Ångest

Fallbeskrivning 1

1920 kom Anders till Göteborg tillsammans med sin familj. Han var då 6 år gammal. Han hade då en fem år äldre bror. När Anders var 8 år övergav mamman make och barn och flyttade till Malmö med en ny man. Fadern missbrukade alkohol. Han kunde inte ta hand om barnen på ett bra sätt. De sociala myndigheterna ingrep. Vid nio års ålder placerades Anders i fosterhem. 

När Anders var 30 år träffade han en Dansk kvinna som han blev häftigt förälskad i. De flyttade så småningom ihop, gifte sig och fick två barn tillsammans. Han hade under den här tiden ingen kontakt med sin biologiska släkt. Brodern försökte ta kontakt med Anders då han fyllde 60 år. Anders nonchalerade denna kontakt. Vid 62 års ålder skilde Anders sig från sin fru. Under samma år tog hans biologiska far livet av sig genom hängning.  

Anders började vid 63-års ålder få reaktioner och symtom av ångest. Vid ett flertal tillfällen sökte han akut till den psykiatriska akutmottagningen. Anders hade vid dessa tillfällen en kraftig dödsångest. Vid de första tillfällena han sökte akut blev han efter samtal hemskickad. Vid detta sista akutbesök blev Anders inlagd på en allmänpsykiatrisk avdelning.

Fallbeskrivning 2

Stinas man vill skiljas. De har varit gifta i åtta år och har två små barn tillsammans. Nu har han träffat en annan kvinna och de har flyttat till en lägenhet medan Stina bor kvar i villan med barnen. När mannen berättade om sin nya kärlek kunde Stina inte riktigt ta in vad han sa. Det är först nu, några veckor senare, som det har sjunkit in. Hon har klassiska ångestsymtom: hjärtklappning, svårt att sova, är uppe i varv och har ingen aptit.

Så fort hon tänker på den stundande skilsmässan får hon svårt att andas. Hon har rasat i vikt och är sjukskriven från arbetet. Hon känner ångest över att bli ensam och är orolig över att mannen ska ta barnen. Hon har utvecklat ett tvångsmässigt beteende kring barnen och att alltid vilja veta var de är. De måste helst vara i samma rum som henne, hela tiden. Hon har flyttat in deras sängar till sitt sovrum och går upp flera gånger varje natt för att känna på dem så de fortfarande ligger kvar.

Fallbeskrivning 3

Sara är 15 år och känner sig blyg och känner sig inte som alla andra. Hon är duktig i skolan och hon har några vänner, men känner sig ofta lite utanför. När hon börjar i gymnasiet har hon splittrats från sina närmast vänner och känner sig otrygg och ännu mer osäker. Hon undrar vad alla tycker och tänker om henne. Och dessutom har prestationskraven från nya skolan höjts. Hon känner höga förväntningar på sig själv och från alla i sin omgivning , då hennes resultat tidigare varit höga. Emellanåt känner hon av hjärtklappning och rädsla att göra bort sig, vilket leder till att Sara allt oftare struntar i att gå till skolan. Hon oroar sig mycket över allting. Hon känner att hon inte har någon kontroll över sitt liv.

Hennes vänner vill att hon ska vara med och följa med på olika saker, men ju mer de tjatar desto mindre vill hon. Det blir allt oftare att hon hellre är själv och hon börjar isolera sig. Studieresultaten blir sämre. Sara oroar sig och känner sig mer och mer ensam och upplever allt oftare stor ångest. Både för det hon gör, och det hon inte gör. Ångesten gör Sara nästintill handlingsförlamad och den tar tag i henne till den grad att hon börjar få ont i bröstet, svårt att andas, hjärtklappning och hon känner konstant yrsel. Till slut brister det och hon gråter i panik i flera dagar. Hon bestämmer sig för att berätta för sina föräldrar och vänner. Dom kontaktar läkare och Sara får börja sin behandling i kognitiv beteende terapi och får samt antidepressiv medicin.

Fallbeskrivning 4

I den värmländska slumrande småstaden bor Lola med sin make Orvar och deras tre barn. För en utomstående verkar det som om familjen lever i en idyll. De har allt som andra önskar sig: villa, Volvo, vovve och välartade barn. Lola har en stor bekantskapskrets, tränar mycket och åker ganska ofta iväg på spa och andra trevliga event med sina väninnor. Hon reser till fjällen och till Mallorca, tillsammans med barnen och andra familjer. Kvar hemma finns den trofasta, trygga, stora och starka mannen som alla avundas henne. Snygg är han till på köpet. När det bjuds in till fest, kalas, skolavslutningar, föräldramöten, kafferep eller annat så är det alltid Lola som kommer ensam. Den fantastiske mannen stannar hemma och tar hand om barnen, fixar med huset och gör säkert allt hushållsarbete också, tror de avundsjuka småstadskvinnorna.

