Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer

Fallexempel 1

Den 20 februari 2013 var det dags för familjen Johansson att åka på utlandssemester till Kreta i en vecka. Sedan ungefär tre månader tillbaka hade föräldrarna i familjen märkt en skillnad i dottern Saras matvanor. Hon hade börjat få för sig att hon plötsligt inte gillar vissa maträtter trots att hon alltid ätit dem förut. Portionerna hade även blivit mindre men föräldrarna såg aldrig det som ett stort problem eller något att oroa sig för. Det var inte förrän de gick till stranden första dagen på semestern då Sara visade sig i bikini, som föräldrarna förstod att något inte stod rätt till. Nu fanns det inte längre tjocka vinterkläder som täckte hennes kropp och de kände inte längre igen sin Sara. Hennes nyckelben och höftben stod ut på ett sätt så att det såg ohälsosamt ut.

Föräldrarna pratade mycket om Sara under semestern och kom till slut fram till att försöka prata med henne när de kommit hem igen för att inte riskera att förstöra semestern. De visste att det kunde vara ett känsligt ämne att ta upp. När de kommit hem från semestern berättade föräldrarna för Sara om hur de upplevde hennes hälsoillstånd. De mötte genast motstånd, hon kände sig kraftigt attackerad och började skrika åt dem att det inte var något fel.

En månad gick och utan resultat hade de gång på gång försökt prata med Sara. Varje gång de försökte kändes det som att de gled ifrån henne mer och mer. Saras tillstånd blev allt sämre, hon slutade äta nästan helt, rasade i vikt och hennes kinder blev alltmer insjukna. Energinivån och självförtroendet var nere på noll och det kändes som att Saras livsglädje helt hade försvunnit. Hon klagade på magsmärtor och tycktes utveckla olika tvångsbeteenden. När hon gick förbi en spegel hemma vände hon ryggen till och ville snart inte längre gå till skolan. Till slut gick det så långt att föräldrarna inte längre klarade av att se henne tyna bort och må så fruktansvärt dåligt. De var tvungna att låta henne tvångsintas på sjukhus, det fanns ingen annan utväg.

Väl inlagd på sjukhuset vägrade hon äta mat och tvingades därmed matas med sond flera gånger. Det tog en tid innan hon till slut gav hon med sig och kunde börja dricka lite näringsdrycker. Hon började sakta men säkert äta större portioner och det på regelbundna tider. Med hjälp av familjen och en psykoterapeut jobbade de på att bygga upp hennes självförtroende och komma tillbaka till livet igen. Det var en lång väg tillbaka för Sara men kan idag klassas som helt frisk tack vare familjens och vårdpersonalens stöd.

Man vet inte exakt varför Sara blev sjuk men man tror att sociala medier i form av Instagram och Facebook har haft en kraftig betydelse. I efterhand har hon berättat om hur hon sett upp till flera olika smala modeller innan hon blev sjuk och kan därför vara en logisk anledningen till varför hon blev sjuk.

Fallexempel 2

När Lindas föräldrar skildes så förändrades Lindas syn på mat. Hennes pappa arbetade mycket och Linda och hennes bror fick laga sin egen mat. Linda tröttnade och det blev ofta så att hon hoppade över middagen helt eller att hon tog något litet. Hon förlorade sitt intresse för mat och började äta allt mindre.

När Linda började på högstadiet så bytte hon skola. Hon blev väldigt mån om att se bra ut och att passa in. Hennes kompisar förändrades och så även hon. De pratades om smink, kläder, träning och killar. Det här upptog större delen av Lindas liv.

När hon ville börja på gym så tyckte Alfred att det var en bra idé. Träning är ju bara hälsosamt och det kändes roligt att hon ville göra en aktivitet, tänkte han. Men för Linda så var träningen ett sätt att passa in, ett sätt att gå ner i vikt och bli vältränad. Det var stort fokus på träningen och Linda spenderade mer och mer tid på gymmet. Ibland kom Linda hem så sent så hon gick bara rätt till sängs, utan att äta någon middag. Alfred antydde det några gånger, funderade över varför hon inte hade ätit någon frukost innan hon gick till skolan, tyckte det var konstigt att hon tränade två gånger på samma dag. Han märkte också att Linda blev mer och mer frånvarande. Hon var nästan aldrig hemma, och när hon var det så var hon instängd på sitt rum eller i badrummet.

Linda kände sig på topp i början av sin sjukdomsperiod. Hon såg hur kilona rasade och hon hade massor av energi. Folk såg upp till henne och tyckte att hon såg bra ut. Den här uppmärksamheten levde hon stort på. När omgivningen sedan började prata om att hon såg väldigt smal ut eller ifrågasatte varför hon inte åt så viftade hon bara bort det, ”de är avundsjuka” tänkte hon. Hennes liv handlade nu bara om träning. Allt annat blev lidande. Hon skippade flera mål mat per dag för att hinna träna lite mer och hon slutade i stort sett att umgås med sina kompisar. Hon var sluten, både mot sin familj och i skolan.

Fallexempel 3

Stina är 13 år, hon bor med sina föräldrar och sin 11-åriga bror. Stina har alltid tyckt om att träna och hon är med i ett fotbollslag som tränar tre gånger i veckan.  Hon trivs i laget och har många av sina närmaste kompisar som också tränar. Hon drömmer om att en dag bli fotbollsproffs.

Stina satsar verkligen på fotbollen och anser att en bra och balanserad kost är ett måste för att hålla sig på topp och vara bäst i laget. Hon äter inte mycket fet mat som pizza eller hamburgare, och kohydrater försöker hon undvika. Hennes föräldrar ser det som något sunt att hon vill äta nyttigare och stöttar henne och börjar själva äta som Stina.

