Schizofrena psykoser

Nedanstående text är utformad av studerande

Schizofreni

Schizofreni är en mångfacetterad sjukdom. Den kan ha sitt genombrott i tonåren (beroende på vilken typ av schizofreni det rör sig om), komma smygande och kännetecknas genom ett avvikande beteende. Schizofreni är indelat i subgrupper enligt kriterier i skattningsmetoden ICD 10. De vanligaste grupperna är; – Paranoid schizofreni – Kataton schizofreni – Hebefren schizofreni – Odifferentierad schizofreni Utöver dessa finns det fler vanliga och mindre vanliga undergrupper.

Psykos

Psykos kan förekomma som organiska eller som funktionella psykoser. Kroppslig sjukdom, så som infektioner, tumörer eller thyreotoxikos (överaktiv sköldkörtel), kan ligga bakom en psykos. Likaså kan intoxikation av svamp eller läkemedel vara en bakomliggande orsak. Psykosen kan även vara drogutlöst. Delirium tremens är en typ av psykos som kan utlösas 24-72 timmar efter att en person slutat dricka stora mängder alkohol (längre tids missbruk). Denna psykos försvinner när det som orsakat den är borta. Funktionella psykoser kommer ursprungligen an på psykisk ohälsa/sjukdom. Det som kännetecknar en psykos är en bristfällig verklighetsförankring och en frånvarande sjukdomsinsikt.

Ditt egna val av psykosreaktion (en form). Som exempel: schizofren psykos (kataton, simplex, paranoid, hebefren), reaktiv psykos, förlossningspsykos, drogrelaterad psykos, cykloid psykos, pseudoneurotisk schizofreni…

Orsak

Det finns troligen flera faktorer som samverkar för att en människa ska insjukna i schizofreni. Den största orsaken är den genetiska ärftligheten. Genetiska studier visar gener som kodar för proteiner som är delaktiga i processen som ger sjukdomen. Genen kodar för enzymet COMT som bryter ner dopaminet. Det är det signalämne i hjärnan som anses utgör en slutlig gemensam nämnare för positiva och negativa symtom, och troligen kognitiv dysfunktion. Andra gener av intresse påverkar omsättningen av glutamal. Fencyklidin blockerar NMDA-glutamatreceptorer i GABA-erga neuron och kan framkalla kraftfulla psykoser samt förvärra symtombilden. I hjärnan kan det ses förlust av grå hjärnsubstans, förstorade ventriklar, nedsatt storlek av hippocampus och temporallob, ökad storlek på basala ganglier, samt nedsatt genomblödning eller glukosupptag i prefrontal hjärnbark. Sjukdomsrisken för primära släktingar är cirka 10 % och bland sekundära släktingar cirka 3 %. Andra orsaker kan vara en svår förlossning, syrebrist, för tidig födsel, svält eller en allvarlig infektion tidigt i livet. Även stress och influensa hos modern under graviditeten kan öka risken för att barnet senare under livet utveckla schizofreni. Miljön och den biologiska medfödda sårbarheten påverkar. Krav i att bli vuxen, en chockartad upplevelse. Förvärvad genom hjärnskador genom drogpåverkan såsom amfetamin, cannabis och alkohol kan vara en utlösande orsak. Samt även vissa somatiska sjukdomar och läkemedel. Det finns även de som insjuknar utan ärftliga faktorer och med en problemfri uppväxt. En trygg och skyddande miljö kan göra att symtomen kommer senare eller blir lindrigare, medan en svår livssituation kan påskynda sjukdomsförloppet.

Förekomst

Psykotiska störningar är en av de vanligaste sjukdomarna. Cirka 1 %  av sveriges befolkning drabbas, det är omkring 35000 personer. Man kan insjukna hela livet, men störst risk är mellan 16-40 års ålder och då män tidigare än kvinnor. De flesta insjuknar mellan 20-30 år. Många lever som ensamstående hela livet. Barn kan få sjukdomen men det är ovanligt. I genomsnitt får 1 person av 100 000 en psykos varje år. Det har visat i studier att det finns en större risk att insjukna bland första och andra generationens invandrare från Finland och uppväxt i en storstad.

