Stress

Karin har länge känt sig trött och hängig. Hon tänkte att det berodde på den mörka vintern. Men nu när våren börjar komma så känner hon sig fortfarande trött och hon har också börjat få allt svårare att somna på kvällarna. Ibland när hon är på väg till jobbet känner hon sig tung i huvudet och är lite yr.

Hon bestämmer sig för att boka tid hos vårdcentralen. Där träffar hon en läkare och berättar hur hon mår. Läkaren tycker att de ska ta lite prover på henne. Tröttheten kan bero på järnbrist eller någon annan brist i kroppen. Sköldkörteln kan krångla mm. Läkaren ordinerar också ett blodtryck som visar sig vara för högt. Karin lämnar prover och bokar upp en ny tid tre veckor senare. Då ska hon ha fått svar på alla prover och blodtrycket ska kollas igen.

När Karin återvänder tre veckor senare mår hon ännu sämre.  Hon har på de senaste veckorna försovit sig till jobbet två gånger och tvingats gå hem tidigare några dagar på grund av illamående. Läkaren ser över provsvaren som kommit. Allt ser normalt ut, men blodtrycket ligger fortfarande för högt för att vara lämpligt.

Läkaren frågar nu lite mer ingående frågor om vad hon jobbar med. Trivs hon? Hur har hon det hemma mm? Karin berättar att hon bor tillsammans med sin man och deras tre barn. Hon arbetar heltid på resebyrå. På företaget hon arbetar på har de haft en kris med dalande försäljning. Detta har gjort att några blivit uppsagda och de övriga har fått fler arbetsuppgifter. Karin har hamnat på resande fot varannan vecka för att marknadsföra företaget. Dessutom är en del av hennes lön prestationsbaserad vilket gör att hon har fått en dalande inkomst det senaste året.

Det kommer också fram att Karin det halvåret har haft ont i axlar och rygg. Detta tillsammans med orkeslöshet har gjort att hon inte har samma energi för de vardagliga sysslorna och heller inte orkat träffa sina vänner så ofta som hon brukar.

Nu inser läkaren att Karin har drabbats av utbrändhet (eller burn out som det kallas i andra länder). Då tappar hon fokus på arbetet och kan inte prestera lika bra som tidigare. Är då Karin sådan som person att hon tänker ”Jag är mina prestationer” så är hon snart farligt ute.

Steget efter det kan vara utmattningssyndrom, och det är möjligt att det är det Karin drabbats av. Efter att ha levt under en sådan press under så lång tid utan möjlighet till återhämtning är kroppen helt slut.

Läkaren skriver ut blodtryckssänkande medicin och en liten dos antidepressiv medicin till Karin och sjukskriver henne en månad till att börja med.

Karin blir också remitterad till stress rehab där hon har möjlighet att få terapi, gå i sömnskola och få hjälp till fysisk aktivitet.

Efter att Karin känner sig bättre ska hon succesivt försöka komma tillbaka till sittarbete och då ska detta ske i samråd med hennes chef på företaget. Förmodligen måste Karin börja med bara ett par timmar per dag och absolut inget resande. Det är dock svårt med omplacering där Karin arbetar så det är möjligt att hon senare måste byta arbete om det fortfarande skulle kännas jobbigt.

Läkaren talar också om för henne att det är mycket möjligt att hon under hela sitt fortsatta liv kommer att vara extra känslig mot stress och ska försöka lära sig kroppens signaler när det är dags att säga stopp.