När Stina är 15 år är det dags att börja tänka på gymnasieval, och i hennes stad finns ett populärt fotbollsgymnasium. Men att bli antagen är svårt, men Stina är väldigt tävlingsinriktad och tänker inte ge upp sin dröm hur lätt som helst. Hon tränar minst fem gånger i veckan, både på gym, fotbollsträning och är ute och springer nästan varje kväll. Stina ändrar också sina matvanor ännu mer, håller noga koll på kaloriintaget och äter mycket fettsnålt.  Hon börjar gå ner i vikt men resultaten som visas på fotbollsplanen och de positiva reaktioner från vänner och familj om hur duktigt hon spelar gör att hon blir mer och mer triggad till att fortsätta på samma spår.

Stina kommer in på fotbollsgymnasiet och där är pressen hög. Man måste prestera och vara på topp jämt. Men Stina blir allt smalare och hur mycket hon än försöker dölja det för sina föräldrar, genom att ha säckiga kläder på sig och undviker att prata om mat, så ser lärarna och skolkamraterna hennes förändring när hon tränar. Som idrottsskola är detta ett problem som då och då stöts på, så lärarna ser till att föräldrarna får veta hur situationen såg ut. Stina får sitta ner med skolans kurator en gång i veckan för att försöka få tillbaka sin lust att äta en mer fettrik och ha mer kolhydrater i sin kost.

Stinas föräldrar blir såklart mycket oroade för sin dotter och försökte övervaka vad och när Stina äter. Stina skulle över första sommarlovet på gymnasiet få åka på ett fotbollsläger som skulle vara i en hel månad. Men på grund av Stinas situation ansåg föräldrarna att det var bäst att Stina stannade hemma. Stinas mamma jobbade ofta natt medan pappan jobbade dagtid så ibland kunde det bli svårt att se över hela Stinas matintag. Men Stina försäkrade dem om att hon åt det hon skulle, annars skulle hon inte kunna vara kvar i fotbollslaget sa hon. Föräldrarna som fortfarande var lite osäkra på Stinas kost trodde dock på henne. Men i själva verket hade nu Stinas ätstörning blivit ännu värre. Som protest mot att hon inte fick åka på lägret vägrade hon äta alls. Hon lyckades allt för många gånger förklara bort att hon visst hade ätit sin middag, eller så åt hon en liten portion och gick sedan ut och sprang så långt och hårt att hon till sist spydde.

Sommaren kom och därmed fotbollslägret, men Stina var hemma. Avundsjuk på sina klasskompisar som fick åka gick hon ner sig helt. Låg på sitt rum i timmar, gick sedan ut och sprang eller tränade och sedan hem igen. Undvek sin familj så mycket som det gick.

Men så kom semestern, Stinas föräldrar hade planer på att åka till kusten för att campa med hela familjen. Stina kände dock inte för att åka med sina föräldrar som hade stulit hennes lägerplaner ifrån henne. Men föräldrarna insisterade. Stina som visste att hon i andras ögon förmodligen var lite för smal, provade sin bikini för första gången på länge. Hon såg inte klok ut, hennes höfter var lite för stora och benfettet dallrade. Just då kom hennes mamma överraskande hem och gick in i Stinas rum utan förvarning. Mamman blev helt skräckslagen när hon såg sin lilla flicka stå framför spegeln i bara skinn och ben.  Vad hade hänt? Hennes dotter hade försvunnit precis framför hennes ögon.  Stina tittar tillbaka på sin mamma och ser skräcken i blicken. Vad är det mamma? Vad har hänt?

Fallexempel 4

Sara är en 12 årig flicka som bor i Järfälla strax utanför Stockholm. Där bor hon tillsammans med hennes familj bestående av mamma Carin, pappa Peter, lillebror Anton och den fluffiga katten Morran. De bor i en fin villa i ett familjärt område. Sara går i sjätte klass i Jakobsbergs grundskola och har alltid haft lätt för skolarbetet och alltid gjort sina läxor i god tid och tycker faktiskt ibland att det kan vara riktigt roligt. Hon har många vänner i sin klass och efter skolan brukar de gå och fika tillsammans och varje onsdag eftermiddag går de till kören. Hon har också ett stort brinnande intresse för simning. Sara är medlem i lokala simklubben och simmar för tränare fyra dagar i veckan. Det har hon gjort sedan hon var sex år gammal. Det händer även att hon besöker badhuset med familjen på helgerna och simmar då ytterligare. Hon har tävlat i juniortävlingar och har vunnit samtliga av dessa. Då hon tränar mycket och alltid haft en snabb ämnesomsättning har det inneburit att hon alltid hållit sig smal och detta är något hon ofta får kommentarer om från både kompisar och skolsköterskan på de årliga hälsokontrollerna. Sara har aldrig lagt någon större vikt på de kommentarerna förutom att hon upplevt det som att människor i hennes omgivning anser att det är något positivt och fint. Hon har tagit dem som komplimanger. Sara fortsätter att leva sitt roliga och hektiska liv.

Sara är nu 15 år gammal. Livet är mycket detsamma som det hon hade som 12 åring. Någonting har dock förändrats. Sara har nu kommit in i puberteten och har utvecklat bröst och har även fått lite hull om höfter och rumpa. Detta är något som Sara inte la märke till förrän hennes pappa lite klumpigt sa: ”Men lilla gumman, jag trodde faktiskt att du skulle fortsätta vara en smal tjej, och att dina mammas gener skulle vara mer dominanta, men ibland kan man ha fel.” Denna kommentar startade någonting inom Sara som hon aldrig förut tänkt på. Hon började lägga märke till att det faktiskt var ett ganska bra tag sedan hon senast fick höra kommentarerna hur smal och fin hon var och att pappa faktiskt har rätt i att hon kanske lagt på sig lite fett. Kanske tycker alla runt omkring henne att hon är fet? Kanske till och med ful och äcklig?

