde sig att avvakta innan man bestämde sig över behandling. Det var trots allt första gången någon slags episod hade dykt upp hos Jakob. Jakob ges muskelavslappnande, bensodiazepiner.

Efter cirka en dag vaknar Jakob till. Han är kontaktbar men väldigt förvirrad. Han verkade känna till vad som hände honom, men att tänka på det framkallar viss ångest och man vill ta det lugnt så att han kan återhämta sig.

Jakob berättar för teamet på sjukhuset om det han upplevde. Han verkar inte vilja dela med sig någon information om vad som kan ha orsakat detta till att börja med. Det upplevs som han fortfarande inte helt litar på någon, inte ens Anna.

På sjukhuset bestämmer man sig att ha kvar Jakob ett tag till för observation och flera möten, och möjlig behandling. Man tror sig det är någon slags schizofren psykos, med tanke på hans katatoniska tillstånd och hur han enligt uppsago betedde sig. Någon direkt diagnos och behandling vill man vänta med, men det finns en plan upplagd och Jakob får åka hem om en vecka när såren har läkt, men behöver återkomma på flera möten, och in direkt ifall hans tillstånd försämras igen. Om det är schizofreni, och det fortsätter, kommer han att behöva vissa mediciner och ständig kontakt hos psykiater. Detta kommer allt på en gång hos Anna, vars liv med Jakob var så bra det gick bara ett par veckor sedan. Tanken väger tungt på henne, men hon vill se till att Jakob får all hjälp han behöver, även om hon inte vet vad hon ska göra eller känner att hon har kontroll över situationen. Hon berättar detta för de ansvariga på sjukhuset.

På sjukhuset erbjuder man också Anna hjälp, med samtal, och att man ska alltid kunna kontaktas, då hon känner att hon inte vet hur hon ska hantera detta. Tanken har dykt upp att detta kan också hända henne om det är ärftligt, och rädslan för det hänger ständigt. Hon går gärna till de bokade möten med Jakob för att både få mer information om vad som kan vara problemet med Jakob, och hur hon ska kunna ge honom stöd som mest.

Fallexempel 7

Hösten 2014 började Maria uppmärksamma att hennes son Johnny hade haft ett annorlunda beteende den sista tiden. Det hade börjat med att han verkat ängslig och trött. Han berättade att han inte kunde sova på nätterna längre eftersom att han hade så mycket tankar som snurrade i huvudet på honom. Det enda som fick honom att må bättre var att distrahera sig själv med att spela hög musik för att på så sätt slippa tystnaden. Maria brydde sig inte nämnvärt om det i början, Johnny hade alltid varit något av en ängslig grubblare. Visst värkte det i modershjärtat, men hon tänkte att det nog skulle lugna sig snart.

Men veckorna gick och Johnnys beteende ändrades inte, åtminstone inte till det bättre. Tvärtom så blev han faktiskt ännu sämre. Han började missköta sitt jobb som han annars tyckte så mycket om. Flera gånger hade oroliga arbetskamrater ringt till Maria och undrat om hon vetat var han höll hus. Hon märkte att han blivit magrare och verkade ständigt nervös när hon träffade honom numera. Hennes annars så välvårdade son såg härjad ut med mörka ringar under ögonen och det verkade inte som om att han hade brytt sig om att byta kläder på många dagar.

Hon fick till och med reda på att Securitas tillkallats till lägenheten sent en tisdagskväll eftersom Johnny hade spelat så hög musik att grannarna hade klagat, Johnny som vanligtvis inte gjorde något väsen av sig och inte ville stöta sig med någon.

Sakta men säkert smög sig misstankarna på hos Maria. Hade hennes son råkat ut för samma elände som hennes far? När Marias pappa var i samma ålder som Johnny så började han uppvisa tecken på sin schizofreni, tecken som liknade dem som Johnny numera visade upp, kom hon på. Precis som Johnny kunde han inte sova om nätterna, han slutade äta och var nervös. Han hade till och med trott att Maria och hennes mamma var inblandade i någon form av komplott emot honom och ibland kunde hennes mamma på honom med att frenetiskt leta efter saker i lägenheten som han påstod fanns där. Avlyssningsmaskiner trodde han att det var. Till slut hade han tvångsomhändertagits och satts på behandling efter veckor av paranoia som eskalerat i att ett stort bråk utbrutit i hemmet.

