Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna

Fallexempel 1

Mamma Anna kontaktar sjukvården då hon inte lyckats få kontakt med sin son, Erik 32 år, som sedan flera dagar hållit sig instängd i sin lägenhet. Anna tror att han inte har tagit sina mediciner och att han inte kan ta hand on sig själv och nu behöver tvångsvård. Hon är väldigt bekymrad för sin son då han sedan många år tillbaka lider av paranoid personlighetsstörning.

Redan sedan tidig ålder har han visat drag förpersonlighetsstörning, men man ville inte sätta någon diagnos för detta innan han nådde vuxen ålder och han behandlades vid ett flertal tillfällen för depression.

När han sedan blev äldre och dragen för störningen blev allt mer tydliga fick han genomgå tester och intervjuer och med underlag för det och tidigare vårdkontakter och samtal med behöriga sattes till sist diagnosen paranoid personlighetsstörning.

Erik har tidigare haft kontakt med öppenvården, men då av mer depressiva orsaker. Han har själv inte tyckt att han är sjuk och har därför nekat en hel del av den vård som erbjudits honom.

Eriks paranoida personlighetsstörning har fått honom att misstro alla och vara misstänksam mot alla. Han vänder vänliga handlingar till negativa handlingar och litar inte på någon, bara på sig själv. Då han alltid misstror personer i sin omgivning och ifrågasätter dem så betraktar andra honom som hotfull och utåtagerande.

Han har haft problem med att hålla en relation till tidigare flickvänner då han ständigt har haft obefogade misstankar till dem och deras relation utan några egentliga skäl. De flesta har dessutom tagit avstånd från honom.

I hela sitt vuxna liv har Erik varit ganska så ensam på grund av sitt beteende. Nu har han då låst in sig och avskärmat sig totalt från omgivningen. Han har inte varit kontaktbar och svarar varken när någon ringer eller knackar på dörren.

När Anna tittar in genom brevinkastet ser hon flera dagars post som ligger orörd på golvet. Hon har kunnat höra att han befinner sig i lägenheten trots att han inte gett några som helst tecken för att öppna eller svara när hon ropat på honom.

Anna har under alla åren som Erik varit sjuk försökt att så aktivt som möjligt hjälpa själv, utan stöd från familj och vänner som blivit rädda för Eriks beteende. Detta har dessutom gjort att Anna heller inte har så mycket kontakt längre med sina närmaste. Hon har nu insett att det ligger mer allvar i hans sjukdom och vet inte vad hon kan göra för att hjälpa.

Anna är nu väldigt rädd för hans välbefinnande och ser ingen annan utväg än att kontakta sjukvården för hjälp. Dock har Anna ganska lite förtroende för sjukvården då hon känner att han borde ha fått mer hjälp tidigare av öppenvården och att de borde sett att symtomen var allvarligare än vad han behandlats för. Anna känner sig ensam, utesluten och förkastad.

Fallexempel 2

Ebba kommer in på vårdcentralen kronan i ett uppskakat tillstånd. I samtal med  receptionisten verkar Ebba till en början förvirrad och nästan ångerfull att hon kommit dit. 

Receptionisten gör sitt bästa för att ställa rätt frågor för att avgöra hur det står till. Men  Ebba kan inte formulera sina tankar. Tillslut kommer de båda fram till att hon behöver  någon att prata med.

Ebba har turen  att få tid till en kurator samma dag, tack vare ett uteblivet besök. Hon  sjunker djupt ner i stolen och sitter tyst och stirrar i golvet. Efter en stund börjar hon berätta…

Ebba har två söner. Elias är 17 år, bor hemma och är hyfsat skötsam. Frank är 32, är arbetslös sedan länge då han gång på gång gjort sig ovän med sina chefer. Han bor inte hos Ebba men kommer oftast dit på oregelbundna tider på dygnet, är arg och beter sig hotfullt och våldsamt mot både Ebba och Elias.

Frank kom hem till henne vid 23-tiden i lördags. Frank hade verkat lugn och glad och de hade suttit och ätit sen kvällsmat i köket. Allt kändes bra och rofyllt mellan dem efter en tid av gräl och dispyter. De pratade om Franks framtid och möjlighet att skaffa jobb men Frank kände att värld en var emot honom. Att han blivit motarbetat överallt och inte fått visa sina talanger.