Simtävlingarna går fortsatt bra och hon har nu även ett junior-SM guld i bagaget. Mamma och pappa är så stolta att de inte vet vart de ska ta vägen. De är mycket måna om att skapa ett fortsatt intresse i simningen, speciellt pappa, då han vet att det är i denna ålder det lätt händer att intresset svalnar och att pojkar kommer in i tankelivet och tar över istället. Sara kan ibland uppleva att pappa är lite tjatig när han pratar om hur viktigt det är att gå på träningarna och göra sitt bästa när man är där. Som att hon inte redan skulle veta allt detta efter så många år som simmerska. Mamma däremot är inte lika tjatig. Det händer ibland på lördagskvällarna att hon plockar undan chipsskålen tidigt och säger samtidigt skämtsamt att Sara måste tänka på att inte bli för tung så att hon inte sjunker i vattnet.

Sara har börjat få in en ny vana. Hon tittar sig i spegeln varje morgon då hon vaknar. Hon granskar hela sin kropp uppifrån och ned. Det tar inte lång tid innan hon faktiskt letar efter speglar under dagarna och drar in magen för att se hur smal hon kan se ut. I toalettspeglarna i skolan, i skyltfönster, i bilrutor, ja, allting fungerar nu mera som speglar. Varje gång hon tittar på sin kropp på detta sätt upptäcker hon någonting nytt som hon inte tänkt på tidigare. Magen, den har ju blivit mycket fetare sedan i morse då hon tittade på den sist. Dubbelhakan ser ju hemsk ut, hon ser ut som en fet padda. Hon kan ju inte visa sig så här. Hon börjar tillslut hata det som möter henne i spegeln. Inte ens hennes långa blonda hår som hon alltid älskat är längre fint. Det är numera bara ett kråkbo.

Det är dags att göra något åt denna situation, tänker Sara. Hon måste bli smal igen. Hon kan inte göra mina föräldrar besvikna. Tänk så skulle detta leda till att hon inte längre skulle vinna alla tävlingar. Det börjar med försiktig matvägran i smyg. Frukosten hoppar hon helt över och ljuger för sina föräldrar att hon och sina närmsta vänner i klassen börjat ha gemensam frukost innan första lektion. I själva verket äter hon enbart ett torrt knäckebröd som hon smugglat med sig från skafferiet. Framåt lunch kurrar magen ordentligt men hon går bestämt till skolmatsalen med inställningen att inte falla för frestelsen. Hon tänker minsann bara äta sallad idag. Det serveras ju korv med potatismos och potatis har hon läst om på internet ska innehålla en massa kolhydrater som är grunden till varför man blir fet. Salladen hon äter innehåller mycket salladsdressing i form av bl. a olivolja och Sara känner hur ångesten väller upp i henne. Hon känner riktigt hur olivoljan åker ner i magen och sätter sig rakt på hennes höfter. Ångesten blir så stark att Sara går hem ifrån skolan, hämtar sin baddräkt och cyklar ner till simhallen och simmar tre kilometer. Efter det känner hon sig lugnare. Hon har laddat ner en app på sin smartphone som räknar kalorier på det man äter. Hon pustar ut när hon ser att hon nu gjort sig av med var enda liten kalori skolans sallad innehöll. Sara går hem och låtsas inte må bra. Hon stänger in sig på sitt rum och somnar hungrig.

Efter knappt ett år har Sara halkat efter mycket i skolan. Hon orkar inte längre plugga när hon kommer hem från skolan. Hon har ingen energi då hon inte äter ordentligt och det enda som fyller hennes tankar är mat och hur hon ska undvika den för att ingen ska tjata. Det händer ganska ofta nu för tiden. Hennes vänner i klassen har hon tagit avstånd ifrån då de hela tiden tjatade på henne om att hon skulle äta. Det gjorde henne vansinnig och kontrade alltid med att hon faktiskt minsann åt mycket när hon kom hem och att det enbart berodde på att skolmaten smakade illa. Innerst inne har hon alltid tyckt att skolmaten är god. Det var även en kamp hemma. Hennes föräldrar har börja bli mycket oroliga då de märker att hon inte äter mycket alls.

 Sara är nu mycket underviktig. Spegeltittandet har ökat till cirka 20 gånger dagligen då hon stänger in sig på sitt rum, sliter av alla kläderna och granskar varenda centimeter av hennes utmärglade kropp. Hennes hy har blivit alldeles glåmig och hon har stora mörka ringar runt ögonen, håret på hennes armar har växt ordentligt och har nu blivit både längre och grövre. Sara tycker alltid att hon ser plufsig ut, förutom just på morgonen då hon stigit upp. Då kan hon stå länge och bara njuta av att sträcka sig så mycket det går för att revbenen ska synas så mycket som möjligt, hon bara älskar att känna sina höftben och se hur tydligt de sticker ut ur hennes bleka skinn. Just denna stund på dagen är hon riktigt nöjd med hur hon ser ut. Nu kan mamma och pappa omöjligt vara besvikna på henne. Nu har hon äntligen börjat få kommentarer om hennes smala kropp igen. Visserligen säger alla att hon är för smal men det triggar henne bara ännu mer. Hon tränar mer än någonsin, två gånger om dagen är hon i simhallen och hon har även börjat jogga på söndagar då simhallen är stängd. Det i kombinationen med en riktigt tom mage är den bästa känslan i världen tycker Sara. Sedan går det några timmar och efter det är hon tillbaka på ruta ett. Tjock som ett berg står hon återigen framför spegeln i flickrummet.

Saras pappas är den stoltaste pappan till en 12 åring på jorden. Det säger han ofta, gärna då Sara står bredvid då han träffar gamla kollegor på stan. Han älskar att berätta om alla Saras medaljer hon fått på alla simtävlingar under åren och sträcker på ryggen extra mycket varje gång det kommer på tal. Han tycker att hon är så flitig och duktig med allt hon tar sig för. Visst, ibland har det hänt att Sara väljer att umgås med sina vänner istället för att vara i simhallen en av veckans träningar, och det beteendet tycker pappa är viktigt att bryta. Det skulle kännas som en stor förlust och besvikelse om hon en dag hade beslutat sig för att sluta med simningen. Nej, det får helt enkelt inte hända. Pappa tycker själv inte att han är den ”pushiga” typen utan anser att han är en stöttande förälder som ser till vad sina barn behöver och vad som känns bäst.