Yttringar

Symtomen på psykos är individuell och kan få en akut debut eller komma smygande, med tidiga tecken. Sjukdomsförloppet kan ta en vecka upp till flera år, men i genomsnitt tjugo veckor. Tidiga tecken kan vara en förändrad verklighetsuppfattning, är inåtvänd, grubblar över livet och har ångest. Drar sig undan andra människor, orkar inte med sitt arbete eller sina studier. Förändras som människa, känner sig nedstämd, har svårigheter att klara av stress ljud eller andra sinnesintryck och får oförklarliga känsloutbrott. Symtomen delas in i två grupper, positiva och negativa symtom. De positiva symtomen förstärker, förvränger och tillför normala sinnesintryck såsom olika hallucinationer. Det kan vara röster, syner, lukter och beröring. Tankestörningar som ger osammanhängande tal, har kvar sin intellektuella förmåga men har inget konsekvenstänkande och tankarna har ingen röd tråd som ger ett sammanhang. Vanföreställningar som ger förvrängda eller överdrivna hänsyftningsideér. Består av felaktiga tolkningar av sinnesintryck och erfarenheter. De negativa symtomen begränsar det kognitiva beteendet och ger ett begränsat känsloregister. Minskar tankeaktiviteten och målinriktat beteende. Detta kan ge svårigheter att ta initiativ, förstå sammanhang, ge ett abstrakt tänkande, svårt med kroppsuppfattningen och nedsatt minne och stresstålighet. Dessa symtom ger oftast en förvärvad psykisk funktionsnedsättning.

Prognos

Patienter med diagnosen schizofreni kan i runt en fjärdedel av fallen leva ett förhållandevis normalt liv med eller utan medicinering. Ungefär hälften kan ha öppenvårdskontakt och en anpassad sysselsättning, medan en fjärdedel blir allt sjukare. Prognos är dålig med riskfaktorer som låga funktioner vid insjuknandet, manligt kön, ringa samhälleligt samspel samt lägre utbildning. Personer med schizofreni lever i snitt 20 år kortare än befolkningen som helhet. Orsaken till detta kan vara självmord, hjärt­- och kärlsjukdomar samt andra livsstilssjukdomar. Kvinnor har oftast en positivare prognos med högre funktionsnivå innan sjukdomen debuterade. Männens symtombild urskiljer sig med mera kognitiva och negativa symtom. Kontinuerlig medicinering med antipsykosläkemedel i kombination med psykosociala insatser i form av social och kognitiv träning, psykopedagogiska insatser och kognitiv beteendeterapi kan förbättra prognosen.

Prognostiskt gynnsamma tecken

Kort DUP (tiden mellan första psykossymtomet till att behandling inleds), svarar initialt på antipsykotika, ordflödes­ och arbetsminnestest med bra resultat, premorbid hög funktionsnivå, följsamhet med vårdplanen, insjuknande i hög ålder, affektiva och konfusionella inslag i akutfasen.

Prognostiskt ogynnsamma tecken

Manligt kön, låg utbildningsnivå, nedsatt social förmåga, missbruk, låg premorbid funktionsnivå, låg GAF (funktionsskattningsskala) vid insjuknandet. Skattningsskala för prediktion av långtidsutfall för nyinsjuknande patienter med psykossjukdom, innehåller en sammanfattning av riskfaktorer.

Utredning

Svenska Psykiatriska Föreningen och Socialstyrelsen har tagit fram utredningsplaner för schizofreni. Anamnes om neurologiska, somatiska, endokrina, toxiska eller drogutlösta tillstånd bör uteslutas innan primär psykiatrisk diagnos ställs. Patientens symtom måste behandlas under utredningstiden som inleder vidare vårdkontakt. Genomgång av symtom och sjukdomstecken från patienten och anhöriga av uppväxt, hereditet, skolgång, social situation, mediciner, missbruk, tid med obehandlad psykos, aktuella och tidigare svåra livshändelser ger en vägledning för val av vårdnivå samt ställningstagande till eventuella risker. En basutredning brukar kunna utföras först i stabiliseringsfasen.