Frank frågade Ebba om han kunde få låna pengar till en ny dator då hans hade gått sönder. Ebba hade hört det påståendet förut och svarade vänligt men bestämt att hon inte hade ekonomin för det just nu men att hon kunde hjälpa honom att spara. Franks humör skiftade som natt och dag. Han reste sig upp och började rota ur lådor och skafferi och vände upp och ner på lägenheten i jakt på pengar. Frank röt hotfullt mot Ebba som desperat försökte få honom att lugna ner sig. Frank såg Elias laptop och blev så arg att han slog hål i väggen. Han hotade Elias att om han inte gav bort sin laptop till Frank så skulle han slå Ebba.

Frank har haft aggressionsproblem sedan han var liten, bråkat med klasskamrater och slagits

så våldsamt att han blivit avstängd och fått byta skola. Men Ebba har även sett tecken på

andra saker…

Han hade haft ett akvarium med fiskar på sitt rum när han var 9 år. En dag hade Ebba kommit hem och sett Frank sitta med en skål i knät och i akvariet låg döda fiskar. I skålen  Frank höll sprattlade en döende fisk som saknade fenor. Frank skrattade.

I sena tonåren kom Frank ofta hem med dyra elektronikprylar och klockor han omöjligt  kunna ha ekonomin för att köpa själv. Men sa att han hjälpte sina kompisar att sälja dem.

Ebba har ett flertal gånger under Franks uppväxt tagit honom till olika psykologer och terapeuter som inte kunnat ställa en diagnos. Frank verkar bara ha lärt sig att ljuga bättre och (enligt Ebba)  manipulerat henne till att känna att hon straffade honom genom dessa besök.

Ebba har läst på nätet och tagit hjälp av forum, hon tycker antisocial personlighetsstörning passar in på Franks beteende och det gör henne rädd. Nu ställer sig Ebba uppgivet frågande till vad hon ska göra, vad hon får göra och hur hon kan hjälpa sin son.

Fallexempel 3

”Lisa var en sådan söt bebis, hon var snäll och gjorde inte mycket väsen av sig. Hon ville gärna vara när oss och var inte så förtjust i att leka själv. För att vi skulle slippa dyra dagisavgifter så passade hennes mormor och morfar henne mycket. Hon var mycket hos mormor och morfar även under de första skolåren. De älskade sitt lilla barnbarn över allt annat och gjorde allt för henne. Tyvärr dog de i en bilolycka det året Lisa skulle fylla tio år.

När hon blev lite äldre blev hon ängslig och orolig.  Hon grät och var orolig för allt. I tidiga tonåren hamnade hon i fel sällskap och började röka och dricka alkohol. Det var svårt att förstå henne och vi gjorde allt vad vi kunde för att få henne på rätt spår. Hennes humör gick verkligen upp och ner. Vi trodde först att det var vanligt tonårshumör men insåg snart att det här var något annat. Hon kunde reagera på minsta lilla och bli så vansinnigt arg.

Det fanns perioder i tonåren som hon var lite lugnare och gladare. Vi trodde att hon äntligen fått rättsida på livet. Men det tog inte många månader innan hon var tillbaka i det destruktiva beteendet igen. Vi försökte lösa livspusslet så gott det gick. Hennes yngre syskon fick ofta stå tillbaka för att vi fokuserade och la mycket tid på Lisa.

Till slut hamnade hon på akuten efter att hon skadat sig själv. Hon hade då börjat med droger. Hon är en söt tjej, men hennes bild av sig själv var en helt annan. Hon tyckte hon var ful och äcklig, och det fanns inget som vi sa som kunde ändra hennes uppfattning. Hon hotade med självmord om vi inte gav henne pengar eller hjälpte henne med olika saker.

Skolk tillhörde till slut vardagen. Skolan gav ingen direkt stöttning utan vi fick kämpa själva. Tills slut blev hon avstängd. Vi flyttade till en annan stad för att försöka börja om från början. Vi försökte ställa upp så mycket som möjligt och hjälpa Lisa med det mesta. Det dög aldrig, hon blev arg när vi inte kunde och hon blev arg när vi hjälpte till men gjorde det på ”fel” sätt.

Det tog inte lång tid innan det var samma visa igen. Hela familjen började med terapi, men det var sällan vi fick med oss Lisa. Terapin hjälpte oss andra i familjen och de yngre syskonen tyckte det var bra.

Den onda spiralen snurrade allt snabbare. Lisa flyttade hemifrån och vi visste inte i långa perioder var hon befann sig. En dag fick vi det telefonsamtalet som vi bävat för i flera års tid. Hon hade försökt ta självmord.