Men allt är inte som det ser ut att vara. Orvar lider av svår panikångest och är stundtals även deprimerad. Lola drar hela lasset själv. Hon önskar inget hellre än att Orvar kunde gå med på skolavslutningar och kalas. Hon vill inget hellre än att han skall följa ned resten av familjen på semester. Men han klarar inte av det på grund av sin svåra panikångest. Han vågar inte flyga, åka tåg, buss eller skidlift. Han vågar inte heller sitta med som passagerare i en bil utan måste alltid vara den som kör. Han har haft så många panikångestattacker och så ofta att han vet att vissa situationer triggar igång ett anfall. Därför avstår Orvar från att utsätta sig för dessa faror.

Lola älskar sin man och hon är ofta orolig för sin makes psykiska hälsa. Hon har upprepade gånger sökt hjälp inom psykiatrin för Orvars räkning och även för sin egen del för att få råd och stöd. Nu har han äntligen träffat en fantastisk terapeut som han känner stort förtroende för. Tillsammans har de kommit överens om att Orvar steg för steg skall utsätta sig för det han har svårt för. Numera är det Orvar som åker till storköpet och handlar och det känns faktiskt helt okej. En stor seger för Lola som ser sin man må bättre av att klara av vardagliga ting. Och en vardagssyssla mindre att utföra för hennes egen del.

Orvar klarar av sitt arbete på chokladfabriken. Han åker iväg tidigt på morgonen med bilen, trots att det ligger nära hemmet. Lola som först lämnar alla barn på skola och dagis för att sedan ta sig till arbetet på en frisersalong, får ta sig fram till fots eller på cykel. Stor hänsyn måste tas till Orvar och hans behov går före resten av familjens.

En dag när Lola kommer cyklandes från jobbet hör hon sirenerna från en ambulans i fjärran. Hennes första tanke är inte att det kan ha hänt barnen något utan att det är Orvar som inte mår bra. Hon blir mycket orolig och hinner fram till hemmet lagom tills det att ambulansen skall åka iväg. Den är där för att Orvar tror att han skall dö. Barnen har ringt efter en ambulans och skräcken lyser i deras ögon. Orvar tas med till sjukhuset i en stad sex mil bort. Lola lämnar de rädda barnen hos en granne och kör så fort hon vågar efter till sjukhuset. Det är fjärde gången det händer. Hela familjen är drabbad av Orvars panikångest.

Lola orkar inte mer. Hela hennes liv styrs av sin makes sjukdom. Hon bestämmer sig för att lämna sin man för att rädda sig själv. Skvallret sprider sig som en löpeld genom den lilla staden. Hur kan Lola lämna sin man när han blivit sjuk? Vilken egoistisk människa. Hon som fått allt av den fantastiske mannen.

Orvar börjar självmedicinera för att dämpa sin ångest. Han dricker öl mer eller mindre varje dag och vågar sig till och med ut på byn. När han slutar dricka mår han ännu sämre. Ångesten kommer som ett brev på posten. Lola som fortfarande bor kvar i den lilla staden står trots skilsmässan fortfarande Orvar väldigt nära. Hon är fortfarande en nära anhörig och därför för alltid involverad i Orvars sjukdomstillstånd. Hennes oro är stor att något av barnen kommer att drabbas i framtiden.

Fallbeskrivning 5

Hannes är en 31-årig kille som bor ihop med sin flickvän Maria. Efter gymnasiet började han arbeta inom en stor möbelkedja som kassamedarbetare. Han arbetade hårt och fick mer och mer ansvar. Efter 4 år blev han butikschef och arbetar nu långa dagar. Han älskar sitt arbete och det höga tempot. Hannes har en stor umgängeskrets och gillar att utföra aktiviteter som bergsklättring, mountainbike och fotboll på sin fritid. Hans familj, mamma, pappa och sin syster, bor i samma stad. Mamman blev diagnostiserad med cervixcancer för ett par månader sedan.

Det är söndag. Det är Hannes första lediga helg på väldigt länge. Han och hans flickvän sitter och slappar i soffan och kollar på TV. De skulle strax börja göra sig iordning för att åka hem till hans föräldrar och fira hans pappa som fyller år. Maria hoppar in i duschen och Hannes sitter och zappar mellan tv-kanalerna. Han sitter och tänker på mötet han ska hålla nästa morgon och försöker även komma ihåg alla beställningarna han måste ta tag i.

Det har varit mer än vanligt att göra de senaste veckorna då han även har fått ansvar för en av de andra butikerna på grund av att den butikschefen är på utbildning i 2 veckor. Från ingenstans känner han hur hans hjärta börjar slå allt snabbare och han får svårt att andas. Det känns som det har bildats en stor klump i halsen. Han börjar svettas och få stickningar och domningar i fingrarna. Kroppen skakar och han känner sig yr. Hannes blir skräckslagen och tänker jag håller på att dö. Han försöker skrika hans flickväns namn men är snustorr i munnen. Tills slut kommer det ut ett MARIA. Hans flickvän rusar ut från badrummet och ser Hannes sittandes i soffan med panik i ögonen och ett krampande tag i en av kuddarna. Hjälp mig ber han.