När Sara kommer upp i tonåren märker pappa att hon lägger på sig lite extra hull på kroppen. Mamma säger att detta är naturligt i hennes ålder men pappa tycker att det är onödigt fett och att det måste ha med chipsen de köper hem varje lördagskväll. De kommer överens om att hålla koll på hennes chipsintag.

I takt med att Sara börjar matvägra blir pappa arg. Han tycker att hon är fjantig och att mat inte är något farligt. Han reagerar ofta genom att vid matbordet pika Sara för att hon tar så små tuggor och att hon är fånig. Pappa går in i ett förnekandestadie som hjälper honom att undvika att känna alla jobbiga känslor. Han upplever att han och Sara glider längre ifrån varandra.

Sara blir smalare och smalare och nu är hon så smal att hon knappt orkar röra sig mer än nödvändigt. Hon äter nu ingenting och hennes mens har upphört. Mamma har blivit mycket orolig och inser att tjatet hon utsätter Sara för varje dag om att hon bör äta mer inte alls är konstruktivt. Hon känner sig maktlös men beslutar sig för att ta ett långt samtal med henne för att försöka få henne på andra tankar. Sara är till en början mycket aggressivt inställd men ju längre samtalet fortlöper mjuknar hon och brister ut i gråt. Ur den lilla, tunna 15 åriga flickan väller nu alla tunga, jobbiga känslor som hon gått och burit inom sig i över ett års tid; hur hon känner angående sin kropp, hur hon räds för att inte vara perfekt och hur hon inte längre vågar äta.

Mamma får Sara att följa med till BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) och prata med en psykolog. Mamma är med under hela psykologmötet och de pratar om att använda KBT (kognitiv beteendeterapi). Sara tycker att psykologen är vänlig och han berättar att hon har anorexia och att det är en mycket vanlig psykisk åkomma som drabbar många i Saras ålder, speciellt tjejer. Han fortsätter berätta att samhällets smal- och hälsofixering är en stor bidragande faktor till varför det ökat drastiskt senaste åren. Även andra faktorer i miljön har en stor inverkan och att ha höga prestationskrav är en vanlig orsak. För många ungdomar är att kontrollera sitt matintag ett sätt att få kontroll över sitt liv. Över 100 000 tjejer och 10 000 killar har anorexia i Sverige. Han berättar även att det är en lång process till tillfrisknande och att de ska ta det en dag i taget. De ska försiktigt börja med att lägga upp en kostplan för henne och detta kommer vara mycket ångestfyllt för Sara till en början.

Fallexempel 5

Oskar Eriksson går tredje året på naturvetenskaplig linje på gymnasiet. Om 8 månader ska han ta studenten. Oskar har ägnat mycket tid åt studierna och hoppas gå ut med högsta betyg i alla ämnen vid studenten. Han känner en viss oro över vad som ska hända efter studenten och vet inte riktigt vart han ska ta vägen, så han lägger allt fokus på de nuvarande studierna. När studenten börjar närma sig känner Oskar mer och mer oro inför framtiden. Under samma tid får hans pappa en hjärtinfarkt. Pappan överlever och mår efteråt relativt bra men Oskar börjar ändå fundera över sin pappas och sin egen hälsa. Han är orolig över att förlora sin pappa och känner också själv en viss rädsla inför döden. Hans pappa har de senaste åren gått upp en del i vikt och han funderar därför på om det är orsaken till pappans infarkt. Oskar var som barn ganska så rund och hans syskon brukade reta honom för det. Nu vid 18-års ålder är han ganska smal men efter pappans hjärtinfarkt funderar han på om han ändå borde leva lite mer hälsosamt.

Oskars vänner brukar gå till gymmet ibland och en dag frågar han om han får följa med. Efter passet känner sig Oskar skönt uttröttad. Han upplevde också att det var en skön paus från skolarbetet. Nästa dag vill han uppleva samma känsla och beger sig därför ut på en löpartur. Hemma har familjen bestämt sig för att äta en mer hälsosam kost efter pappans hjärtinfarkt och de pratar därför mycket om huruvida viss mat är nyttig eller inte.

Efter pappans hjärtinfarkt har Oskars mamma känt en stor oro över sin familj och deras hälsa och hon har därför gått med i viktväktarna. Oskars mamma, som varit väldigt rund, tappar snabbt kilon med sin nya kost och sitt nya träningsprogram. Många i släkten och grannskapet berömmer henne för att hon är så duktig, vilket Oskar hör.  

Oskar känner sig mer och mer stressad över skolarbetet. För att koppla av sticker han iväg och tränar efter skolan varje dag. Han har märkt att han fått en del synliga muskler och en slankare kropp, något som uppmärksammats av både hans kompisar och tjejer i skolan. Oskar har aldrig varit särskilt populär bland tjejer så den nyfunna uppmärksamheten känns lite spännande. Han börjar därför träna hårdare för att uppnå ett snabbare resultat.

Under vårterminen ska flera viktiga prov och arbeten skrivas i skolan. Oskar vill ha högsta betyg men känner att han börjar tappa kontrollen. Han hinner inte träna lika mycket som innan och börjar därför hoppa över lunchen i skolan. Vissa dagar ljuger han hemma om att han ätit hos en kompis för att på så vis hoppa över middagen. Hans föräldrar börja ana att något är på tok och frågar därför Oskar om det. Oskar förnekar allt och säger att han mår bra. Även Oskars vänner har undrat varför han inte följt med till matsalen och Oskar känner därför att han måste hitta en metod som inte väcker några frågor hos folk i hans närhet. Han har hört talas om att en del människor kräks för att hålla vikten nere och provar därför detta efter kvällens middag. Efter att han kräkts känner han en frigörande känsla. Han har nu hittat ett sätt att känna kontroll över tillvaron, studierna och ett sätt att behålla vikten samtidigt som han slipper frågor från folk i hans närhet.