Utredningsmetodik

Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom har diagnoskod F20­F29 enligt ICD­10. Det krävs minst två typer av symtom av kategorierna positiva, negativa eller kognitiva symtom.

Psykiskt status

Psykiska symtom skiljer sig betydande mellan skov och i den akuta sjukdomsfasen. PANSS­Positive and Negative Syndrome Scale kan användas vid förstagångsinsjuknande då patienten är omedicinerad samt vid utredningsstart och uppföljningsvis. PANSS skattar typ och svårighetsgrad av symtom. Under pågående psykos är den formella kontakten störd av inadekvata reaktioner. Den emotionella kontakten är avståndstagande och reserverad. Psykomotoriska fenomen kan tillkomma vid insättandet av antipsykotisk medicinering. Grundstämningen är neutral, men sänkt vid suicidtankar. Känslostämningen är flackande, tankeförloppet avvikande med associationsstörningar och latens. Psykostecken såsom hallucination från samtliga sinnen såväl som vanföreställningar som kretsar runt förföljelser och ringhetsidéer förekommer. Även kognitivt nedsatthet och fokusering med försvagat minne. Sjukdomsinsikt saknas för det mesta, men sjukdomskänsla brukar finnas. Behandlingsmotivationen är sviktande då vanföreställningar och egna upplevelser kan vara svåra att överge. Beakta att strukturerade intervjuer kan vara svåra att fullfölja. Dokumentation av symtomstatus får ske via observationer och frågor för att motivera diagnos och medicinering.

Somatiska status

Allmäntillståndet försämras med åren då KOL, fysisk inaktivitet och metabolt syndrom vid viktuppgång är vanligt förekommande. Hjärtundersökning som EKG, måste göras då vissa läkemedel kan ge rytmrubbningar. Lungstatus kontrolleras eftersom runt 70 % av patienterna röker. Även astma, KOL och andra lungsjukdomar bör beaktas. Bukomfång bör följas under läkemedelsbehandling, även undersökning av eventuell leverförstoring. Neurologisk status kontrolleras och hjärnavbildning (MRI framför CT) görs vid nyinsjuknade för att utesluta andra orsaker. Genetiska prover tas och lumbalpunktion görs om misstanke förekommer. Elektrofysiologiundersökning, EEG, för klinisk diagnos, då ospecifika avvikelser kan hittas bland vilo­EEG vid schizofreni. Provtagning: TSH, glukos, Na, K, Ca, Krea, blodstatus(LPK), CRP, blodfetter samt drogscreening(vid missbruk). Inför medicinering: lever­och njurfunktionsprover, blodfetter, fasteblodsocker, EKG, midjemått, blodtryck, längd samt vikt.

Kognitiva funktioner

Patienter med schizofreni kan ha nedsatt kognitiv förmåga, vilket kan vara ett större hinder än psykossymtomen i det vardagliga livet. Neuropsykologiska tester syftar till att tydliggöra och beskriva patientens begränsningar och resurser. Utredningen kan vara utgångspunkt i behandlingsplanen och identifiera patienter med risk för sämre prognos.

Arbetsterapeutiska instrument vid kognitiv funktionsbedömning är:

● PRPP (Perceive, Recall, Plan, Perform) bedömningsmetod av personens kognitiva prestation i vardagliga situationer som bygger på aktivitetsanalys.

● NKSU (Cognistat Neurobeteende vid Kognitiv Status Undersökning) screeninginstrument för att bedöma kognitiv status.

● RBMT (Rivermead Behavioral Memory Test) minnestest som genomförs under aktivitet.