Hennes första reaktion är att ringa till hans föräldrar som kastar sig i bilen och kör Hannes till Akutmottagningen. Efter att han anlänt till mottagningen känner sig Hannes lugnare och hjärtat börjar slå normalt igen. Det tas flera prover, bland annat ett EKG-test som inte visar något avvikande. Tvärtom, läkaren berömmer Hannes för sin goda fysik och säger åt honom att istället åka hem och vila lite, ta några dagar ledigt från jobbet. Hans familj ber honom att ta en vecka ledigt från jobbet vilket han motvilligt gör till slut.

Minnena från det som hade drabbat honom finns ständigt hos Hannes. Han känner sig ängslig och en oro maler i kroppen. Tänk om det händer igen? Håller jag på att bli galen? Han vågar inte lämna lägenheten ifall det skulle slå till när han är ute på stan bland folk. Han hoppar över fotbollsträningen på tisdagen och svarar inte i telefonen när hans vänner ringer. På onsdagsmorgon ringer de från butiken han ansvarar för och säger att det har uppstått en kris. Han måste komma in. Hannes känner hur en klump i magen börjar växa medan han gör sig ordning. Han står och väntar på bussen som han måste ta för att åka till jobbet. Det är inte mycket folk ute, de flesta är redan på sina arbeten eller i skolan men trots det känner sig Hannes fruktansvärt trängd. Hjärtat börjar slå allt snabbare. Svetten börjar rinna och han får allt svårare att andas. Bussen kommer men Hannes rör sig inte. Han har tagit tag i ett räcke och han vågar inte släppa. Bussen kör vidare. Hannes ringer sin flickvän och de samtalar under hela den korta tiden det tar Hannes att gå tillbaka till lägenheten. Väl hemma lugnar Hannes ner sig. Maria slutar tidigare och åker hem. Hon ber Hannes att följa med henne till vårdcentralen. Hannes vägrar, dels för att han inte vill gå utanför lägenheten igen, dels för att läkaren har ju redan bedömt honom som frisk.

Maria börjar bli riktigt orolig nu. Vad är det som händer med hennes Hannes? Han har ju alltid varit så ambitiös och driven. Aldrig varit den som säger nej till att hitta på saker, har mycket vänner och är så populär av alla. Alltid glad och positiv. Visst, han har kanske arbetat lite för mycket den senaste tiden och verkat lite tröttare än annars men han älskar ju sitt jobb. När hans mamma fick diagnosen var Hannes den som var mest positiv i familjen och har varit ett stort stöd för sina syskon. Hon känner sig förtvivlad och rädd. Hon ringer till Hannes syster och berättar vad som hände tidigare under dagen och uttrycker sin oro. Systern kommer förbi lite senare på kvällen för att prata med Hannes. Tillsammans med flickvännen övertalar de Hannes att besöka vårdcentralen nästa dag.

Hannes vill inte ta bussen till vårdcentralen så hans föräldrar hämtar honom med bilen på morgonen. Hannes älskar att både köra och åka bil och han och Maria håller på att spara ihop pengar så att de kan köpa en egen bil i slutet på året. Men när han nu sitter i föräldrarnas bil känner han ångest och en extrem rädsla. Ångesten växer när han ska gå ur bilen och in i väntrummet.

Läkaren ber honom att förklara varför han har sökt hjälp idag. Jag vet inte vad det är för fel på mig. Hannes börjar med att beskriva vad som hände i söndags sen fortsätter han med hur det känts under de dagarna som följde och även om den situation som uppstod när han väntade på bussen. Jag är rädd för att jag håller på att bli tokig. Under korta stunder känns det som att jag kommer att dö. Läkaren frågar hur hans liv ser ut, vad han jobbar med och vad han gör på sin lediga tid. Hannes berättar att han arbetar som butikschef och utför många olika aktiviteter på fritiden. Läkaren frågar också om det har hänt något det senaste i hans liv. Hannes berättar om hans mammas diagnos och att det har tagit ganska hårt på honom men att han inte vill visa det för de övriga familjemedlemmarna.

Hannes, det låter som att det du upplevde i söndags var en panikattack. Han fortsätter att förklara att den ständiga ångesten kallas förväntansångest och att Hannes nog upplevde ytterligare en panikattack när han stod och väntade på bussen. Till följd av panikångesten har han också utvecklats agorafobi då han känner rädsla för att lämna lägenheten för att han är orolig för att få en panikattack ute bland folk.