Efter självmordsförsöket flyttade hon hem och hon började förstå att hon behövde hjälp på riktigt. Det gjordes en utredning och Lisa fick diagnosen borderline. Det var en enorm lättnad för både Lisa och oss. Nu skulle vi äntligen vi lite andrum och så småningom bli en hel familj igen.

Idag är Lisa 21 år och har nyligen flyttat hemifrån igen. Hon går i terapi som hjälper henne att hantera sina känslor och förstå varför hon reagerar så kraftigt och avleda de stormiga tankar och känslor som dyker upp i olika situationer. Under hennes mörkaste och tyngsta perioder så tar hon medicin för att klara vardagen. Hon har skurit av banden till sitt gamla kompisgäng och har börjat jobba. Vi är så glada att hon har hittat ett sätt att leva ett så normalt liv som möjligt.”

Fallexempel 4

Monika började vid 15-års ålder att må väldigt dåligt. Kände sig ofta ledsen, nedstämd, tom och visste inte varför. Kände det som om hon inte hörde hemma någonstans och blev ständigt missförstådd. Hon kände sig annorlunda och var helt förtvivlad inombords.

Så småningom började Monika att skära sig. Detta ledde till att hon kom i kontakt med barn och ungdomspsykiatrin och där trodde man att hon mådde dåligt eftersom hennes föräldrar skulle skilja sig. Monika fortsatte att må dåligt, var väldigt deprimerad och missade mycket i skolan. Hon kände en stor rädsla för att vara ensam. Monika träffade nya vänner men hamnade i fel umgänge och började testa olika droger, råkade ut för misshandel och hade många olika sexuella kontakter.

Vid 18-års ålder fick Monika diagnosen Borderline efter hennes första riktiga självmordsförsök. Hon kände en stor lättnad efter det att hon äntligen fått en diagnos och nu skulle kunna få hjälp att förstå varför hon kände som hon gjorde.

Monika började en behandling, dialektisk beteendeterapi. Här fick hon hjälp med att förstå och hantera sina känslor. I behandlingen fick hon också lära sig att minska sin ångest genom att tänka annorlunda och att stanna upp när de jobbiga känslorna kom. Genom att försöka att tänka på något annat t.ex. med att fokusera på andningen och att räkna andetagen. Under behandlingen träffade hon andra personer som också hade fått samma diagnos, borderline.

Hon fick också hjälp och stöd av en kontaktperson som hon kom att känna stort förtroende för. Hon tog med Monika ut på promenader, ut i skogen och andra aktiviteter. Hon var också närvarande när Monika informerade sin familj och anhöriga om vad hennes diagnos innebär och betyder. Det kändes viktigt att de närmaste också fick en förklaring till varför Monika betett sig annorlunda, så att de också kan ha en bättre förståelse till varför hon ibland reagerar som hon gör.

Fallexempel 5

Per är en s.k. vardagspykopat. De finns mitt ibland oss och är mycket vanligare än vi tror. Han bryter mot alla regler och är lika empatibefriad, samvetslös och kall som alla andra psykopater. Per ljuger, nekar, slingrar sig, duperar och manipulerar. Många är hans offer, men det blir inga tidningsrubriker även om skadan är stor.

Per är gift med Olivia. Här är Olivias berättelse:

Per var oerhört charmig och trevlig när vi träffades för elva år sedan. Han var väldigt omhändertagande och mån om mig. Faktum var att det faktiskt redan då ringde en varningsklocka men han ihärdig och jag föll för hans charm och målmedvetenhet. Till en början var allt underbart! Per var generös och köpte fina presenter. Han hade ett eget företag i städbranschen med ett tjugotal anställda. Pengarna rullade in och han levde gärna lyxliv.

Han ville snart att jag skulle flytta in hos honom. Även om jag tyckte det var för tidigt så övertalade han mig och han fick sin vilja igenom. Jag började också arbeta i förtaget. Att jag inte fick någon lön förklarade Per med att vi jobbade tillsammans för bådas bästa. Snart började jag känna mig kontrollerad av Per. Han ville inte att jag skulle träffa mina vänner själv och efter en tid såg jag alltmer sällan varken vänner eller min familj. Per däremot var ofta ute på egen hand. Men då kallades det representation.