Fallexempel 6

Elin är 17 år och går första året på gymnasiet. Hon har bantat och kämpat med sin vikt sedan hon gick i mellanstadiet, för hon har alltid tyckt att hon varit för tjock. Hon blev också mobbad som barn och fick många elaka kommentarer om hennes kropp. Elin har alltid jämfört sig med alla de smala modellerna i tidningar, tv och reklam. Hon mår allt sämre och självkänslan sjunker.

De senaste åren har hon börjat svälta sig själv. Hon har känt att hon måste ha kontroll över alla kalorier och får på så sätt kontroll över sitt liv. Hon tror att om hon bara hon är tillräckligt smal blir hon accepterad av alla.

Det enda Elin äter nu är ett äpple om dagen, hon dricker vatten och mycket kaffe för att få energi. Hon går långa promenader varje dag. För att bli av med mer kalorier. Hennes kropp har blivit allt svagare. Hennes puls, blodtryck och kroppstemperatur har sänkts. Hennes hår har blivit tunnare och hon fryser ofta om händer och fötter. Hon har fått mer hår på övriga kroppen, eftersom kroppen försöker ta till vara de få kalorier som finns. Hennes kinder är insjunkna och benknotorna syns tydligt. Eftersom hon aldrig har tillräckligt med energi för att träffa hennes vänner, isolerar hon sig. Men hennes föräldrar blir allt oroligare, för dem har försökt att få Elin att äta och må bra, utan resultat den sista tiden. Elin har tolkat deras omsorg med att lägga sig i sådant som de inte har med att göra och har reagerat med förnekelse, ilska och irritation. Det är därför extra viktigt att hennes föräldrar nu är förstående och lyssnar och även tydliga med att Elin inte klarar av att bli frisk på egen väg utan måste får den hjälp hon behöver.

Elins läggs nu in på en anorexiklinik, för hon måste få professionell hjälp med sin självsvältsjukdom. Hon måste få hjälp med att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till hennes sjukdom och att bryta svälten. Första steget är att få stöd att kunna äta en normal måltid igen. Vilket kan göras på olika sätt. Ibland med hjälp av föräldrar eller med gruppverksamhet, där man träffar personer som har liknande problem, och ibland individuella samtal. Ibland används en matdagbok där allt skrivs upp som man äter och de känslor och tankar som dyker upp då, dessa används sedan för att ta reda på hur ätmönstret kan förändras och de situationer, tankar och känslor som påverkas vid måltiderna.

Hon behöver också få hjälp med andra svårigheter som problem med sitt känsloliv, sin självbild, relationer och det svåra med att gå in i vuxenvärlden. Den hjälpen kan man få genom gruppterapi, familjeterapi eller psykoterapi. Oftast behövs ingen medicinering vid anorexi. Men bland behövs antidepressiva medel om man har svår depression vid sidan av anorexin.

Fallexempel 7

Anna är 23 år. Hon studerar på universitetet i en större stad och har ett aktivt socialt liv. Hon är uppvuxen under trygga och välordnade förhållanden i en mindre stad. Från uppväxten har hon med sig ett duktighetskomplex – förnuft är ledordet, svaga sidor ska döljas och man ska inte sticka ut på ett sätt som av omgivningen kan uppfattas som udda eller negativt. Anna har även sedan tonåren matats med uppmärksamhet för att hon ser bra ut. Mycket av uppväxtens tankar och beteende har präglats av vem man ska vara istället för vem man är. I det ligger mycket obearbetat. Tryggheten i omsorgen och uppskattningen från barndomsåren har inte följt med in i vuxenlivet, självkänslan står sig inte ordentligt utanför den trygga sfären.

Plötsligt drabbas Anna av en stor sorg när en närstående går bort, grundtryggheten som Anna upplever som den enda verkliga tryggheten skakas och detta leder till en negativ spiral i känslor av identitetslöshet. Anna finner kärleken och går helt upp i sin relation men ett år senare gör pojkvännen slut, kärleken kvävs delvis p.g.a. av Annas själsliga problem och hennes omättade behov av bekräftelse. Anna känner sig ovärdig att älska, hon har inget att erbjuda och hon börjar att dricka alkohol allt mer. När terminen är slut och sommaren börjar är Anna helt slut i kropp och huvud efter en lång tids festande med samtidigt upprätthållande av fasaden och hårt arbetande med studier – fylld av ångest för ett liv utanför ramarna och med en känsla av att helt ha förlorat kontrollen över sig själv. Kilona har rasat och kroppen är svag. Hon slår med bestämdhet ifrån sig vänners och närståendes oroliga frågor. Lösningen måste komma inifrån. Anna känner ett starkt behov av isolering och flyr staden till en stuga vid havet. Här är hon ett med sig själv, sin kropp och sina tankar. Kroppen blir en fixering, det enda som hon kan arbeta med, kroppen blir ett verktyg i en tanke om en renhetsprocess.

En i minsta detalj inrutad tillvaro tar vid där maten och träningen får det största utrymmet. Kroppen är i ständigt arbete och matas med noggrant uträknade portioner för att orka arbeta ännu mer. Anna går en halv mil till butiken och det kan ta flera timmar att handla mat, varenda innehållsförteckning ska granskas, maten ska vara så ”ren” som möjligt, den får absolut inte innehålla fett, helst inte tillsatt salt, socker eller andra tillsatser och kolhydrater intas i ytterst små mängder. Anna är ständigt hungrig och tänker på mat. Russin och bananer blir ett nödvändigt bränsle och belöning men åtföljs av långa promenader, situps och armhävningar.

Anna har ett sommarjobb som städerska på ett stort kusthotell – även detta val ingår i hennes renhetsprocess – ett jobb som inte kräver någon tankeverksamhet, minsta möjliga interaktion med andra människor och samtidigt hårt fysiskt arbete. Tänker gör Anna ändå, hon försöker parera obehaget inför att sommaren tar slut vilket innebär att hon måste möta verkligheten igen. När sommaren når sitt slut har kroppsvikten minskat med 12 kilo från en redan tidigare smal kropp, allt fett är förbränt och varenda muskel är definierad. Anna är medveten om varenda centimeter av sin kropp men märker att hjärnan är trött och att hon ständigt fryser.