Läkaren fortsätter med att förklara att hans stressiga jobb och fullspäckade fritid kan vara orsaken till att han drabbats av detta. Även den jobbiga situationen med hans mammas sjukdom kan vara en bidragande faktor till den här stressreaktionen. Läkaren tar sin tid och förklarar om vad panikångest innebär och ger Hannes information att ta hem att läsa och även ge till sina anhöriga. Hannes känner sig lättad för att ha fått en förklaring till vad han upplever men samtidigt en rädsla. Kommer detta går över?
Läkaren skriver ut antidepressiva tabletter samt lugnande medicin och bokar upp en tid hos en psykoterapeut för samtal.

Hannes arbetsgivare stöttar Hannes och de kommer överens om att han ska sjukskrivas på halvtid. Det tyngsta ansvaret fördelas till en arbetskollega.

Hannes flickvän har svårt att hantera situationen och börjar känna sig allt mer ensam i deras förhållande. Hon har fått tagit ett större ansvar gällande vardagssysslorna. Hannes undviker att lämna hemmet förutom när han ska till arbetet så hon får åka och handla mat själv. Han vill inte gå ut och äta middag eller gå på bio. Han har tagit mer och mer avstånd från sina vänner. Han har även börjar visa tecken på depression. Maria har svårt att förklara för deras gemensamma vänner vad Hannes går igenom. De flesta vågar inte ta kontakt med honom.

Hannes kan plötsligt bryta ihop och börja gråta, säger att han ständigt har ångest men vill aldrig prata om hur han känner när hon försöker ta upp det. Hon känner sig hjälplös för hon vet inte riktigt hur hon kan hjälpa Hannes. Hon ser hur han kämpar men har svårt att förstå vad han faktiskt går igenom. Hon vill bara att han ska må bra. Samtidigt så känner hon ilska. Arg över hur deras tidigare, fungerande, spännande och kärleksfulla liv är som bortblåst. Arg på sig själv för att hon inte stoppade Hannes från att arbeta så mycket som han gjorde. Arg på att hon är fast i den här situationen.

Den sistnämnda känslan får henne också att skämmas. Hon skäms för att hon känner agg mot honom och att hon ibland frågar sig själv om hon kommer att orka stanna kvar i förhållandet. Maria känner sig också väldigt trött. Trött på att vänta på att det ska bli bättre. Trött på att ”tassa” runt Hannes och trött på att vara stark inför alla runtomkring.

Hans föräldrar har tagit detta väldigt hårt. De har svårt att acceptera att deras framgångsrika, omtyckta, utåtgående son som älskar livet har förändrats helt. De frågar sig själva om de är något de som föräldrar har gjort fel. Är det på grund av dem som Hannes är där han är nu? De försöker trösta, stötta och uppmuntra honom men det verkar inte leda någon vart. Deras tålamod sätts ordentligt på prov. Om de vill träffa sin son måste de besöka lägenheten, han vägrar åka ut till deras hus. De vill inte erkänna det men det tycker nästan att det är lite pinsamt att förklara för andra släktingar vad som har hänt med Hannes.

Mamman läser allt hon kommer över om paniksyndrom för hon vill så gärna förstå vad Hannes går igenom. Hon försöker prata med honom och visa att hon vill lyssna men Hannes skäms så mycket för han anser att hans mamma är sjuk på ”riktigt” och försöker släta över sina egna besvär. Ena stunden tar de ut sin egen frustration på varandra vilket leder till bråk och nästa stund sitter de vid köksbordet och gråter tillsammans. Hannes syster är ledsen och orolig. Hon saknar sin ”gamla” bror. Hon har alltid känt att hon kan finna stöd hos honom och de har sedan barndomen stått varandra nära. Det känns otäckt att nu ta på sig rollen som den starka och istället vara ett stöd för honom.

Tiden går och Hannes fortsätter att gå i samtal där han lär sig att förstå och acceptera sina känslor. Genom kognitiv beteendeterapi arbetar man med hans agorafobi och med att förändra hans beteende. På uppmaning från hans läkare har han börjat att motionera. Fotbollen har han lagt ner för det innebar för mycket kontakt med andra personer så han har istället börjat jogga. Han har även börjat umgås med några av hans gamla vänner och de åker ofta ut i naturen för att klättra eller cykla. Hannes och Maria köper en bil och det är nu lättare för de att ta sig till olika platser. Genom att ha infört stabila rutiner känner Hannes att han har fått mer kontroll över sin ångest och sitter nu på rätt redskap för att hantera jobbiga situationer. Han har bytt arbetsuppgifter och jobbar inte längre som butiksansvarig utan arbetar istället på huvudkontoret men fortfarande på deltid vilket han trivs med. Livet ser ljusare ut och hans familj och vänner har lärt sig att acceptera och hantera hur han lever sitt liv idag.