När minnena av hennes far kom tillbaka till Maria gick hennes hjärta sönder. Vad skulle nu hända med Johnny? Vad hade han för framtid om det visade sig att han hade samma hemska sjukdom som hennes far? Hade hon på något sätt orsakat att han utvecklat sjukdomen. Hon klandrade sig själv för att inte ha varit en starkare förebild för sin son under hans uppväxt. Hade hon inte varit så mjäkig och överfört sina osäkerheter på honom så kanske han hade blivit en starkare, mer stabil människa. Kanske skulle hon aldrig ens ha fått barn. Hon visste ju att det fanns risk för ärftlighet. Vilken oansvarig människa hon var!

Några veckor senare sökte Johnny tillsammans med sin mamma vård för alla de symtom han uppvisade. Eftersom han ännu inte hade brutits ner av den begynnande psykosen lyckades Maria efter många om och men få honom att gå med på att söka vård, och han kände sig  motiverad att kämpa för att bli bättre.

Fallexempel 8

Joakim är 25 år, sambo med Malin sedan 2 år tillbaka och bor i en tvårums­lägenhet i Stockholm. Hans föräldrar skiljdes när han var 10 år och han har bara kontakt med mamman Alice som också bor i Stockholm. Joakim vet inte så mycket om släktens bakgrund, han har aldrig träffat mor- eller farföräldrar, och mamman har varit rätt så förtegen om sina föräldrar.

Det senaste halvåret har sambon Malin upplevt en personlighetsförändring hos Joakim. Han har haft humörsvängningar och blivit arg utan synes orsak. Han har också börjat ifrågasätta vad Malin gör på dagarna, vem hon träffar osv. Han har också stängt in sig långa stunder i sovrummet, där Malin har hört honom vanka av och an och mumla för sig själv. På nätterna har hon vaknat av att Joakim står och tittar ut genom fönstret, lite gömd bakom gardinen. När hon frågat vad han gör, har han hyssjat henne och sagt att ”de onda” kan höra henne.

Joakim blir mer och mer inbunden, äter dåligt och anklagar Malin för att vara otrogen. Hon börjar nu bli ordentligt bekymrad över Joakims hälsa och tar kontakt med mamman Alice som hon har ett bra förhållande till. Alice blir chockad när hon ser Joakims beteende och börjar gråta. Hon berättar att hennes pappa lidit av schizofreni med svåra vanföreställningar och blivit inlagd för psykiatrisk vård på 60-talet. Detta hade varit tabu att prata om i hennes familj, pappan hade aldrig kommit tillbaka hem och Alice hade mer eller mindre förträngt händelsen.

Malin vill ha hjälp av Alice för att ta Joakim till psykakuten, men Alice vägrar, livrädd för vad sjukvården ska göra med honom.

Joakim börjar nu bli mer och mer hotfull mot både Malin och Alice, anklagar dem för komplott, att de gaddat ihop sig mot honom, att de vill honom illa. Han skriker att ”de onda” vill ta honom och att Malin och Alice samarbetar med dem.

Malin ringer nu till polisen som hjälper dem att ta Joakim till psykakuten. Väl där bedömer läkaren att Joakim ska läggas in för psykiatrisk vård och utredning.

På avdelningen

En vårdplan upprättas nu tillsammans med Malin, Alice och berörd personal om hur Joakim bäst ska få hjälp. Man börjar med att ge Joakim lugnande och sömn­medicin, men eftersom symtomen kvarstår efter några dagar, sätter man in antipsykotiska läkemedel. Läkemedlen minskar hans symtom så att han ska kunna påbörja sin rehabilitering. Det dröjer cirka en månad innan medicinen får sin fulla effekt och man kan gå vidare i behandlingen.

Joakim, Alice och Malin träffas tillsammans med vårdpersonal vid familjemöten. Här diskuterar de symtomen, behandlingen och vad som kan ha hänt som utlöst psykosen. Joakim för också enskilda samtal med en psykoterapeut där han får berätta om sina symtom, när de uppstod, hur de yttrade sig och om de förändras. Han berättar också om sin bakgrund och uppväxt. Psykoterapeuten observerar hela tiden hans kroppsspråk och uttryckssätt.