När Anna ska återvända till staden och universitetet har skräcken greppat sitt tag om henne, skräcken över att inte längre ha kontroll, och i detta läget når hennes mamma fram, Anna kan inte längre dölja sig i stugan vid havet. Annas mamma hjälper henne med att kontakta en samtalsterapeut samt en psykiatriker.

Fallexempel 8

Rebecca har enligt sig själv alltid haft ångest. Redan som femåring hade hon kontrollbehov och tvångstankar. På nätterna gick hon upp och städade sitt rum och hon såg till att alla kläder i garderoben låg i prydliga högar. Hon ville inte ta hem kompisar eftersom dom kunde stöka ner i hennes rum. Timmar ägnades till att sortera leksaker även om det inte fanns något att sortera. Att städa blev hennes sätt att fly undan ångesten. När hon var på semester vek hon om alla plagg och sorterade dem tvångsmässigt innan hon kunde sova. På senare år eskalerade tvångstankarna och hon började duscha tvångsmässigt länge och ofta. Hon kunde inte sluta duscha eftersom hon aldrig kände sig ren.

När hon var åtta år startade hennes självskadebeteende. Hon hade skadat knät och när knät kändes bättre började hon slå på knät med kryckan för att det skulle börja göra ont ingen. Det var lättare att ha fysiskt ont än att känna ångesten inom sig. Självskadorna fortsatte. Hon fann olika sätt att skada sig själv på. Hon gjorde sig själv till en tredje person som hon ägnade all omsorg åt efter det att hon skadat sig själv. Det var så mycket lättare att rengöra ett sår och att byta plåster än att tackla själva känslan. Samtidigt infann sig skammen. Ingen fick se, ingen fick veta.

Det började tidigt, hennes förvrängda relation till mat. För Rebecka har maten antingen fyllt en bestraffande eller belönande funktion. Hon lärde sig tidigt att ångesten blev lättare att hantera om hon inte åt. Hon har aldrig strävat efter att bli smal utan att bli så liten som möjligt. Däremot har hon alltid skämts för sin vikt. Redan som åttaåring hos skolsköterskan skämdes hon när hon skulle väga sig. När hon var 16 år sa en kompis till henne att hennes lår såg tjocka ut i jeans och det var då allt startade. Det började oskyldigt med att skippa en lunch eller en middag, men eskalerade snabbt. Hon vägde sig tvångsmässigt flera gånger om dagen.

Rebecka beskriver sig själv som ett vilset barn med ömhetstörst. Hon kontrollerade yttre saker i hopp om inre ro - mat, motion, sömn, städning och sortering. Hon gjorde allt för att känna att hon duger. Tankarna att om hon krympte, om hon bara var lite mindre skulle folk se henne som liten och söt och inte bara stor och duktig. 

För varje gram hon krympte trodde hon att hon skulle må bättre eftersom ångesten dämpades. Till slut blev hon övertygad om att hon skulle må så mycket bättre om hon lät bli att äta. I början fungerade det, ångesten sjönk och hon kände sig så stolt över att gå ner i vikt.
Efter flera år av svält sa kroppen ifrån. Hon började svimma och krampa. Ändå kunde hon inte börja äta igen. Till slut blev hon inlagd på sjukhus.

Fallexempel 9

Sara är 18 år. Egentligen ska hon gå sista terminen i trean på gymnasiet men just nu ligger hon i sin säng på sitt flickrum och orkar inte röra sig. Hon orkar inte göra någonting. Det känns som att hon blir yr i huvudet bara av att andas. Hon har precis varit i ute och sprungit en lång runda och hela hennes kropp värker. Sara känner sig ändå tillfreds och om ett par timmar ska hon ut och springa igen…

Det är svårt att veta exakt när det hela började, men när Sara började tvåan på gymnasiet började hon i en helt ny skola. Föräldrarnas något turbulenta skilsmässa hade resulterat i att Sara och hennes mamma flyttat till en ny stad. Storebrodern Stefan hade fått jobb i Norge och hade flyttat dit under sommaren.

Sara hade börjat känna att hon inte riktigt hade kontroll över sitt liv längre. Hon kände sig ofta nedstämd och trött och tröståt godis allt oftare. Men så en dag när hon bläddrade i sin favoritungdomstidning så bestämde hon sig för att göra en förändring. Hon skulle ta tag i sig själv och bli lite mer hälsosam och fräsch, så som de glada tjejerna hon ofta såg i de där tidningarna, och lite över allt i media för den delen. Sara slutade äta godis och började tänka allt mer på vad hon åt. Succesivt minskades portionerna i skolmatsalen. Plockade hon på sig mycket sallad så var det ingen av bambatanterna som sa något. Även om hon var lite hungrig när hon kom hem efter skolan så hoppade hon över mellanmålet. Saras mamma kom inte hem förrän senare på eftermiddagen så det var ingen som märkte det. Middagen på kvällen minskades också ned. Även här var salladen en bra utfyllnad på tallriken.

Efter ett tag kände Sara att hon behövde göra något mer än att bara minska matintaget. Varje dag efter skolan började Sara ta en löprunda. Hon gömde undan träningskläderna så att hennes mamma inte skulle misstänka något. Hon hade redan börjat bli lite väl frågvisa om maten. Hon åt ju så lite till middag. Sara brukade bli irriterad och röt till med att ”hon faktiskt åt jättemycket till lunch i skolan” och ”jag var hos en kompis efter skolan och åt vi massa mackor till mellis!”. Ibland kände hon sig ändå tvingad att äta mer än vad hon hade beräknat till middagen och då kom tanken på att gå in på toaletten för att spy upp maten. Men hon tyckte det var väldigt obehagligt att kräkas och det krävdes för mycket planering och ännu mer hemlighetsmakeri för att dölja toalettbesöken så hon gjorde det aldrig. Istället gjorde hon några hundra extra armhävningar och sit-ups på sitt rum innan läggdags. Och en extra löprunda tidigt på morgonen hjälpte till med känslan av att bli tjock av den där extra halva potatisen som mamma lagt upp på tallriken.