Fallbeskrivning 6

Valdemar Ängslig är 45 år gammal och har arbetat i drygt 25 år som brevbärare när han en dag på sin vanliga runda plötsligt slås av en stark tryckande känsla över bröstet och att hjärtat rusar. Han får svårt att andas normalt och flämtar stötvis. Övertygad om att han har fått en hjärtinfarkt och att han kommer att dö om han inte får hjälp blir han ifrån sig av skräck och börjar hyperventilera. Yr, kallsvettig och med ena handen tryckt över sitt vilt hamrande hjärta segnar han ner på marken. Han lyckas få upp sin mobil och ringer 112.

Efter att han flämtande förklarat läget skickas en ambulans och Valdemar blir sittande på marken med händerna krampaktigt tryckta mot bröstkorgen. Rädd att han ska svimma lutar han sig bakåt mot en husvägg och blundar.

När ambulansen kommer till platsen ett par minuter senare har symtomen försvunnit. Han andas normalt, hjärtat slår som vanligt och det mesta av yrseln har lagt sig. Lite skakig är han dock fortfarande. Valdemar känner sig nästan fånig som ringde efter ambulans. Personalen tar i varje fall med honom till sjukhuset för undersökning och provtagning. När allt är över kan de konstatera att han är frisk som en nötkärna. Det han upplevde var en panikångestattack.

Fallbeskrivning 7

Anna 30 år lider av social fobi. Hon upplever svår ångest när hon står i centrum för andra människors uppmärksamhet. Till exempel när hon ska prata inför andra eller gör något, som att ställa sig upp och hämta något, äta och dricka i sällskap med andra eller skriva på något när någon tittar på. Hon oroar sig även för planerade aktiviteter långt i förväg. När hon hamnar i dessa situationer börjar hon rodna, stamma, svettas, darra, och få hjärtklappning. Det händer även att hon får panikångestattacker. Anna har börjat undvika de situationer hon tycker är obehagliga och undviker att prata med personer hon inte känner så väl och allmänt börjat isolera sig från sin omgivning eftersom hon upplever ångesten allt starkare. Hon är rädd att människor uppfattar henne som nervös och klumpig. Hon tänker hela tiden på ”jag gör bort mig”, ”alla skrattar åt mig”, ”de ser att jag är nervös” med mera.

Anna börjar även känna sig allt mer deprimerad över sin livssituation då hon vill träffa någon att dela sitt liv med, men hon vågar inte ta kontakt med nya människor. Hon prövade med olika dejtingsidor. Vid ett tillfälle började hon skriva med en man hon fattade tycke för. När han föreslog att de skulle träffas fick hon panik och avbröt istället kontakten helt, för att hon var rädd för att han skulle tycka att hon var konstig och ångra sig.

Social fobi är en ångeststörning där patienten upplever starkt obehag eller rädsla inför sociala situationer. Det handlar inte om vanlig blyghet eller nervositet för att redovisa eller hålla tal inför en grupp människor, som de flesta känner obehag för ibland. Utan detta är ett verkligt handikapp som hindrar den drabbade att leva ett normalt liv. Dessa personer börjar ofta isolera sig mer och mer och undviker sociala kontakter, detta skapar en ond cirkel då den sociala fobin ofta blir värre eftersom man inte träffar nya människor och detta gör att rädslan för sociala situationer växer. De får även svårt att fungera i arbetslivet då det ofta innebär kontakt med nya människor, arbeta i grupper och använda sig av telefon. I Annas fall har detta lett till att hon har tackat nej till en befordran på sin arbetsplats till att bli gruppchef, eftersom det innebar att hon skulle få leda en större grupp människor och hålla i möten.

Social fobi är den vanligaste ångestformen (cirka 10 % av befolkningen har det) och uppkommer i samband med skolstart eller puberteten då kraven ökar.  Fobin anses bero på en kombination av medfödd sårbarhet och negativa erfarenheter i livet. Det är inte ovanligt att någon av patientens föräldrar lider av social fobi. Social fobi kan vara ärftlig men även ärvas genom så kallad ”observationsinlärning”. Barnet ser hur föräldrarna beter sig i olika situationer och tar sedan efter det beteendet. Så om föräldrarna blir osäkra vid sociala kontakter och situationer och drar sig undan, kan barnet också få svårt att hantera sitt sociala liv. Även stress spelar en viktig roll, mer stress framkallar mer ångest.

Enligt Anna så har ingen av hennes föräldrar eller syskon någon social fobi vilket hon tycker är jobbigt eftersom dem inte förstår hur jobbigt hon tycker det är. Enligt henne uppkom problemen när hon började högstadiet. Anna säger att hon har varit blyg så länge hon kan minnas, men när hon började högstadiet eskalerade det. De nya klasskamraterna och lärarna gjorde henne mer osäker och gav henne ångest att gå till skolan. Det blev mer krav på henne vilket innebar grupparbeten och redovisningar som gjorde att hon blev utsatt för allas uppmärksamhet. Anna tog upp detta med lärarna och de kom då överens om att hon istället för redovisningar kunde lämna in ett mer utförligt arbete vid de uppgifter där en redovisning ingick.