Joakim får också genomgå en hälsoundersökning där man gör en hjärnscanning, tar röntgen­bilder och blodprov, för att utesluta något fysiskt onormalt. Han får också göra psykologiska tester för att bedöma personlig­heten, mäta intelligenskvoten och se hur han löser olika problem.

Även en psykosocial utvärdering görs, där man bedömer Joakims sociala situation, arbete, vänner, boende, ekonomisk situation etc.

Allt detta sammantaget leder till att Joakim får diagnosen schizofreni. Han har nu lång väg att gå för att kunna återgå till ett ”normalt” liv. Joakim fortsätter att äta antipsykotiska läkemedel i flera år framöver och har regelbunden kontakt med sin psykoterapeut. Malin blir ett stort stöd för Joakim, i alla fall den första tiden. Deras relation förändras dock, de skaffar varsin lägenhet, men Malin fortsätter att hjälpa honom och finnas tillgänglig, allt för att han ska känna trygghet den första tiden. Hon besöker honom ofta, även om han helst vill vara för sig själv. Hon hjälper honom med hans ekonomi och ser till att han kommer iväg till sina terapi­behandlingar.

Även Alice hjälper Joakim. Hon har själv börjat träffa en psykoterapeut för att bearbeta sina trauman från barndomen och har börjat förlika sig med tanken att Joakim till viss del ärvt pappans sjukdom, även om hon har stora skuldkänslor för detta. Ett sätt för henne att dämpa sina skuldkänslor är att vara tillgänglig för Joakim och hon hjälper honom med städning, matlagning etc. Detta gör också att hennes rädsla för sjukdomen dämpas, hon ser ju den uppenbara personlighets­förändringen hos Joakim, men är inte längre så rädd för sjukdomen eller sjukvården.

Fallexempel 9

Clara 30 år lever tillsammans med Roger, de har varit tillsammans snart 10 år. De lever ett stillsamt liv i Mora, men så en dag kommer Roger hem och säger till Clara att hans chef tycker att han misskött sig på arbetet, att han har missat många deadlines. Roger säger till Clara att han känt sig omotiverad på jobbet på sist stående.  Vad Clara förslår är att han ska försöka hitta ett annat arbete som känns mer motiverat för honom.

Tiden går och Roger har ett nytt jobb men så kommer samma problem upp igen men nu har även Roger fått sömnproblem.  Clara känner sig hjälplös, hon ser att Roger inte mår bra men vet inte vad som är felet. Hon känner att hon inte räcker till och är frustrerad. Detta går utöver Roger vilket inte hjälper situationen. Men Claras tålamod börjar ta slut och hon vet inte vad hon ska ta sig till.  Men tillslut bestämmer Clara att det är bra om Roger tar kontakt med vården, för att får en klarhet om vad det kan vara för något. Under de närmaste månaderna utredds Roger för sina problem och han får diagnosen schizofreni.

Roger får medicin för symtomen, sjukskrivs från arbete för att i lugn och ro får att ladda batterierna och koncentrera sig på att bli ”frisk” och kan gå tillbaka till ett så normalt liv som möjligt. Vårdpersonal finns som stöd för Roger om det skulle vara något som bekymrar och oror Roger i hans behandling. 

Sakta men säkert blir Roger bättre men fortfarande finns det tecken på att sjukdomen inte ”släpper”. Clara i det hela har fått stå i skuggan av allt, hon känner sig å åsidosatt och känner skuld att hon känner så här och vet inte riktigt vad hon ska göra.

Fallexempel 10

Peter är 21 år, bor hos sina föräldrar och är det enda barnet. Han gick handels-programmet på gymnasiet och har sedan studenten haft svårt att hitta ett arbete. Just nu studerar han filmvetenskap vid Göteborgs Universitet, där han har gått i tre månader. Peter kommer till en öppen psykiatrisk mottagning tillsammans med sin mor där de träffar en psykolog. Det senaste halvåret har han börjat isolera sig mer och mer på sitt rum. Han har börjat missköta sin utbildning och har de senaste två veckorna inte gått på några lektioner. Han säger att han känner sig utanför och han påstår att kurskamrater undviker honom och pratar illa om honom bakom hans rygg.

Han äter dåligt, vissa dagar inget alls, missköter sin hygien, är uppe sent om nätterna och har svårt att sova.