Och så fortsatte det. Minutiös kontroll av varje kalori som hon stoppade i sig, långa löpningspass varje dag och undanflykter och ursäkter för att komma undan måltider och kunna träna ännu mer. För även om Sara hade satt upp mål i sin viktminskning var hon aldrig riktigt nöjd. De där låren var fortfarande för tjocka och magen var ju hur fläskig som helst fortfarande. Viktmålen flyttades hela tiden nedåt. För varje ny målvikt som sattes fick Sara motivation att fortsätta. För när DETTA målet var nått DÅ skulle hon ju känna sig nöjd…

Sara hade tidigare alltid varit ambitiös och duktig i skolan men nu hade hon börjat hamnade efter. Hon hade börjat få svårt att koncentrera sig på lektionerna och hon orkade inte plugga hemma på kvällarna. All hennes tankekraft gick åt till att planera nästa träningstillfälle eller att räkna ut hur hon skulle kunna undgå nästa måltid. Hon började skolka från skolan allt mer.

Sara äter väldigt lite och utesluter i princip allt fett och socker; födoämnen som förknippas med viktökning. Saras kropp får inte tillräckligt med energi, får brist på viktiga näringsämnen och går därför in i svältläge. Hennes ämnesomsättning minskar och både puls och blodtryck sjunker.

Tarmarna slutat att fungera som de ska. Resultatet av detta är att Sara ofta är förstoppad och hon får ofta ont i magen och magknip. Även hennes njurar påverkas och fungerar inte ordentligt.

Saras östrogennivåer sjunker dramatiskt och tillsammans med det minskade intaget av mejeriprodukter och fett så påverkas skelettet. Benproduktionen stannar av och benskörhet uppstår. Även mensen upphör.

Det som händer på utsidan av kroppen är lättare att se. Saras hud är torr och kall och hon känner sig hela tiden frusen. Hon har i princip inget underhudsfett och därför ser man benknotor som sticker ut, framför allt vid knäna och höftbenen. Kinderna, bröstkorgen och magen är insjunkna. I vissa fall kan det uppstå lanugohår på huden. Det är som en fjunig behåring som uppstår på nacken, armar och ben.

Trots det lilla energiintaget så blir Sara hyperaktiva. Hon får svårt att sova och att koncentrera sig på skolarbetet blir nästan omöjligt.

Saras mamma, Lena, hade sedan en tid tillbaka noterat att Sara förändrats, både hennes utseende och humör. Hon hade blivit mager, var inte längre lika glad och hon kändes mer och mer innesluten i sig själv, de som tidigare hade kunnat prata om allt. Sara åt nästan inget till middag hemma och om hon kommenterade något om det så blev Sara jättearg. Lena kände sig maktlös och visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hennes fina dotter hade börjat tyna bort framför hennes ögon. Hon hade börjat känna sig skyldig över skilsmässan, flytten och att hon var tvungen att jobba så mycket.

En kväll går Lena förbi Saras rum och dörren står på glänt. Lena ser i förbifarten hur Sara ta av sig sin tjocka, bylsiga tröja och hajar till när hon ser Saras kropp. Hon är otroligt tunn! Lena samlar snabbt sina tankar och tar några bestämda steg till Saras dörr och knackar försiktigt på.

Lena frågar Sara hur det är fatt. Sara funderar först på hur hon ska ta sig ur situationer, men sedan känner hon hur allt släpper. Hon känner lättnad över att få berätta för mamma hur hon mår egentligen. Hon börjar inse att det hela har gått över styr och att hon inte orkar försöka behålla kontroll över sitt liv längre. Hon behöver hjälp.

Fallexempel 10

Emil är 14 år och bor med sina föräldrar och ena systern i ett hus nära skogen på en liten ort mitt i Sverige. Hans äldsta syster heter Hanna och är 21 är, hon har nyligen flyttat till grannstaden några mil bort där hon studerar till psykolog. Mellansystern heter Sofie, är 18 år och bor hemma med föräldrarna och Emil. Hon går på gymnasiet på orten och vill studera till sjuksköterska när hon tagit studenten. Emil går på högstadiet och vill inte bli något särskilt när han blir äldre. Han är ganska duktig i skolan men tycker inget ämne är särskilt roligt, det skulle vara svenska i så fall eftersom han gillar att läsa och skriva uppsatser, och läraren är ganska bra och schyst. Han var ganska bra på matte förut men orkar liksom inte bry sig så mycket. Det han tycker allra mest om är att gå ut med familjens hund och att spela playstation, och det är vad han längtar hem till när han är i skolan. Han och Sofie tränar båda karate, han är inte så engagerad i träningen men det går bra för Sofie.

Emils mamma jobbar på äldreboende och hans pappa jobbar i skogen. De gifte sig året efter dem fick Hanna. Hans mamma har väl inga särskilda intressen förutom att ta hand om familjen men hon gillar sitt jobb och sina jobbarkompisar. Emil tycker att hon är snäll men ganska tråkig. Emil har inte så bra kontakt med sin pappa, de är ganska olika som personer, men Emil minns att de brukade gå och fiska ihop när han var liten. Hans pappa gillar att jaga och brukar ibland stanna kvar i skogen efter jobbet, de har någon stuga de brukar hänga i där ute. Emil tycker det är skönt för då får han vara ifred när han spelar playstation. Ibland kommer Sofie och spelar med honom. Det brukar faktiskt vara ganska roligt och Emil har ett karatespel som de brukar köra de gångerna hon är med.