Fallbeskrivning 8

Lisa, 21 år, söker hjälp på vårdcentralen då hon under en längre tid lidit av huvudvärk och orolig mage, hon själv uppskattar tiden till 8-10 månader. Lisa söker främst för sin huvudvärk men läkaren frågar Lisa hur hennes livssituation ser ut just för att få en helhetsbild.

Lisa berättar att hon har haft svårt att sova det senaste året även fast hon känner sig rejält trött. Samtidigt känner hon en rastlöshet och är hela tiden på helspänn. Lisa läser på universitetet men hon har väldiga koncentrationssvårigheter i skolan och uttrycker en oro över att inte räcka till. Det framgår att Lisa egentligen känner oro för det mesta och flera gånger i veckan. Hon oroar sig för stort som smått och det har börjat påverka hennes liv och hon undviker gärna situationer som hon märkt påverkar henne negativt. Det dyker dock hela tiden upp nya situationer som resulterar att hon blir orolig och känner ångest.

Lisa känner inte att hennes omgivning riktigt förstår henne, och hon börjar förstå att hon oroar sig mer än vad andra gör. Den enda som hon känner någon sånär förståelse från är hennes mamma, som också är med henne på vårdcentralen. Hennes mamma har förstått att Lisa inte mår bra och behöver hjälp i någon form men känner sig maktlös.

Läkaren bedömer ganska omgående att Lisa har många av de symtom som stämmer överens med generaliserad ångest. Läkaren skriver en remiss till psykologen som senare konstaterar att Läkaren har rätt.

För att Lisa ska få kontroll och lära sig att hantera sin generaliserade ångest, som förkortas GAD, så får hon läkemedel för att få kontroll över sin oro. Men hon blir också rekommenderad att gå i kognitiv beteendeterapi då medicin och terapi visat sig vara en god kombination i arbetet med att lära sig att hantera sin GAD-diagnos.

Lisa känner en lättnad över att få diagnosen så att hon äntligen kan sätta fingret på varför hon mår som hon mår. Innerst inne har även Lisa känt att något inte stämmer. Hennes mamma blir däremot orolig och frågar sig hur hon ska finnas där och stötta sin dotter.

Lisas mamma får en folder från läkaren där hon kan läsa om en viss stödgrupp för anhöriga till personer diagnostiserade med GAD. Där kan hon hitta bra tips om hur hon ska möta Lisa i hennes kamp om att bli fri från sin oro, eller i alla fall lära sig att hantera den i sin vardag.

Målet med KBT-behandlingen är att få Lisa att hitta vägar för att kunna må bra. Det är inget som går på en månad utan det är något som hon och behandlaren arbetar med under en längre tid. Målet är att bli oros fri och kunna hantera sin vardag.

Fallbeskrivning 9

Rasmus är 25 år gammal och bor i en lägenhet. För att ta sig till sitt nuvarande arbete måste han köra bil. Han anser själv att han är en mycket duktig bilförare och kör säkert, men han är trots detta livrädd att begå något trafikbrott när han kör. Det gör att han kollar extra noga i trafiken och är extremt uppmärksam på hastighetsbegränsningen.

Det kan verka som en bra egenskap, men beteende är inte normalt och Rasmus kallsvettas och blir orolig varje gång han ska köra bil. På nätterna har han svårt att sova beroende på vad som hänt under dagen, han ligger gärna och ältar saker och ting. Kunde han gjort på ett annat sätt eller var det tillräckligt det han gjorde?

Det som oroar honom mest är dock hans pappa. När han var i tonåren fick hans pappa en allvarlig hjärtsjukdom. Det var en omvälvande tid för Rasmus och hans familj. Hans pappa överlevde utan besvär, men hos Rasmus satte det djupa spår. Han är övertygad att om något av underläggen ligger fel på vardagsrumsbordet så kan det orsaka hans pappas död, en vetskap han inte skulle kunna leva med. Därför kontrollerar han dessa underlägg flera gånger under natten.

För en ”vanlig” person tar det i dagsläget inte speciellt lång tid att betala räkningarna, men för Rasmus tar det flera timmar. Han är extremt rädd för att missa en räkning och därför hamna i fängelse. Det gör att han dubbelkollar alla betalningar flera gånger innan han försäkrat sig om att allt är betalt.

Rasmus lider av OCD och tvångshandlingarna har tagit över hans vardag.