Modern säger under samtalet att Peter rivit ur sidor ur böcker som han sedan har tejpat fast på fönsterrutorna i hemmet. Peter är mestadels tyst under samtalet, men säger att han känner sig förföljd och påstår att om han inte sätter upp boksidorna så kommer någon att göra honom illa. Det framkommer att han även brukar tejpa fast sidor på sin kropp, under sina kläder, för att skydda sig mot fara.

Fallexempel 11

Axel, 25 år, är student på universitetet och har på senare tid personlighetsförändrats vilket förvirrar honom. Han klarar inte av sina studier och känner sig deprimerad. Hans vänner upplever att han drar sig undan och kan vara väldigt känslosam, ofta blir han väldigt arg. Axel har fått svårt för att vistas bland folk då han upplever att folk vill honom illa. Han känner sig väldigt otrygg med sig själv och sitt liv och vet ibland inte vad som är verkligt. Efter att ha uppsökt sin vårdcentral och därefter blivit skickad till psykiatrin blir han till sist diagnostiserad med schizofreni.

Axel växte upp under svåra familjeförhållanden där pappan var våldsam mot hans mamma och mot Axel själv. Hans mamma var tablettberoende och inte särskilt närvarande. När Axel var i 18-års ålder började han experimentera med droger, och röker nu dagligen antingen cannabis eller marijuana. Han började ta droger dels på grund av sina hemförhållanden men också för att han upplevde att han var utanför i skolan och för att han hade svårt att prestera. Allt det här skapade en stress hos Axel och drogerna blev ett sätt att fly från verkligheten.

Axel har bott tillsammans med sin moster och hennes man sedan de insåg hur allvarlig situationen var hemma för Axel. Sedan han fick sin diagnos har han blivit sjukskriven och flyttat ut från studentkollektivet där han tidigare bodde och tillbaka hem till sin moster. Detta underlättar för honom då han har svårt att själv klara av sin vardag. Hans moster kan påminna honom att ta sina mediciner och hjälpa honom med planeringen av sitt liv.

Som Axels närmsta anhöriga deltar hans moster och hennes man i terapin med Axel. Terapin är till stor hjälp för dem då de upplever hemsituationen som svår samtidigt som de vill hjälpa Axel så mycket de kan. De upplever det som en stor hjälp att få ta del av Axels vård för att kunna förstå hans situation bättre och för att veta vad de kan göra för att underlätta.

De vet att Axel litar på dem men allt eftersom hans sjukdom utvecklats har hans paranoida drag tagit över och han kan bete sig väldigt misstänksamt mot dem. Trots att de förstår att det är Axels sjukdom som gör att han beter sig så känner de ändå att det tär på dem. De försöker alltid vara öppna och bete sig på ett sätt som gör att Axel inte ska misstro dem. Det är krävande att alltid tänka på sitt eget beteende och de är rädda för att göra något som ska göra Axel arg eller rädd.

På sätt och vis har de blivit rädda för Axel. Hans vredesutbrott är svåra att hantera och de vet aldrig riktigt hur han ska reagera. Hans humör är oförutsägbart och kan skifta på några sekunder. Det är omöjligt att veta vad som utlöser ett vredesutbrott och det gör att de tassar omkring på tå runt Axel.

Samtidigt som de vill underlätta så mycket som möjligt för Axel vill de heller inte skämma bort honom. De vill inte ta ifrån honom den ork och vilja han har att själv försöka göra saker genom att hjälpa honom med allt. Detta är svårt då det aldrig kan veta hur han ska reagera om de ber honom hjälpa till med något hemma. Det är viktigt för dem att inte ta bort Axels förmåga att handla själv och därmed också bibehålla hans status som en någorlunda funktionell människa. De tror att hans tillstånd bara skulle förvärras om han gjordes handlingslös i alla situationer.

De vet att de är en sjukdom som tar mycket på den sjuka och dess nära. Det är något de tydligt märker av. Om de inte oroar sig för Axel och hur han mår, så oroar de sig för att något de gör kan försvåra Axels situation.