Arbetsterapeutisk utredning

Den arbetsterapeutiska utredningen syftar till att se över patientens förmåga i det dagliga livet, ADL. Arbetsterapeutiska intentioner är underlag vid ansökan om kommunala stödinsatser och planering av ADL-­träning. Skattningsskalor som ADL-­taxonomi, AMPS samt OCAIRS­S mäter hälsa och välbefinnande. Medan skattningsskalorna DOA, WRI och WEIS bedömer arbetsförmåga. ACIS skattar sociala funktioner.

Behandling

Behandlingen vid psykos är i första hand antipsykotiska läkemedel, även vid fast ställd schizofreni. Förutom att behandla det psykotiska symtomet, kan behandlingen även beröra andra symtom som, ångest och sömnrubbningar. Antipsykos-läkemedel lanserades första gången med klorpromazin, år 1952.

Vissa av de läkemedel som följde efter, används fortfarande. Första generationens antipsykotiska läkemedel (FGA) kallas dessa, och efterkommande andra generationens antipsykotiska läkemedel (SGA). Dess verkan fungerar som en spärr för dopaminreceptorer, och i viss mån andra receptorer som serotoninrecpetorerna.

Positiva symtom påverkas ungefär lika av de olika antipsykotiska läkemedlen. Negativa symtom är svårare att behandla, och kan dessutom förstärkas istället av viss antipsykosmedicin. FGA och SGA har en viss skillnad i sina biverkningar. Vid höga doseringar av FGA kan det uppstå biverkningar som; minimal ansiktsmimik, muskelstelhet och tremor (skakningar) – påminner om Parkinson. Vidare förekommer akatisi (inre oro, ”myrkrypningar” i benen, rastlöshet), akut dystoni (ofrivilliga/onaturliga muskelkramper) samt den svåraste av dem, dyskinesi (en rörelsestörning som grimaserande, ständigt tuggande till exempel). Den sist nämnda biverkningen kan uppstå efter ett års behandling. Samlingsnamnet för dessa biverkningar är; extra pyramidala biverkningar (EPS), de uppstår om det blir för hög dopamin-blockad. Då den antipsykotiska verkan uppstår redan vid låga doser av FGA, kan man därigenom undvika flera av biverkningarna. Minskad sexuell lust, impotensproblematik för män och menstruationsrubbningar för kvinnor, är biverkningar som kan uppstå. Dessa är kopplade till blockad av dopamin D2 – receptorn. SGA kan i sin tur ge biverkningar som är metabola (biverkningar som ökar risken för hjärt- kärlsjukdomar och förtida död), dessa biverkningar kan uppstå oavsett dosen är hög eller låg. Viktuppgång, förhöjt blodsocker, diabetes, förhöjt blodtryck samt förhöjda blodfetter hör till dessa biverkningar.

Det går att motverka dessa biverkningar med god kosthållning, regelbunden motion samt sluta röka om man kan. Ibland uppstår det situationer där patienten inte medverkar till sin behandling, och på så vis får återfall frekvent. Patienten kan även ha vissa svårigheter med att sköta sin medicinering på grund av kognitiva besvär. Då kan det vara motiverande att sätta in neuroleptika i injektionsform, som depåbehandling. Dessa ges intramuskulärt och har en långtidsverkan. På grund av injektionens koncentration bör man här vara varsam med doseringen.

Resultat av antipsykos - läkemedelsbehandlingar skattas via klinisk värdering, i form av symtom och biverkningsskattning. Vid behov görs här vissa dos/medicinjusteringar. När en person har sin första psykos, börjar man behandlingen med ångestdämpande, sömngivande mediciner samt bensodiazepiner, om detta är genomförbart. Denna behandlingen ges för att man ska kunna bedöma patients status bättre. Skulle personen efter detta fortfarande ha psykotiska symtom, sätter man in neuroleptika på låg dos. Efter ett psykosgenombrott, kan en del personer bli nedstämda, vilket även kan ske med personer som har långdragna psykoser. Då är det viktigt att fånga upp personen och att vi som professionella hjälper dem att återfå kontrollen i sitt liv, och förmedla en känsla av hopp.