Nu började anda sidor visa sig hos Per. Han blev rasande om han inte fick sin vilja igenom. Det kunde handla om småsaker och till en början försökte jag göra honom till viljes men så småningom blev det ohållbart. När han sparkade vår hund för att han tuggat sönder en matta och inte visade någon som helst ånger eller medlidande med hunden när den gnällde och hade ont började jag på allvar undra hur det var ställt. Men lika plötsligt kunde han vända och koppla på sin ”charm” igen och släta över det som hänt.

Per fick också problem med personalen på sitt företag. Han hade inga problem med att anställa folk. Till en början brukade de flesta tycka att han var världens bästa chef som var så trevlig och charmig. Men han tvekande inte att hänsynslöst utnyttja sin personal som mest bestod av unga tjejer. De fick jobba många extra pass och hoppa in med kort varsel. När de vågade sig på att ifrågasätta sina arbetsförhållanden tvekande han inte att ge dem sparken och sa att de fick skylla sig själva. Han fick också flera anmälningar för sexuella trakasserier men utredningarna blev nedlagda. Per hade lyckats övertyga även polisen om att han var oskyldig. Återigen genom att koppla på sin ”charm” och sitt övertygande sätt. Han var oerhört skicklig på att manipulera till sin fördel och kunde dupera de flesta.

Per hade också intresserat sig för politik. Han var skicklig på att övertyga andra om att hans åsiker var de rätta. Detta hade fört honom ända till toppen i kommunen där vi bodde. Eftersom han inte hade några problem med att utmanövrera andra med hjälp av manipulering så handlade det många gånger om ett fult spel där han vid några tillfällen spred rykten om andra politker för att själv hamna i god dager. Inte många genomskådade honom men hemma kunde han till och men skryta om hur han gått tillväga. Han ansåg sig förmer än andra och föraktade dem för att de var svaga och underlägsna i hans ögon. De förtjänade sitt öde.

Han gick till och med så långt att han anklagde en meningsmotståndare för ekonomiskt fiffel och fick honom oskyldigt dömd för detta. Även han fick skylla sig själv enligt Per. Att mannens familj drabbades hårt och att barnen blev mobbade i skolan bekom inte Per ett dugg. Han hade nått sitt mål och blivit av med en jobbig meningsmotståndare.

Men Per hade stora planer för kommunen. Han hade fått en idé som skulle sätta honom på kartan ocn få honom känd och berömd. Äntligen skulle alla få se vilken storslagen man han var. I efterhand är det lätt att tycka att alla borde sett tydligt att idén var galen och att han drabbats av storhetsvansinne. Men Per hade med övertalningsförmåga, charm och manipulering sakta men säkert lyckats få med sig tillräckligt många för att genomföra sin idé. Vår lilla kommun skulle bygga en egen ö! Kommunen låg vid havbandet mot Östersjön och Per tänkte sig att en ö med sand och palmer skulle dra turister och uppmärksamhet till kommunen. Och han själv skulle stoltsera med att ha kommit på ideén som innefattade byggandet av bungalows och en actionpark! Ett problem var att vår kommun som de flesta andra kämpade med att finasiera äldrevård, skola och omsorg.  Men Per lyckades få de övriga politikerna med på ideén och satsa kommuninnevånarnas skattepenger i projektet. Alla var naturligtvis inte med på ideén men de kritiska rösterna tystades snabbt och utmanövrerades av Per som inte ville få sitt projekt ifrågasatt till något pris.  Även här kom människor i kläm utan att det rörde Per i ryggen.  Att pengar togs från barn, gamla och sjuka och i stället satsades på Pers idé rörde honom inte i ryggen.

Bygget sattes igång men fick snart ekonomiska problem. Det hela slutade med ett knappt halvfärdigt projekt med stora skulder och många underentreprenörer som fick ekonomiska problem pga obetalda arbeten mm.  Pers storslagna ide blev ett fiasko. Men inte under några omständigheter kunde Per se sitt eget ansvar för det som hänt utan skyllde det på andra. De var odugliga och inkompetenta.

Hemma blev det alltmer ohållbart och när jag drabbades av cancer och fick långa sjukskrivningsperioder när jag inte kunde jobba eller sköta något praktiskt i hemmet tyckte Per att jag inte bidrog. Han sa slutligen en dag att han tyckte att jag skulle flytta ut. Jag hade blivit en börda som han inte längre hade någon nytta av.Det var naturligvis oerhört jobbig,t men samtidigt det bästa som kunde hända.  När man lever nära en psykopat tror man ibland själv att man är galen. Eftersom en ”normal” människa känner empati, skuld, skam och ånger rannsakar man sig själv för att se vad man gör fel och försöker anpassa sig och det utnyttjar psykopaten till sin fördel och förhållandet kan bara bli destuktivt för anhöriga. Att bryta upp själv är svårt då psykopaten ju har sin andra sida, den goda och charmiga. Därför låter man sig luras att det kanske inte är så dåligt ändå. Den sidan är dock bara en fasad och ett spel som inte är äkta.