Deras liv har övergått från att rå om varandra till att helt plötsligt kretsa kring en psykiskt sjuk person som kräver mycket av deras uppmärksamhet. De vet att det är en svår sjukdom som kan ta lång tid att få ordning på och de är inställda på att deras liv kommer kretsa kring Axel ett tag framöver. Det är okej men också en stor förändring. Alla deras barn var utflugna och de hade sett fram emot ett stilla liv med mycket tid för varandra. Omställningen är svår för dem även om det är en uppoffring de gärna gör för Axels skull. Trots detta sörjer de livet de inte kan leva på grund av Axel. Detta ger dem dåligt samvete för de förstår att Axel behöver dem men samtidigt var det något de sett fram emot och gjort upp planer för.

Det finns mycket i detta nya liv som tär på dem. Axel har blivit deras första prioritering och de sätter ofta sitt eget välmående sist. De oroar sig för att Axel ska bli sämre samtidigt som de själv lätt blir frustrerande då de upplever att de inte längre kan bete sig som tidigare gentemot Axel eller varandra. Deras eget känsloliv sätts i skymundan medan Axels tar över allt mer. Ibland vill de också kunna få agera ut och säga vad de tycker och känner men de är rädd för att det ska försvåra för Axel.

Ofta tänker de på vad andra ska tycka om dem och om Axel. De oroar sig för att folk ska vara rädda för Axel och börja tänka annorlunda om honom. Självklart är de medvetna om att andras bild av Axel kommer förändras men det som skrämmer dem är att folk kanske inte kommer kunna acceptera Axel på grund av hans sjukdom, eller undvika honom för att det tror att schizofrena personer är farliga och konstiga. Ibland är de ju själva rädda för Axel och det gör dem allt mer medvetna om att de känner så är det inte konstigt om även andra gör det. De har den stora fördelen av att känna Axel väldigt väl och vet ju vem han är innerst inne och att de sidor som sjukdomen tar fram egentligen inte är Axel.

De hoppas att Axel en dag ska kunna bli någorlunda fri från sin sjukdom och leva ett normalt liv men är rädda att han då ska stå ensam utan vänner, och att detta på något vis ska kunna förvärra hans tillstånd. De själva kommer inte leva för evigt och de vill inte att Axel ska stå själv och utan stöd med sin sjukdom.

Axel har inte varit sjuk länge och de vet att det tar tid att vänja sig vid situationen och skapa rutiner som passar dem alla. Det kommer ta tid för Axel att lära sig förstå sin sjukdom och utveckla sätt att hantera allt som kommer med diagnosen. De hoppas också att medicin och terapi ska visa på förbättring. Minsta lilla förbättring skulle betyda mycket och ge mer kraft att försöka hemma.

Fallexempel 12

Kalle 24 år bor sedan 3 år tillbaka i en egen lägenhet, men han hälsar på hos mamma och pappa flera gånger i veckan för att tvätta och äta middag. Han har även några nära vänner som han brukar träffa på helgerna och umgås med. Kalle arbetar på ett kontor inne i centrum och tar varje morgon bussen dit.

Efter ett tag börjar Kalles mamma Barbro och pappa Bert tycka att han uppträder lite konstigt. Han blir mer inåtvänd, drar sig undan och är mest i sin lägenhet. Han kommer inte och hälsar på längre och umgås inte med några vänner.  Han vänder på dygnet och både sov- och matrutinerna försämras.

Kalle har börjat höra en del röster som uppmanar honom till olika saker. De är retfulla och föraktfulla. Han tror sig vara förföljd av FBI och letar ofta igenom lägenheten efter avlyssningsutrustning. Han är snabb att associera och tror till exempel att en bil med registreringsnumret VSD står för ”Vi Ser Dig” och han litar inte på någon, grannarna tror han är spioner och att de är ute efter honom. Han börjar bli mer och mer aggressiv i sitt beteende mot grannarna och sina föräldrar som är oroliga.

Kalle börjar själv inse att han behöver hjälp och är villig att söka detta när föräldrarna ber honom. Han får börja med antipsykotiskt läkemedel med tillägg av ångestdämpande och sömnmedel. Kalle får nu börja gå i terapi för att få hjälp att ändra sitt tankesätt.