Utöver farmakologisk behandling, kan man behandla med KBT, kognitiv beteende terapi, vilket rekommenderas vid nedstämdhet enligt de nationella riktlinjerna. Vidare kan psykoterapi hjälpa patienten att hantera sina känslor, tankar och beteendemönster på ett strukturerat sätt. Vetskapen om vad som händer inom sig och kunna knyta an det till yttre händelser, samt hantera de kognitiva svårigheterna och symtomen, kan utvecklas. Psykodynamisk terapi, PDT, användes flitigt förr, man utgår numera oftast från KBT. Kognitiv beteende terapi, KBT har idag störst evidens både i gruppform och individuellt. Liksom de den farmakologiska behandlingen har psykoterapi bäst effekt på de positiva symtomen. Psykoterapin syftar här till att patienten ska kunna få bättre kontroll på sina tankar. Den kan minska hallucinationer och vanföreställningar, på så vis att patienten ska kunna identifiera och påverka de tankar och syner som är kopplade till dem.

Omvårdnad, omsorg och förhållningssätt

Omvårdnad och omsorg

Omvårdnad och omsorg ska bedrivas med ett helhetsperspektiv utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet och i samverkan med patienten och eventuellt patientens närstående. Personal inom vård och omsorg är i huvudsak skötare, stödpedagoger, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. I första hand ska omvårdnadsarbetet förmedla hopp, utgå från patientens individuella förutsättningar och resurser samt värna säkerhet och integritet.

Omvårdnadsåtgärder som utförs ska i första hand utgöra ett stöd till patientens egenvård, men vid behov innebära att utföra de handlingar som patienten inte kan eller förmår utföra på grund av sin sjukdom. I omvårdnadsarbetet är relationen av grundläggande betydelse. Egenskaper som schizofrena patienter önskar hos omvårdnadspersonal är att de är snälla, försöker göra sitt bästa, är pålitliga, kan förlåta, bryr sig och är humoristiska. Det är viktigt att förstå att patienter med schizofreni oftast upplever stora svårigheter i kontakt med andra personer, samtidigt som det finns en önskan om nära kontakt. Som personal bör vi tänka på när vi möter en person med schizofreni att hans/hennes verklighetsuppfattning ser annorlunda ut än den vi är vana vid.

Omvårdnad inbegriper åtgärder för att skapa hälsofrämjande miljö. Vården ska i första hand ges i personens hem eller under så kort vårdtid som möjligt vid små, hemlika enheter. Det är viktigt att miljön är strukturerad, konkret och utan onödiga, distraherande stimuli. Det kan skapas i form av dagsschema, kom-ihåg-lappar, checklistor och tydliga schema.

När personen är färdig behandlad inom vården och kommer hem till kommunen och fått ett biståndsbeslut ska det upprättas en genomförandeplan. Enligt 3 kap. 5 par. I socialtjänstlagen ska den upprättas tillsammans med brukaren och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan. Genomförandeplanen ska tydliggöra en personlig och individuell hjälp till personen samt ge bästa möjliga information till anhöriga. Planen ska utgå från biståndsbeslutet, vilka behov och önskemål som ska tillgodoses, av vem, när och på vilket sätt och när de olika insatserna ska följas upp i genomförandeplanen. Alla insatser ska genomföras med respekt för den enskildes självbestämmanderätt, integritet och värdighet.

Förhållningssätt

På ett lugnt och tydligt sätt bör personalen förklara för patienten hur saker och ting hänger ihop och på ett försiktigt sätt gradvis få patienten återförenad med verkligheten. Vidare är det viktigt att personalen lyssnar och accepterar patientens kanske plågsamma känslor, tankar och idéer. Genom att möta och omhänderta patienten utifrån detta förhållningssätt skapar det en trygghet dels för patienten men även för dennes eventuella anhöriga. Under psykotiska tillstånd bör personalen vara lyhörd och lugn. Om patienten är i kontakt med personal på olika sätt är det viktigt att personalen jobbar på ett likartat sätt och individanpassar vården utifrån patientens dagliga behov och status.