Nu på distans kan jag se allt i ett annat ljus och är tacksam för att jag numera inte lever nära en så destruktiv människa. Jag är frisk från min cancer och har flyttat till en annan stad. Och så har jag träffat en man som har riktiga, äkta känslor!

Per har också träffat en ny kvinna som enligt rykten tycker sig ha hittat ”mannen i sitt liv-den charmige drömprinsen”…………

Fallexempel 6

Anja är 23 år. Hon studerar arkeologi vid universitetet i Uppsala. Hon började sina studier för drygt 2 år sedan och flyttade i samband med terminsstarten in i en lägenhet med sin pojkvän Kristoffer. Anjas liv kunde inte ha varit bättre. För första gången i sitt liv upplevde hon något som liknade trygghet och struktur. Större delen av hennes barndom präglades av allt annat än detta. Anja växte upp hos modern utan närvaro av andra släktingar eller välbekanta vuxna. Modern som hade uppfostrats kallt och kärlekslöst var oförmögen att visa några som helst känslor och jobbade mycket. Anja lämnades ofta ensam med sina endast betydligt äldre bröder. Fadern var frånvarande redan från början och försvann helt, då

föräldrarna skiljdes när Anja var 4 år. I samband med separationen bevittnade Anja en gång hur fadern knuffade in modern i ett glasskåp. Anja hittades flera timmar senare ihopkrupen i en garderob.
 

Trots problemen i hemmet lyckades Anja slutföra gymnasiet med goda betyg. Hon hade en grupp nära vänner som kände till problemen i barndomen. De var därför mycket glada när Anja träffade den 5 år äldre Kristoffer. Han var lugn, kom från stabila förhållanden och gav Anja all den kärlek och trygghet hon aldrig fått.
De första månaderna in på universitetsterminen var utåt sett lugna och harmoniska. Själv kände Anja en allt mer tilltagande känsla av tomhet. Vissa morgnar kändes det som om hon störtades ner i ett svart hål och var oförmögen att ta sig upp. Några timmar senare kunde detta ha bytts ut mot närmast euforiska känslor och hon hade då energi att sitta uppe och plugga sent in på natten. Hon kände allt oftare en stark ångest och irritation och fick svåra vredesutbrott riktade mot Kristoffer. Samtidigt var hon extremt rädd att förlora honom och klamrade sig hysteriskt gråtande fast vid honom vissa morgnar när han skulle gå till jobbet.

Runt jul eskalerade Anjas beteende. För att döva ångesten drack hon alltmer alkohol, vilket förstärkte hennes vredesutbrott. När Kristoffer somnat smög hon upp och satte sig framför datorn. Där köpte hon stora mängder av kläder online och spelade även bort stora summor pengar på nätkasinon. Hon fick allt svårare att finansiera detta beteende och en natt tog hon Kristoffers VISA-kort, gick ut och tömde hans bankkonto på pengar. När alkoholen inte var tillräcklig som ångestdämpare skar hon sig illa i handlederna och hotade med att ta livet av sig. Kristoffer och Anjas vänner stod handfallna. De försökte stötta Anja på alla sätt, men vad de än gjorde resulterade det i vredesutbrott och de anklagades för att vara oförstående, att inte bry sig om henne och att vilja henne illa. När Kristoffer fick klart för sig att Anja inte varit i skolan på två månader och dessutom upptäckte att hon stulit hans pengar ställde han ett ultimatum. Sök hjälp nu eller du förlorar mig.

Fallexempel 7

Arvid är en 42 år gammal man bosatt i utkanten av Falun. Han har tidigare levt ett familjeliv med sin före detta fru Monika, och deras barn Adam. Efter en nyligen genomförd skilsmässa bor han nu ensam. Att det inte längre gick att hålla ihop familjen grundar sig på en rad problem som ackumulerats under en längre tid. Monika stod till slut inte ut mer med Arvids beteende i olika situationer, och det blev aldrig någon långsiktig förbättring trots stora mått av vilja och hopp från båda två. Arvid uppsökte självmant vården för några år sedan för att få svar kring varför hans beteende ser ut som det gör. Då diagnostiserades han med borderline personlighetsstörning.