Fallbeskrivning 10

Anette har jobbat inom sjukvården i över tjugo år och hon har alltid älskat det. Hon började som vikarie inom äldrevården och utbildade sig sedan vidare till sjuksköterska och fick anställning på kirurgen där hon arbetar än idag. Under åren har hon arbetat sig uppåt och är sedan fem år tillbaka avdelningschef på kirurgen. I takt med att ekonomin dragits åt och nedskärningarna blir större och större uppstår det oundvikliga, det blir anställningsstopp och eftersom två sjuksköterskor precis sagt upp sig får Anette hoppa in och lägga sitt eget jobb åt sidan, patienterna är ju ändå viktigast. Avdelningar slås ihop och Anette får ett större område att vara avdelningschef för. Avdelningar som hon inte kan så mycket om. Samtidigt som hennes eget jobb hamnar på en hög och hon inte kan lösa personalbristen så har hennes make fått diagnosen demens för fem veckor sedan.

Anette har under en längre tid känt sig ur form. Hon är för det mesta trött, orkar inte ta sig för saker i hemmet och känner sig usel som inte orkar med både jobbet, hemmet och makens diagnos. Hennes närmaste kollegor på jobbet och hennes familj har börjat påpeka att hon nog borde ta det lite lugnare och när hon tänker efter har de nog faktiskt sagt det förut.

En morgon när Anette är på jobbet minns hon plötsligt inte vart hon är eller vad hon ska göra. Hon blir riktigt skärrad och maken hämtar hem henne. Helt plötsligt känns det som hon inte kan lyfta ett finger och dagen därpå åker hon till vårdcentralen där hon blir sjukskriven två veckor till att börja med, vilket hon tar som ett stort nederlag.

Dagarna går, men hon känner sig inte bättre. De första dagarna sover hon nästan hela tiden. Hemmet orkar hon inte med alls. Anettes familj och vänskapskrets gör det de kan för att stötta henne. När hon får komma på återbesök på vårdcentralen blir Anette sjukskriven en månad till, får medicin mot depression och tid hos en psykolog. Allt efter att veckorna går kommer hon ibland ut på en promenad eller orkar ta en fika med en vän, men sen är hon helt slut på kvällen och dagens efter.

En lång process mot återhämtning har börjat och Anette är tacksam över det stöd och den hjälp hon får från sina nära och kära. Anette har under sin sjukskrivning med jämna mellanrum vart hos en psykolog för att jobba med sig själv genom att bli mer medveten om hur och varför hon reagerar i olika situation samt ändra sitt tankesätt för att på lång sikt må så bra som möjligt. Månaderna går och sakta men säkert börjar hon känna sig lite bättre, får mer ork och kan själv utföra sysslor i hemmet.

Tillslut kommer hon till insikten att jobbet är den största anledningen till varför hon mår som hon mår och efter en lång övervägning väljer hon att sluta som avdelningsansvarig. Nervositeten hänger över henne när hon inser att hon måste meddela detta till hennes chef samt kollegor. Sekunden efter att hon berättat och det nu är officiellt känns det som en tyngd har lyfts från hennes axlar. Plötsligt känner hon att det ska bli kul att jobba som sjuksköterska och få vårda patienterna som hon alltid älskat att göra. Allt blir mycket lättare, hon får mer energi för att klara av dagarna och hon kommit igång med träningen.

Hon är medveten om att hon kommit en bra bit på vägen, men att den fortfarande är lång att gå. Hade det inte vart för sin familj, sina vänner och kollegor hade hon inte vart där hon är idag. Dagen har kommit och Anette går med nervösa, men ändå ganska lätta steg till jobbet för sin första dag som sjuksköterska. Tanken är att hon ska börja jobba 25 % för att sedan öka sakta men säkert.

Fallbeskrivning 11

Jan vaknar mitt i natten av hjärtklappning och svettningar. Det känns som att hela kroppen brinner. Han får panikkänslor, känner att han inte riktigt kan andas. Han är rädd att han ska dö. Det är inte första natten detta händer. 

Jan är 45 år och har en mellanchefsposition inom vård och omsorg. Han är pressad både uppifrån och nerifrån, som en hamburgare. Ledningen är på Jan om budgeten, att han måste hålla den, verksamheten kan inte fortsätta äta pengar på det här viset. Under sig har han personalen ”på golvet” som inte tycker att han lyssnar tillräckligt på dem när de säger att de är underbemannade och går på knäna. Jan vet knappt vart han ska vända sig längre, allt han känner är press från samtliga håll, de kollegor han har som är på samma nivå – mellanchefsnivån – har fullt upp på sitt håll och hinner inte riktigt lyssna på honom, de ser förresten ut att vara på väg in i väggen de också. 

Det är lördag efter löning. Jan måste ge sig ut på stan för att handla en födelsedagspresent till sin sambo, Katarina. När han går genom Nordstan svartnar det plötsligt för ögonen, det lättar efter ett tag men han får overklighetskänslor, en känsla av att inte riktigt vara på plats och det brusar i öronen. Jan får en kraftig yrsel och blir illamående. Jan känner hur han helst drar sig mot sidorna, han vill inte gå mitt i mittgången, där känner han sig utsatt och uttittad. Illamåendet blir värre, hjärtat rusar iväg och han börjar hyperventilera. En kvinna kommer fram och undrar hur det är fatt, han får ur sig att hon ska ringa 112.