Forskning och utvecklingsarbete

Exempel på forskning och studier kring schizofreni och andra psykos sjukdomar.

Några av dem är:

COAST- studien (COgnition, Adherence and Stigma in Schizophrenia) är en naturalistisk, prospektiv studie av adherence (läkemedelsföljsamhet) vid schizofreni och liknande psykossjukdomar. Speciellt fokus har lagts på adherence, läkemedelsattityd, kognition och stigma.

Elektronisk monitorering - MEMSI ett delprojekt till COAST-studien undersöks om följsamhet till läkemedelsbehandling kan ökas genom att man använder förpackningar som registrerar när locket öppnas och stängs. Informationen  samlas in och används pedagogiskt i samtal med patienterna.

Personcentrerad psykosvård (Person Centered Psychosis Care - PCPC) kommer att innehålla inslag av både personcentrerad vård och Integrerad Psykiatri. Slutenvården kommer att organiseras på ett sådant sätt att fokus läggs på patientens upplevelse av situationen och förutsättningar att vara medansvarig i upplägg och genomförande av sin vård.

Anhöriga

Att vara anhörig är svårt vilken funktionsnedsättning det än gäller. När det gäller en psykisk sjukdom kan det kännas som man har tappat kontrollen över situationen. Man kämpar för den anhöriga länge och försöker göra allt för att hjälpa och stötta. I värsta fall kan det vara så att man ger upp. Man får aldrig känna att det är ett misslyckande, en psykisk sjukdom är mycket svår att tackla och förstå. När det gäller schizofreni är det alltid toppar och dalar i förhållandet till den sjuke.

Som anhörig kan man bli mycket ledsen och känna sej maktlös. För att hjälpa och stötta på bästa sätt är att så fort man misstänker att något inte stämmer, är att prata med personen i fråga så fort som möjligt. Även när denne fått en diagnos ska man som anhörig försöka läsa på om sjukdomen så man har så mycket förståelse som möjligt om sjukdomen. Som allt annat som går emot en så kan man känna en sorg i att personen med schizofreni har insjuknat både för sej själv och omgivningen. Hela ens liv kan förändras.

Förväntningar, förändringar i familjen, till och med ens egna liv kan vändas upp och ner. Därför är det viktigt att ta kontakt med anhörigstöd som finns i varje kommun. Där kan man få hjälp med råd och samtal.

Lagar

Nedanstående lagar är exempel som kan tillämpas vid en schizofrenidiagnos:

HSL - Hälso- och sjukvårds lag (1982:763)

Detta är den lagen då vården är frivillig och sker inom sjukvården.

SoL - Socialtjänstlagen (2001:453)

Lagen som hjälper patienten med dennes rättigheter till socialbidrag, vård och omsorg. Lagen bygger på självbestämmande och frivillighet.

LVM - Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

Detta är lagen som skyddar unga från att leva ett destruktivt liv med bland annat schizofreni i kombination med missbruk, där ett omedelbart omhändertagande kan bli aktuellt.

Med denna lagen kan det vara svårt att bedöma om det skall var LVM eller LPT. I de fallen där det finns både missbruksproblematik och allvarlig psykisk störning. Man tar då i beaktning vilket som är primärt och vilket som är sekundärt, missbruk eller psykisk ohälsa. Vid överklagan gäller Förvaltningsrättens beslut.

LSS - Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

LSS är en lag som ger särskilda rättigheter till personer med funktionshinder såsom; schizofreni, utvecklingssörning, autismliknande tillstånd och psykiska funktionshinder. Lagen kan tillämpas vid stöd för den sjuke med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd.