Relationsproblemen har bestått i att Arvid i mångt och mycket blåser upp små konflikter till stora, eftersom hans emotionella reaktioner alltid blir överdrivet förstärkta i hans värld. Detta har lett till att Monika i sin tur får det svårt att inte själv reagera starkt p.g.a. hans sätt att brusa upp och överkänsligt reagera på oproportionerliga sätt. När han får det skrivet i pannan att han beter sig nyckfullt och för relationen skadligt så kan han vissa gångar tappa självkänslan totalt och smått antyda att han ska begå självmord eller skada sig. Han blir lätt ilsken för det ena och det andra, och han har tämligen ofta svängt i humöret.

Även om det går över efter tag i situationen så skapar det ohållbara tillbakablickar och minnen när de sedan går vidare efter konfliktenars slut. Det har ofta rått tvära kast mellan hopp och förtvivlan i Arvids sätt att förmedla sina känslor för Monika, varvat med ett dalande självförtroende. När även sonen Adam drabbas av allt detta har det blivit svårt för Monika att se en hållbarhet i det stormiga förhållandet längre. Även i trafiken har det skett missöden, i form av att Arvid hamnat i intensiva konfrontationer då han reagerat negativt och otåligt på andra trafikanter som varit sävliga eller smått provocerande vid korsningar eller på parkeringar.

Utöver dessa problem så har Arvid skapat viss oreda p.g.a. spontana och onödiga inköp av diverse prylar, som påverkat deras ekonomi negativt i perioder. Detta har varit saker som han för stunden trott sig identifiera sig med, men som sedan snabbt runnit av honom. Arvid jobbar på ett litet fiskrenseri, och där står han för det mesta för sig själv och jobbar med ett par arbetslurar. Det har gjort att det inte kunnat bli några riktiga sociala problem i yrkeslivet likt dem i det privata.

Även om han försökt reglera sina sinnesmässiga problem så har det skett utan framgång, och det kan ytterligare spä på hopplöshet och en dålig självkänsla. Arvid har önskemål om att kunna leva med Monika och Adam igen, men han har oddsen emot sig.

Fallexempel 8

Stina är 25 år och bor med sin pojkvän Mats, 28 år. Stina har diagnosen borderline. I början när Stina och Mats precis blivit tillsammans så förstod inte Mats alltid varför Stina reagerade och gjorde som hon gjorde i vissa situationer tills hon berättade för Mats om sin diagnos. Deras förhållande blev bättre i och med att Mats fick mer kunskap och förståelse för vad borderline är och innebär. Både vad det innebär för Stina, för Mats och för deras förhållande.

Det är alltid kämpigt att leva med borderline och att leva med någon som fått diagnosen borderline, dock eftersom Stina sökt och fått hjälp för din sjukdom och Mats har fått en stödgrupp att prata med så kan de båda hantera det bättre i sin vardag och leva med det på ett annat vis.

Fallexempel 9

Joakim är 33 år gammal och bor i Göteborg tillsammans med sin mamma. Han hade tidigare en egen lägenhet men blev vräkt efter obetalda hyresskulder. Han har inget fast arbete och inga personer i sin närhet han vill kalla vänner. Flickvänner skaffar han sig när han behöver och han känner ingen saknad efter en fast relation.

Som liten hamnade Joakim ofta i bråk, faktiskt redan på dagis. Han hade svårt att sitta still och svårt att göra vad man sa till honom, han blev ofta arg på personalen och kunde få vredesutbrott. Speciellt en flicka råkade ut för hans irritation, han brukade slå henne när ingen såg för han tyckte hon såg så rolig ut när hon grät.

När Joakim började skolan ökade problemen. Han skolkade, slogs med både elever och lärare och blev avstängd i tre månader efter att han sparkat en elev i huvudet så att denne fick en hjärnblödning. Hans förklaring till varför han gjort det var ”jag ville känna hur det känns att sparka på ett huvud”. Nu kopplas socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin in men Joakim vet hur han ska bete sig för att de ska låta honom vara.

Han börjar gymnasiet men det går inget vidare. Han börjar experimentera med droger och det kostar ju pengar så han börjar ta pengar från sin mammas plånbok. Det räcker inte särskilt långt men han har en idé. I skolan har han sett en kille som ofta går ensam och denne knyter Joakim till sig. Han berättar om hur de ska tjäna stora pengar, genom att killen ska stjäla dyra märkesjackor. Joakim ska sen sälja dem till ”personer han känner”. Pengarna ska de självklart dela på… Men Joakim tar emot stöldgodset och behåller pengarna själv, han hotar kompisen med att han har filmat när han stulit jackorna och att han ska lämna filmen till polisen, detta kommer han även göra om kompisen inte fortsätter stjäla.