Emil saknar Hanna. Trots att de inte har mycket gemensamt så kändes det bättre när hon var hemma. Hon var stark, inte fysiskt men i sig själv liksom, och inte rädd för att säga ifrån när föräldrarna bråkade. Eller det var väl mest pappa som bråkade. Han brukar dricka sprit efter jobbet och om han varit med sina kompisar så dricker han ganska mycket och blir full och bråkig när han kommer hem. Han brukar säga hur otacksamma de är allihop och att de fattar ingenting. Emil tycker det verkar som att pappan gillar bättre att vara med sina jobb- och jaktkompisar, och blir aggressiv och sur när han kommer hem och blir påmind om att de i familjen finns. Han har väl aldrig direkt gjort något mot Emil men han brukar öppna dörren och skaka på huvudet och säga att han inte förstår sig på honom. Ibland har han blivit arg och ryckt ut sladdarna till TV:n och spelet. Emil vet att det är på grund av pappa som Hanna flyttade så fort hon kunde efter att hon gått ut gymnasiet.

Nu när inte Hanna längre är hemma har det börjat bli värre. Pappa som förut mest bråkade och var taskig och ibland förstörde saker har börjat knuffa mamma och stänga henne ute och sånt. En gång gick han in till Josefin med sin jaktbössa och skulle visa henne hur den funkar. Han pratade högljutt och malligt, laddade bössan och pekade skrattande på Sofie med den och låtsades skjuta. Sen skrek han “HA HA blev du rädd?! Jag skojar ju bara fattar du väl.” Emil blev rädd då men vågade inte säga någonting, inte hans mamma heller. De har inte nämnt något om händelsen för varandra och Sofie har blivit tystare och undviker att prata med någon i familjen.

Familjen äter inte tillsammans längre. Mamma orkar inte laga mat utan äter på jobbet och säger att de får göra mackor istället. Hanna brukade laga mat förut ibland men hon bor ju inte hemma längre. Sofie fokuserar mest på skolan och på sina karateträningar och hon och Emil har börjat tappa kontakten lite. Emil brukar glömma bort att äta och vågar ibland inte gå ut i köket och göra mackor, bara ibland när pappa inte är hemma. Han är ändå inte så hungrig, han känner inte för något alls och har slutat bry sig om allt. Ibland äter han i skolan för annars tycker kompisarna att det är konstigt. Emil börjar känna sig ensam och förstår inte längre vad han ska göra med sin situation.

Emil tänker att Sofie kanske kommer börja prata med honom igen om han engagerar sig mer i karaten. Hon är duktig och har blivit väldigt vältränad, stark och smal. Han ber Sofie om tränings- och kostråd och blir glad när hon pratar med honom igen. Emil försöker ta efter henne och märker att det går enklare att träna om han inte äter så mycket innan träningen. Han tycker också att han blir mer fokuserad och energisk när han inte äter så mycket mat.

Det går bra nu tycker Emil, han deltar i några tävlingar och vinner till och med. Hemma är allt som vanligt men han bryr sig inte lika mycket. Jo, han bryr sig om hunden, och om sin mamma så klart men det känns bra att han tränar kampsport nu utifall att han måste försvara dem någon gång.

Han känner sig upprymd över att vara bra på något. Han är smal och börjar tycka att han själv ser riktigt bra ut, ägnar mycket tid framför spegeln och tittar på sin kropp och muskler från många olika vinklar. Han bryr sig inte om vad hans kompisar tycker längre, han känner sig till och med lite överlägsen och njuter av att de inte kan påverka hur han äter. Ingen styr över det, bara han, och han känner sig nöjd med hur det är. På bilder han lagt upp på nätet har okända människor kommenterat att han ser ut som en modell, det stärker honom i att känna att han går åt rätt håll med träningen. Några i skolan har kommenterat att han är för smal, men han vet att de inte har fattat något och har fel så nu bär han säckiga kläder för att ingen ska kunna se och fälla kommentarer.

Fallexempel 11

Några rader ur Sofias dagbok

Under många år hade jag en inneboende i min kropp. En inneboende som aldrig betalade hyra utan hon tog och tog, och började äta upp mig inifrån. Hon kontrollerade hela mig och ville ha allt på hennes villkor. Till en början var jag med på det. Jag ville också men ju längre tiden gick så eskalerade det. Det var en tung bumling som hade satts i rullning. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, den gick inte längre att stoppa. Min hjärna var infekterad av självhat. Jag dög inte, varken i mina ögon eller hennes. Hon tyckte jag borde bli smalare. Det tyckte jag också. Då skulle jag bli värd. Mina ögon såg inte längre sanningen. Den såg det hon ville se. Mina öron lyssnade inte längre på omgivningen. De lyssnade på henne. Mina tankar var mörka, nästintill svarta. 

Sofia, är en ung tjej som ville vara som alla andra. Ville passa in, ville vara duktig. Ville att andra skulle se henne, tycka att hon är fin. Under högstadiet började kraven komma och hon kände det som att hon fullständigt tappade kontrollen över allt. Hon började nu kontrollera det enda som hon egentligen var ensam om att kunna kontrollera. Maten. Hur hon åt, när hon åt och hur mycket hon åt. Det kändes bra och ju mer vågen gick neråt kände hon en seger. Hon kände sig mer värd. Människor i hennes omgivning började uppmärksamma hennes viktnedgång, sa att hon var fin, att hon nog kunde bli modell. Nu skulle någon dragit i nödbromsen och sett hennes beteende på det sättet det verkligen var. Ett osunt och sjukligt beteende. Men på något sätt så ligger gränsen mellan sund och sjuk så otroligt nära varandra att man knappt märker det förrän det är försent.

Hemma uppmärksammades inte hennes viktnedgång på samma sätt som bland hennes kompisar. Hennes föräldrar var alldeles för upptagna med sina jobb för att ens hinna se. Det var inte för ens efter ett halvår som föräldrarna började se att hon såg otroligt tunn ut. Hon hade slutat med hälften av sporterna hon höll på med och påstod sig inte orka med dem längre. Hon mådde alltid dåligt och var hos sjuksyster under lunchen.