Fallexempel 13

Markus hade länge känt sig mer eller mindre likgiltig inför vad livet erbjöd. Det senaste halvåret hade han dessutom börjat sova sämre och strunta i viktiga åtaganden på jobbet. Han åt mer och mer sällan lunch med kollegorna och drog sig undan. En dag blev han kallad till samtal hos sin chef, Bo. Bo förklarade för Markus att hans arbetssätt inte accepterades av kollegorna och dem fick dra ett allt större lass av arbetsuppgifterna till följd av Markus beteende. Bo frågade hur Markus mådde, om det var något han kunde göra, behövde Markus prata med någon?
Markus tittade ner i marken och mumlade något som Bo inte kunde höra.
Bo frågade vad Markus sagt varpå Markus stormar ut, gapar och skriker, och skäller ut kollega efter kollega efter noter.

Kollegorna samlades till ett möte för att försöka förstå vad som hänt.

Även Markus mamma och pappa hade börjat förstå att allt inte stod riktigt rätt till. Markus mamma kände en växande oro då hon var mycket bekant med symtomen. Markus mormor hade tidigt i livet drabbas av schizofreni…

…En fredagskväll några månader senare fick Markus föräldrar ett samtal de hade hoppats att de aldrig skulle behöva uppleva. Det var från polisen. Markus stod på Älvsborgsbron och hotade att hoppa. Han skrek att han hörde röster som sa åt honom att bara hoppa, att alla skulle vara så mycket lyckligare om han inte fanns.
Markus föräldrar skyndade sig till platsen, när de hunnit fram hade polisen i sista stund lyckats få tag i Markus och med hjälp lugnade mediciner från ambulansmännen lyckats lugna ner honom. Han kördes till den akuta psykiatriska avdelningen på Sahlgrenska sjukhus.
Där utreddes han och det konstaterades att han led av schizofreni.
Under utredningen kom det fram att Markus under en längre tid rökt cannabis och man tror att det är det som utlöst hans schizofreni.

Man beslutar också att det vore bäst för Markus om han under psykosdelen av sjukdomen bor hemma hos sina föräldrar istället för att bo själv. Där kan han vila i lugn och ro och behöver inte tänka på allt som rör vardagslivet såsom matlagning, tvätt och städ. Han blir under en längre tid sjukskriven.

Markus kommer också att få besök av ett psykosteam i hemmet då man tror det är den behandlingsform av samtal som kommer att fungera bäst på Markus. I samtalen med teamet ingår också samtal tillsammans med familjen, där i detta fall, Markus mamma och pappa kan komma med funderingar och synpunkter på hur behandlingen fungerar och hur Markus tillstånd förändras. Han får också medicin i form av s.k. neuroleptika eller antipsykotisk medicin. Den blockerar signalsubstanser i vissa delar av hjärnans nervceller. Markus kommer att behöva ta medicinen länge för att minska risken att sjukdomen kommer tillbaka.
Markus får också sömntabletter utskrivet för att så snabbt som möjligt återfå sin dygnsrytm och sina välbehövda timmar sömn.

Markus tillstånd förbättras och även omgivningen ser att han gör framsteg. Psykosen börjar avta. Markus tar för sig mer och mer men hans föräldrar märker att det är något som gnager. En kväll sitter de och pratar och det kommer fram att Markus pga. av sin schizofreni känner att självförtroendet fått sig en rejäl törn. Familjen tar upp det med psykosteamet vid nästa möte och man kommer fram till att Markus ska få testa kognitiv beteende terapi för att se om det kan hjälpa honom.

Ett år senare

Markus har återhämtat sig och varit symtomfri i flera månader. Vid ett besök hos Markus läkare sitter man ner och skriver en krisplan för hur man ska gå tillväga om Markus själv eller någon i hans närhet misstänker att han börjar få tillbaka symtom på en psykos.
Markus får också en kontaktperson som han kan ringa om han känner att han behöver hjälp.
Man beslutar att minska ner på medicineringen en aning men att hålla tät kontakt de närmsta veckorna för att se så att symtomen inte börjar återkomma. Markus föräldrar bes också hålla ett extra öga på honom.

Ytterligare några månader senare han Markus flyttat hem till sin lägenhet igen och har börjat arbeta 25 %. Bo, hans chef, har sett till att Markus kollegor fått en föreläsning om schizofreni för att på bästa sätt förstå varför Markus handlade som han gjorde men också för att så tidigt som möjligt kunna hjälpa Markus om de märker att symtomen kommer tillbaka.