Katarina åker efter in till sjukhuset. Hon kommer inspringande lagom till att Jan får ”en klapp på axeln” och ett läkarbesked att han inte har någon allvarlig sjukdom, han är inte kroppsligt sjuk över huvud taget, det är bara att åka hem och ta det lite lugnt den närmaste tiden. Jan har svårt att ta till sig informationen, han är helt övertygad om att det är något som läkarna har missat.

Nu är bollen i rullning. Jan har börjat få ångest för att han ska få ångest. Han går in för ett undvikande levnadssätt på grund av den ständiga oron, förväntningsångesten. Jan tror att han ska dö, eller åtminstone bli galen av sina problem. Attackerna kommer allt tätare. Eftersom Jan inte vet när de ska komma så vågar han till slut inte gå hemifrån. Han isolerar sig mer och mer, vågar inte gå till jobbet utan sjukskriver sig. Katarina får inte längre med honom på några fester och han vill inte ens ta en fika med en gammal vän.

Jan har upplevt en lång tid av negativ stress, en ohanterlig sådan där han själv inte haft någon möjlighet att påverka sin situation eller i alla fall ”låtit” den gå för långt.

Katarina trodde först att ångestsyndromen var inbillade, Jan kände sig skuldbelagd, och sedan när hon förstod att det var psykiskt så lät det på henne som att det inte var så farligt. ”Det är ju inget fysiskt – du ska inte dö.” Katarina undrar hur något som inte syns på utsidan kan vara så svårt att leva med och Jan känner att han har svårt att bli förstådd.

Fallbeskrivning 12

Ella, 23 år, har under en längre tid haft oro och ångest över sin livssituation och har äntligen bestämt sig för att ta kontakt med vårdcentralen för att få hjälp. Hon har känt sig mer och mer orolig och nedstämd och känner att hon inte längre kan kontrollera sin ångest.

Hon kan inte exakt komma ihåg när oron började men har nu fått sådan hjärtklappning att hon är rädd att hon ska svimmar eller rent av dö. Ella har nu fått en tid till en läkare på vårdcentralen och tillsammans med sin syster, som mer eller mindre övertalat Ella om att hon verkligen måste söka hjälp, tar hon nu det första steget till att komma till rätta med sina problem.

Ella berättar för läkaren om sina alla besvär. Om hjärtklappningen, illamåendet, huvudvärken, det dåliga humöret och om alla problem hennes oroliga mage orsakat henne och om den ständiga värken i armar och axlar. Klumpen i halsen och trycket över bröstet som aldrig riktigt vill försvinna. Läkaren som undersöker Ella förstår att hon inte mår bra och undersöker hennes allmänna hälsotillstånd. Läkare misstänker att hon drabbats av GAD.

Läkaren lyssnar när hon berättar om sin ständiga ångest och oro ser snart att den inte är relevant till verkligheten. Upplevelserna av oron som hon berättar om är orealistiska men hon kan ändå inte sluta att oroa sig. En oro som uppslukar hela hennes tillvaro och som begränsar hennes liv. Hon berättar också för läkaren om sin känsla av ensamhet och maktlöshet inför ångesten. Alla hennes fysiska åkommor är ett resultat av hennes psykiska ohälsa.

Ella får veta att hennes kraftiga hjärtklappning och magbesvär orsakas av den stress hennes kropp utsätts för när hon konstant oroar sig för något. Och hon kommer ihåg att hon inte ätit som hon borde och att det också bidragit till att magproblemen ökat. Läkaren förklarar att hennes ständiga oro även är en förklaring till varför hon haft så svårt att somna om kvällarna och att koncentrationsförmågan på bl.a. jobbet, också påverkats av detta.

Hennes syster, som är väl insatt i Ellas ångest, berättar att Ella ofta tenderar att älta sin rädsla och sin oro i allt större omfattning när de talas vid på telefon eller när hon besöker systern. Ella har även på senare tid försökt att dämpa sin ångest och oro genom att ta ett glas vin eller två. Detta har dämpat oron tillfälligtvis men även gjort att ångesten blivit värre.

Ellas syster påminner henne om att berätta för läkaren om de jobbiga perioderna i tonåren, då Ella haft perioder av psykisk ohälsa och mått väldigt dåligt. Den dåliga självkänslan blev snabbt ännu sämre när hennes långa förhållande med pojkvännen tog ett abrupt slut, då pojkvännen omkom i en motorcykelolycka.

De lugnande mediciner som Ella då fick av sin läkare, lugnade hennes oro men gjorde henne också snabbt beroende av tabletterna vilket förvärrade ångesten. Det finns psykisk ohälsa i släkten och Ella har flera närstående som är drabbade av ångest eller liknande problematik. Man kan spåra psykisk ohälsa tillbaka i Ellas släkt i flera generationer.