När Joakim är 23 år har han fortfarande inte haft något fast arbete. Han har varit anställd på en rivningsfirma som inhoppare men har inte fått vara kvar efter att han dels misskött arbetet genom att inte komma i tid och ibland har han bara gått därifrån när han tröttnat, dels har han varit våldsam mot en del kollegor och både hotat och slagit dem. Han bor nu i en egen lägenhet som hans mamma hjälpt honom att få.

Hon är orolig för sin son och känner att något är fel, men när hon tar upp det blir han arg och undrar om hon tror att han är ett ”psykfall”. Hon rannsakar sig själv för att hitta någon anledning till att han beter sig som han gör.

Tillslut kontaktar hon psykiatrin, hon orkar inte med att ständigt bli hotad, lurad och att behöva vara rädd att Joakim ska skada sig själv eller någon annan. Joakim är inte alls intresserad av att bli utredd, men går ändå med på det för att slippa höra hennes tjat.

Joakim utreds och efter en tid får han diagnosen antisocial personlighetsstörning något som han inte alls tycker om.

Fallexempel 10

Stina har nyligen fått diagnosen EIP och påbörjat behandling i form av terapi. För Stina var diagnosen en lättnad, den talade om för henne att hon inte var ensam om att känna som hon gör och det var första gången på länge hon hade hopp om att kunna bli bättre. På gruppterapin får hon ta del av berättelser ur de andra deltagarnas liv och de kan dela med sig av tips till varandra. Hon har börjat förstå vilka besvär som hänger ihop med hennes diagnos och hon kämpar inte längre ensam.

Stina växte upp ihop med båda sina föräldrar men de ägnade den mesta av tiden åt att bråka med varandra. Oftast lekte hon ensam på sitt rum i ett försök att fly från den otrygga uppväxtmiljön föräldrarna skapade. När det var dags att börja skolan umgicks hon nästan aldrig med de andra barnen vilket ledde till att hon blev utstött.

Det var först på gymnasiet som Stina hittade några vänner att umgås med. De var också de som bjöd Stina på alkohol den där första gången. Alkoholen bedövade alla de jobbiga känslor hon brottats med så länge och hon började att dricka allt oftare.

En utav vännerna blev senare Stinas pojkvän och till en början fick hon äntligen den bekräftelse som hon så länge önskat. Stinas mycket varierande humör och sinnesstämning blev med tiden allt mer påfrestande för relationen och de bråkade allt oftare. När relationen flöt på var Stina glad och positiv, men vid minsta lilla konflikt överreagerade hon på situationen och det eskalerade till ett stort gräl. Hon blev då mycket ångestfylld och kunde vara nedstämd i flera dagar. Omedvetet letade hon efter saker att gräla om för att få uppmärksamhet och hennes överdrivna misstänksamhet gjorde att hon blev svartsjuk på deras gemensamma tjejkompisar. Även om relationen inte var bra för Stina gjorde hon allt för att rädda den då hon var livrädd för att bli lämnad ensam.

Efter ett tag fick pojkvännen nog och lämnade henne. Ångesten över att ha blivit lämnad blev för mycket för Stina att hantera och hon försökte dämpa ångesten genom att skära sig själv. Några gånger skar hon sig så illa att hennes vänner tvingade henne att söka vård. Efter att besökt akuten flertalet gånger med tecken på ett självskadebeteende hjälpte de henne att få kontakt med den psykiatriska vården och äntligen skulle hon få den hjälp hon så desperat behövde.

Fallexempel 11

Lena är 19 år och har under en längre tid lidit av ångest och har svårigheter att kontrollera sin ilska. När hon mår som sämst skär hon sig för att lindra sin ångest. Hon känner sig ofta värdelös och när pojkvännen bryter upp efter ett stormigt förhållande orkar hon inte mer utan försöker ta sitt liv. I badrummet hittar hon burken med mammans lugnande tabletter som hon tar med sig till sitt rum.

När hon vaknar upp befinner hon sig på akuten där hon precis har blivit magpumpad. Självmordsförsöket lyckades alltså inte då hennes syster kom hem tidigare från skolan och hittade henne livlös i sängen och larmade ambulans.