Fallexempel 14

En 19-årig man (Thomas) kommer in till akuten tillsammans med sina föräldrar. Föräldrarna har under senare tid varit oroliga för sin son som alltmer dragit sig undan både sina studiekamrater och föräldrar. Hans studieresultat som tidigare varit mycket bra, har rasat och deras son vill inte längre gå till skolan.

Han sitter och tittar ut genom fönstret och säger att han inte kan koncentrera sig på skolarbetet längre. Föräldrarna beskriver också att sonen har olika känsloutbrott där han kan få plötsliga aggressiva utbrott och tycker att föräldrarna spionerar på honom. Detta har nu pågått under hela terminen och föräldrarna känner att de måste göra något för att hjälpa sin son att må bättre. De berättar att deras son alltid har haft som mål att vara bäst i skolan och därför alltid pluggat mycket hårt för att nå högsta poäng på tentor.

De har tyckt att han drivit sig själv alldeles för hårt. De har aldrig tidigare sett sin son så apatisk, deprimerad och nedstämd. Sonen har också drömt om en idrottskarriär eftersom han är mycket duktig i tennis, men efter en allvarlig skada i armbågen, har han fått träning- och tävlingsförbud av läkarna och föräldrarna tror att detta kan ha utlöst sonens nuvarande tillstånd.

Fallexempel 15

Maja är en tjej på 26 år som drabbades av sin första psykos när hon var 20 år gammal. Nu sex år senare har hon hittat tillbaka till en relativt normal tillvaro och känner sig mer nöjd med sitt liv än hon gjort på lång tid.

Orsaken till vad som framkallade Majas schizofreni har varit otydlig men läkarna misstänker att det kan ha varit en kombination av ärftliga faktorer och Majas levnadssätt. Redan i unga år fick hon veta att hon hade en så kallad endokrin sjukdom, trots detta försökte Maja leva ett så normalt liv som möjligt. I tonåren lade hon extremt mycket tid på sin dåvarande favoritsysselsättning fotboll. Fotbollen med träning och matcher tog upp mycket av hennes tid, utöver detta hade hon också ett extrajobb och en extremt krävande utbildning vilket ledde till en mycket långvarig, påfrestande stress.

Insjuknade kände Maja kom väldigt plötsligt, som en blixt från en klar himmel, men nu i efterhand kan både hon och andra i hennes närhet förstå att det vart på gång ett tag med tanke på Majas udda beteenden som blev allt fler. Den tid som följde efter första psykosen bröt ut minns Maja inte särskilt tydligt eftersom så mycket hänt de senaste åren i hennes liv.

Många sjukhusvistelser har det varit och även mängder av läkarbesök, byte av medicinering och även två olika stödboenden har hon betat av under sina unga år. Ett flertal gånger har hon upplevt att framtiden sett mörk ut och att hon inte önskat leva men både hennes läkare och anhöriga har varit ett fantastiskt stöd i kampen mot sjukdomen.

Nu har hon ett eget litet företag tillsammans med en barndoms vän där dom säljer målningar och armband som dem själva gjort. Redan som liten hade Maja ett öga för konst och att skapa, oavsett vad det gällde. Hon arbetar 50 % vilket är lagom för att hålla stressnivån nere i sitt liv. När Maja blev sjuk fick hon veta att det för en människa med schizofreni kan vara värdefullt att ha en huvudsaklig sysselsättning, en passion, för att ha något annat att fokusera på än allt det jobbiga hon går igenom. Detta var något hon tog med sitt på sin färd och idag kan hon bekräfta att det hjälpt henne mycket att få syssla med något hon älskar.

Övrig tid tillbringar hon med sin stödgrupp, regelbundna besök hos sin psykoterapeut och tillsammans med sina när och kära. Hon har upplevt sitt sociala liv som mycket viktigt för att balansera sitt psykiska välmående, dem hjälper också till att hålla ett vakande öga på henne när och om hon skulle få ett återfall. Kampen fortsätter men vad Maja själv, hennes läkare och anhöriga anser så gör hon stora framsteg!

Fallexempel 16

Erik är 18 år och bor i Visby på Gotland. Han bor tillsammans med sin familj bestående av pappa, mamma och tvillingsystern Elsa. Familjen har också katten Freja och hunden Thor. Labradoren Thor fick Erik i present på sin 18-årsdag. Både Erik och Elsa studerar på gymnasiet. Elsa går i andra ring och läser den naturvetenskapliga linjen, medan Erik bara går i första ring och läser på ett så kallat individuellt program men han drömmer om att få arbeta som snickare.