LPT - Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Detta är en lag man kan tillämpa, då personen till exempel är psykotisk, hotar med suicid eller är farlig för andra och sig själv. Läkarlegitimation krävs av den som skriver vårdintyg (med undantag för AT-läkare med fullgjord psykiatritjänstgöring). Lagen skyddar den sjuke såväl som omgivningen. Lagen följer internationella konventioner.

ÖPT - Öppen psykiatrisk tvångsvård

Denna lag infördes 2008. Chefsöverläkaren är den som ansöker om ÖPT i Förvaltningsrätten.  Skillnaden mellan LPT och ÖPT ger en större rörelsefrihet - man är inte inlåst. Den sjuke har en plikt att följa de överenskommelser som psykiatrin/öppenvården bestämmer. Fler personal från psykiatrin kan utöva tvång såsom; sjuksköterskor, kuratorer, personal från hemtjänsten och arbetsterapeuter, som till exempel att patienten måste ta sin medicin eller visa upp sig på angiven tid och plats.

Nationella riktlinjer

Socialstyrelsen har ett uppdrag från regeringen att utarbeta nationella riktlinjer för personer med schizofreni och schizofrena tillstånd. När man tagit fram de nationella riktlinjerna för insatser vid schizofrena eller schizofreniliknande tillstånd så har man kommit fram i att det finns ett stort behov av större och vidare stöd från kommun och landsting för att få den bästa vården. Här nedan är ett urplock av vad det finns för bestämmelser och åtgärder som gäller.

Riktlinjerna tar upp följande områden:

• Tidiga åtgärder för nyinsjuknade personer

• Åtgärder för att öka individens deltagande i vård och omsorg

• Åtgärder för att öka individens inflytande och delaktighet i vård och omsorg

• Psykopedagogiska åtgärder för att ge kunskap om sjukdomen

• Familjeinterventioner för att minska stressen i familjen och förebygga återfall

• Stöd i föräldraskap för personer med schizofreni

• Psykologisk behandling mot kvarstående symtom

• Kognitiv träning för att förbättra funktionsnedsättningar

• Åtgärder för att förbättra sociala färdigheter

• Åtgärder för ökad delaktighet i form av arbetslivsinriktad rehabilitering och sysselsättning

• Boende och åtgärder i form av anpassat stöd

• Samordnade åtgärder för att tillgodose kontinuitet i vård och omsorg.

Det är viktigt att en nyinsjuknad får hjälp snabbt innan patienten eller familjen ger upp. För då kan alla vårdkontakter rinna ut i sanden eller att patienten är på sjukhus alldeles i onödan. Därför krävs det ökad samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Samordnade åtgärder tidigt – och även senare.

Socialstyrelsen rekommenderar samordnade åtgärder som omfattar samhällsbaserad uppsökande vård och omsorg enligt den så kallade ACT-modellen (Assertive Community Treatment) med tillägg av familjeinterventioner och social färdighetsträning för personer som är nyinsjuknade i psykossjukdom. Dessa åtgärder tycks ge positiva effekter på möjligheten att ha ett självständigt boende och att personen tillbringar färre dagar på sjukhus.

Socialstyrelsen rekommenderar även så kallad intensiv case management enligt ACT-modellen för personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd som är högkonsumenter av vård, riskerar att ofta bli inlagda på psykiatrisk vårdavdelning eller avbryter vårdkontakter.

Jämfört med sedvanlig behandling minskar åtgärden antalet vårdtillfällen, dagar på sjukhus, risken för hemlöshet och arbetslöshet samt ger en större stabilitet i boendet.” Sociala färdigheter måste även bibehållas med personen som har sjukdomen. Man ska sträva efter att ha ett fortsatt självständigt liv.

”Träningen har som mål att ge större möjligheter att leva ett självständigt liv, minska antalet återfall i akut sjukdom, öka förmågan och utbytet av att umgås med andra, bli mer kunnig om egna psykologiska reaktioner, minska kvarstående symtom och få en större förmåga till samarbete med vården”.