Efter detta får Lena sin första kontakt med psykiatrin, där hon blir inlagd några dagar. Här påbörjas en utredning för att se om Lena eventuellt lider av någon psykisk sjukdom. I kontakten med psykolog och läkare beskriver Lena att hon alltid varit extremt rädd för att bli ensam, ständigt haft en tomhetskänsla och även återkommande självmordstankar. Hon har också svårt att kontrollera sitt humör som kraftigt kan pendla från att vara glad till att plötsligt få raseriutbrott över ganska oväsentliga saker och därför blir alla typer av relationer lidande.

Några veckor senare får hon diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning. Diagnosen blir en förklarning till mycket som hon undrat över i flera år, och det blir även lättare för människorna i hennes närhet att förstå. Hon har börjat på dialektisk beteendeterapi som stundtals känts otroligt svårt och jobbigt, men känner nu att hon fått bra verktyg som hjälper henne att hantera livets olika delar och hon kan äntligen börja resan mot att må bättre…

Fallexempel 12

Chefen var charmerande och glad till de första året. Jag hade mycket kunskap och var villig att dela med mig av detta. Jag var glad och fick uppmärksamhet som gjorde att jag stärktes. Jag fick arbete på samma kontor som chefen och då började jag märka skillnaden hur hon var mot de andra på kontoret. En arbetskamrat, som stod mig nära, grät så gott som dagligen. Chefen manipulerade henne så hon trodde att hon gjorde fel hela tiden och skällde ofta på henne. Jag sa till högre chefer om vad som pågick efter några månader och det placerade om min arbetskamrat. Jag vet att det var en stor kris i hennes liv då vi talade med varandra ofta. Hennes familj drabbades också hårt genom att hon var så ledsen. Även jag som arbetskamrat blev drabbad då det inte blir roligt att gå till arbetet längre och man går och funderar på hur jag kan lösa situationen.

Nu hade jag uppmärksammat hennes beteende och hon var inte längre så trevlig mot mig längre. Hon började med att köra med samma teknik mot mig och jag började känna en osäkerhet på vad jag skulle göra och vid vilken tid det skulle vara färdigt. Jag började dokumentera ner tider med mera och påpekade detta för henne, vilket försvårade relationen med chefen ännu mer. Hon började bli elak och hitta på lögner om mig som hon spred på kontoret. Hon kände mig så väl att hon kunde förvandla det jag sagt till en sanning som passade henne och som hon spred ut, även fast det inte var så jag hade menat. Hon plockade ut delar ur samtalen vi fört. Hon började även tala illa om mig på möten när jag var med. Hon påpekade saker som jag vet att jag varit bra på och förklarade för mötesdeltagarna att jag inte var bra på vissa uppgifter, inför alla.

Plötsligt var jag inte värd någon löneförhöjning. Hon utnyttjade sin makt gentemot mig för att skapa en rädsla för henne. Jag kände en maktlöshet genom att jag inte kunde påverka på mitt arbete längre, jag var inte värd något för arbetsgivaren längre. Jag ville inte bli arbetslös, då man hade familj och hus.

Nu började jag uppleva chefen som farlig och rädslan var påtaglig både på arbetet och hemma. Hon ville att jag skulle ändra på redan uppsatta betalningsrutiner men hon vägrade skriva ner de nya rutinerna till mig. Hon kom in på mitt rum och skrek ”du och dina jävla rutiner”. Hade jag följt vad hon hade sagt så hade jag troligtvis blivit sparkad från mitt arbete, då det handlade om hundratals miljoner kronor varje månad. Jag satt liksom i en ”rävsax”, gjorde jag som hon sa kunde jag få sparken och gjorde jag inte som hon sa blev jag utskälld, baktalad och utan löneförhöjning.

För att komma tillrätta med problemet så skrev vi ner förhållningsregler om hur vi skulle förhålla oss till varandra, dessa nedskrivna löften bröt hon direkt. Då skickade hon blommor hem till mig och ville att vi skulle börja om igen. När det hade kommit så långt att jag tog kontakt med fackförbundet för att få hjälp, så vände sig alla mot mig både arbetskamrater och chefer. De trodde på henne och hennes lögner. När jag visade mina anteckningar hade hon alltid bortförklaringar och ansåg att jag var överkänslig med mera. Jag fick igenom med hjälp av facket att hon skulle ”hålla sig borta” från mig under arbetstid, men även det bröts efter en dag.

Jag beslutade mig för att sluta/bryta, vilket jag är glad för idag.