Anledningen till att Erik bara går i första ring på gymnasiet är för att han har missat mycket i skolan under tiden han gick i högstadiet. När Erik för tre år sedan var i 15-årsåldern så började han att må allt sämre. Han kände sig ofta deprimerad och hade även till och från självmordstankar. Erik halkade efter mycket i skolan och orkade inte träffa kompisar i samma utsträckning som innan. Detta gjorde också att Erik fick ångest. Han fick ångest av att han inte alltid orkade gå till skolan och det faktum att han halkade efter med skolarbetet. Han fick också ångest av att han inte orkade träffa kompisar såsom förut och hade mycket oro kring vad de skulle tycka om honom. För att dämpa ångesten började Erik att röka cannabis regelbundet.

Eriks föräldrar försökte hjälpa honom på alla tänkbara sätt men han var då inte mottaglig för någon hjälp. Ett år efter depressionens början så började Erik bli allt mer isolerad. Han gick inte till skolan överhuvudtaget eller träffade några vänner. Han var oftast instängd på sitt rum hela dagarna, kvällarna och nätterna. Eriks föräldrar blev allt mer frustrerade över hur de skulle kunna hjälpa honom. En kväll när Eriks pappa skulle gå och lägga sig så hörde han Erik prata inifrån hans rum. Hans pappa knackade på dörren och frågade vem det var som Erik pratade med, men fick inget svar. Han gick sedan till sängs och tänkte inte mer på det.

Ungefär en veckas tid efter att Eriks pappa hade hört honom prata i sitt rum så hände det något speciellt under en familjemiddag. Erik blev helt plötsligt väldigt utåtagerande och aggressiv mot sin tvillingsyster Elsa. Erik anklagade henne för att det var hennes fel att han mådde dåligt och han skrek på henne att Gudrun den allsmäktiga gudinnan hade talat om för honom att Elsa hade skadat honom redan när de låg i magen tillsammans. Att det hela tiden hade varit Elsas plan att skada Erik. Han berättade också att Gudrun hade sagt till honom att Elsa hade försökt att både strypa och peta ut ögonen på Erik när de låg i magen tillsammans.

Eriks föräldrar förstod att han behövde vård omgående eftersom de tyckte att han hade blivit helt personlighetsförändrad. De ringde efter en ambulans då Erik vägrade att följa med sina föräldrar för att få vård. Ambulansen kom ganska snabbt och de lyckades att få med sig Erik som dessutom fick lugnande medicin av ambulanspersonalen. De körde honom till psykakuten där han blev inlagd. Under de fyra månader som han var inlagd hade läkaren flera samtal med Erik. Läkaren hade även samtal med hans föräldrar och syster, gjorde en hälsoundersökning på honom där man bland annat röntgade hjärnan. Läkaren gjorde även ett diagnostiskt test samt en psykosocial utvärdering. När utredningen var färdig fick Erik diagnosen Schizofreni.

Eriks diagnos blev en enorm omställning för familjen. Med vårdens hjälp kunde de tillsammans lägga upp en vårdplan för Erik. Under den tid som han var inlagd fick han antipsykotisk medicin som han skulle fortsätta att ta. Erik skulle också fortsätta med sin terapi. En plan gjordes också för att hjälpa och stötta Erik i att återuppta kontakten med de kompisar han hade innan och hur han skulle komma tillbaka till skolan och vad skolan kunde hjälpa Erik med. Erik kom sakta men säkert tillbaka till vardagen igen och han började må allt bättre. Han gick i skolan igen och träffade kompisar. Han hade dock fortfarande svårt med rutiner. Som hjälp för att få bättre rutiner fick han på sin 18-årsdag en labrador som han döpte till Thor av sina föräldrar. Med hunden som sällskap kände sig Erik inte så ensam längre även när tankar dök upp i huvudet. Hunden hjälpte även Erik att få bättre rutiner eftersom hundar måste få komma ut ett antal gånger per dag. Labradoren Thor bidrog också till att Erik själv kände att livet hade återgått till det normala igen.